Orm-gate

. 

Här inne sitter gotlands-polisens Dan Paulsen i just detta nu och förbereder sig för rättegången mot mig för orm-mordet. Snart får vi se om det läggs ned eller går till domstol

Här är domstolen i Visby. Det är här jag ska sitta och ta emot min dom. 

Dagens outfitta

Bysser: Free City
Ladder: Churches
Undertröja: H&M
Accessoarer: sjuveckors buske under armarna och en baby.

Back!

Första ölen ute. Det ÄR kallt. Och folk FÅR skratta åt oss huttrande svenskar. Skiter i det. Är inte ensam även om jag råkar vara själv just nu.

Gött.

På väg!

Tranan nu. Kör lite bildbloggande ikväll. Vi är ju inte så många än här på bloggen. Älskar det! Vill vänta med att få besökare hit. Det här är Ni och Jag. Bara. Låt oss hålla det så. En stund i alla fall.

Fördrink med Mats

Jag och Mats är hemma hos mig för att ta en fördrink innan jobbmiddag ikväll. Men Mats sitter bara i telefon. Pratar med nån tjomme om att delårs-rapporten till tyska ägarna "skevar". Han pratar om periodiseringar och avräkningar och brutet räkenskaps-år. Räkenskaps-år. Vilket ord ändå. Tänker på räkor varje gång han säger det. Hur det är att vara räka. Räkenskap. Partydjuret Mats. Kul. Nu tar jag en virrepinne på egen hand.

Efter åtta

När klockan är efter åtta får man ta sig en After Eight. Breakfast of champions!

Busnel!

Har efter en hel del arbete lyckats lägga fingrarna på en kavaj från Busnel. Fick ett sånt sug efter den! Och trodde den fanns i random klädaffär. Det visade sig vara JÄVLIGT svårt att få tag på en. Till slut lyckades jag. Och idag använde jag den för första gången. Med ett sånt där osäkert leende man brukar ha när man har på sig ett nytt plagg.

Allt gick fint för mig och Busnel. Tills jag kom till Riche för att äta lunch. Anders Timell hojtade från flera meters håll när han fick syn på mig. "Har du lånat din frus blus eller?!" och skrattade så han vek sig av skratt. Jag tänkte på en schakal när jag såg honom nästan JOGGA mot mig. Så här såg det ut:

Jag kommer fortsätta bära kavajen med stolthet. Men måste ändå fråga er: Är den svår att ta?

Ångest-Alex på mitt jobb

På tisdagar sitter Alex här på jobbet och förbereder inspelningen av Schulman Show. Svär och suckar och utstöter kroppsljud. Han har mycket ångest, min bror. Verklig ångest. Inte jag. "Du är för dum för att ha ångest, lille man" säger han. Kanske är det så. Gött i så fall. Alex RIDS av ångest, säger han. Vilket jag tycker är lite roligt uttryck i just hans fall.

Det närmaste jag kommer ångest är om jag råkar fisa för högt när jag är på toa. Så någon hör. Sånt kan gräma mig i timmar.

Hallå...?

Är det nån där? Det kliar i mina fingrar.

I´m back!!!

Jag behövde en kick. Nu har jag fått den. Hela min lön går till välgörande ändamål! Ni bestämmer vilket! Min nya, galna blogg finns HÄR!

Så här gör vi!

Jo. Vi gör så. Jag slutar skriva här. Kommer säkert börja senare igen - vet ju hur mycket jag gillar att skriva. Och vet ju hur mycket jag avskyr att inte ha en kanal. Om ni har någon idé om plats som kan ge mig den där kicken, så mejla mig på calle@hardhatmedia.se.

Jag finns alltid på twitter som "calleschulman". Där kan vi ju ses tillsvidare, visst då?

Och min FRU bloggar HÄR! Där är jag med ibland.

Vad ska jag göra?

Ok. Så här. Utan att hålla på och hota och vara tramsig. Funderar på att lägga ned bloggen. Vet att jag kommer sakna att skriva. Men jag behöver en KICK! Jag behöver en GREJ! Ett SYFTE! Vad som helst.

Det är trevligt och fint som det är nu. Men jag behöver något. Flytta den nånstans, kanske. Eller sluta. Jag är ingen paus-kille.

Ge mig råd här.

Jag fick presenter!

Jag har världens bästa fru. Nyss kom hon förbi mitt jobb med presenter. Utan anledning. Mörkblå skjorta och färgglatt skärp från Nitty Gritty. Och ett nytt doftljus från Byredo.

Hon är det finaste jag vet. Ingen är så snäll som hon.