måndag 31 januari 2011

...

Bedrövad och outsägligt ledsen idag. Min fina, fina vän. Jag älskar dig.



SOLO-krönika



Min senaste krönika på bästa tjejtidningen Solo. Sista sidan. I varje nummer.


Jag fyllde 31 år häromdagen. Känns rätt gammalt. Känns rätt ordentligt jävla gammalt. Kanske borde jag inte ens säga det högt här i krönikan. Kanske hör chefredaktören Karin av sig då och säger: “Du. Det här är inte en gubb-tidning. Du har skrivit din sista rad för oss, ditt jävla liggsår. Stick och dö!” Hoppas att det inte blir så. För! Jag ÄR inte så gammal! Det är inte 31-åringarna i era liv heller. De är alla barnsligare än någonsin. Kan inte tala för dem. Men:

Jag vill ha en bilbana i julklapp. Jag kommer inte få det, så kanske köper jag en till mig själv. Jag styr alltid mot vattenpölar på vägarna. Jag kissar i duschen ibland. Jag pruttar alltid när jag badar och får stora ögon av hur högt det låter. Jag gillar Bert-böckerna. Jag kastar snus så de fastnar i taket och på väggar i tunnelbanan. Jag lämnar alltid hälften av maten på lunchen och har ibland smugglat ut potatisar i fickan för att det ska se bättre ut. Jag har prövat min tjejs trosor utan att berätta det. Jag blev inte kåt eller så, men jag provade dem. Jag tycker det är ballt med militärer. Inte svenska militärer, men typ mäktiga ryss-militärer. Ibland står jag halvnaken framför spegeln med en rambo-kniv och ser tuff ut. Jag blir generad och konstig när det är naket på teve och någon sitter bredvid mig i soffan. När jag badar leker jag att min rakhyvel är ett kraschande plan. När barn får presenter vill JAG öppna paketet. Jag har busringt på grannens dörr och sprungit. Jag vill ha hål i örat. Jag har runkat på så konstiga platser att ni inte skulle tro mig. Jag fattar inte Kent, men låtsas. Jag vill bli kändis. Jag tycker mitt namn är larvigt och vill heta typ Tom. Jag vet inte om Elsa Beskow lever eller inte. Jag har en godisgömma som inte ens min tjej vet om. Jag har tjyvöppnat julklapparna som ligger under granen. Jag rapar alfabetet ibland när ingen hör.

I vår blir jag pappa. Till en liten flicka. Om allt går som det ska, såklart. Och jag tänker på det att jag kanske dömde mina egna föräldrar lite för hårt när jag var liten. Jag tyckte de var så satans vuxna och tråkiga. Men antagligen var de lika barnsliga som jag är nu. Tänk på det. Tänk om det ÄR så! Tänk om våra föräldrar går omkring som jag. Är inte det en härlig tanke? Nu hoppas jag att Karin inte kommer med det där samtalet. Låt mig vara kvar en stund till. Jag kanske är gammal, men jag känner mig som ni. Jag har mycket kvar att ge! Jag är sexton år! Jag tycker oliver är svinäckligt och jag samlar allt mitt navelludd i en ask på toaletten och jag tittar alltid på vad jag åstadkommit när jag har bajsat. Jag är ung! Age is just a number!

lördag 29 januari 2011

Tips

Lindt med havssalt i. Alltså. Den är sensationell. Den utvecklar sig för varje sekund i munnen. Böljar fram. Och alltihop slutar med att jag får erektion.

Herregud.



Min dag

Igår skulle Middagen ägt rum. Men den ställdes in. Tråkigt. För skillnaden på fredagskväll blev så satans påtaglig.

Jag var sugen på tacos, men Anitha avskyr det. Så jag gjorde tacos till mig själv. Ser ni det fåniga i det? Att hacka upp lök för en person? Anitha åt smörgås och somnade halv åtta.

Kvar satt jag med fettrinnet på armbågarna och såg På Spåret ensam. När jag hojtade "Stockholm!!!" på åtta poäng undrade Anitha vad fan som pågick. Så jag viskade svaren för mig själv. "Physalis..." För jag ville formulera svaren för annars hade Kristian Luuk inte godkänt dem. Men kan ju inte TÄNKA ett svar.

Jaha. Sen såg jag Skavlan. Ensam. Sen tog jag en whisky. För att få in känslan av fredagskväll.

Och nu är det lördag och jag är på väg till Eurebreu för att hämta en glasskiva som Anitha ska göra ett bord av. "Det är så mycket billigare att göra den där!". Men jag vet inte det, jag. Om man slår ihop det. Och tiden!

Men det är mysigt ändå. Känner dock att det är på sin plats med något flärdfullt snart. Ikväll. Vad gör ni?

fredag 28 januari 2011

Showen



Vet inte vad som händer med Schulman Show. Irriterande - det är vad det är. Men jag sitter ändå här med en whisky och Anitha sover och vi har haft en bra vecka på jobbet och jag hoppas att ni där ute har det bra också.

Så tar jag reda på vad som pågår med showen.

EDIT: Titta! Det fungerar nu! Ett av de bästa programmen vi har gjort.

Titta!

Nytt avsnitt av Schulman Show. Jag tycker det är bland de allra bästa hittills. Nu frågar jag er: vad tycker ni?



EDIT: Vi klipper om programmet lite. Det var tydligen för sorgligt. Snart är det uppe igen.

torsdag 27 januari 2011

Titta!

I förrgår var det final i Red Bull Bedroom Jam. Hard Hat är stolt samarbetspartner till Red Bull och skickade dit soldater för att skildra allt det härliga. Tyvärr vann inte mitt favoritband Vincent Vicious. Synd.

Titta nu! Och säg om det är bra eller dåligt. (Jag tar bara med positiva kommentarer.)

En procent

Idag är jag en succé. Ett geni. En superkreatör! Satan i helvete. Jag sitter ensam hela dagarna och försöker hitta på idéer varav 95 procent är ren skit, fyra procent faller undan efter ett par dagar för att det är skit. Men den sista procenten! Den sista lilla ynka procenten! Det är DEN!

99 procent av det jag gör är resultatlöst jävla helvetes skit. Men så händer det. Alla knutar löses upp och jag kan se tio steg framåt. Tjugo steg! Jag är idéernas Kasparov! Nu är det mycket nära en sån procent.

Jag bajsar i 99 procent av fallen. Men i en procent av fallen värper jag något vackert och riktigt och rätt. Ett ljuvligt vaktelägg.

Det firar Hard Hat ikväll. Och att vi har flyttat.

Sorgsen



Var förbi på Anithas jobb nere i Frihamnen. Blev sorgsen. Såg min moped. Min älskade limpsadel. Blå Blixten. Jobbade lite för Mastiff i somras och glömde den kvar. Nu har den stått stilla i över ett halvår.

Vill viska till honom: "Några månader till, bara. Sen är det du och jag igen." Och jag VET att han startar på första kicken.

onsdag 26 januari 2011

Bra show

Mycket att stå i idag. Spelar in Schulman Show om två timmar. Ulf Brunnberg kommer. Stort. Ok! Bra!

tisdag 25 januari 2011

Klockan åtta

Klockan åtta är det Den hemlige miljonären på Kanal 5. Tänker i alla fall inte jag missa.

Inreder kontoret


Fördelen med att ha eget kontor är att man får inreda det precis hur man vill. Har alltid velat ha en jordglob med sprit i. Nu har vi en sån på jobbet. Full med godsaker. Tänker att jag ibland efter ett dåligt samtal ska försvinna in och ta mig en whisky-jävel och säga "Ahrg!". Och så har vi en chesterfield-soffa som jag också alltid har velat ha.


Men det finaste av allt är den nya fåtöljen. Den stod i Hylands Hörna 1965. Ser ni att det står Hylands Hörna där på framsidan? Pappa har säkert suttit i den. Nu ska jag sitta i den. Så fort jag behöver idéer med pappa i ryggen. Bra Calle.


Hittade den! Bakom Lennart och Anni-Frid Lyngstad står den! I lite bättre form då än nu. Men ändå!

Hjälp!

Oskar Linnros har ju sålt sina låtar en del. Minns någon till vad? Hellenius Hörna vet jag om. Och till ett papperåtervinningsföretag. Men visst är det en tv-serie till? Och till nån mäklarbyrå?

Kan ni inte hjälpa mig här? Vart har Oskar sålt sina låtar?

måndag 24 januari 2011

Mitt köp!


Titta på den här jäveln som jag ropade in på auktion nu ikväll! Nej, den är kanske inte jätteläcker nej. Men den stod i Hylands Hörna 1965! Nu ska vi ha den på kontoret. Tänkte att jag ska hitta en bild från när det begav sig och ha inramad där den står.

Är så glad över det här köpet. Dicken! Den blev en liten aning dyrare än jag trodde. Men det är VÄRT det!

Näthatet

Tänker på det här "näthatet" som det pratas om. Det tog ny skjuts efter att Marcus Birro lagt ned sin twitter. Han kände sig påhoppad. Och Expressen hakar på, såklart. Vill göra det till ett samhällsproblem. Långa artiklar flera dagar i rad. Jag vet inte jag...

Man måste nog göra skillnad på de olika sakerna. Det Marcus Birro har råkat ut för är inte näthat. Det är kritik, bara. Han får skit. Han säger själv att han inte förtjänar det. Men det kanske han visst gör. För skriver man såna saker på så stor plats i en av Sveriges största tidningar måste man räkna med skit. Förstår ni mig? Han BER ju om det. Han har sökt sig till det här. Det där är hans levebröd. Och skriver man något så jävla dumt - igen! - duger det inte att gråta ut, lägga ned och se sig som ett offer. Skit ska ha skit. Marcus ska ned från tronen om han skriver såna jävla dumheter.

Det är inte ett dugg synd om Marcus Birro. Tänker inte gå in på hans dunkla åsikter om judar och andra minoriteter. Anledningen till att det inte är synd om Marcus är att han är stor. Han har makt och inflytande och pengar och han har hög röst genom sina spalter. Han är där uppe. Och när man är där uppe är det naturligt och i sin ordning att bli kritiserad.

Det verkliga problemet är de som är oskyldiga. De som inte vill vara med. De som aldrig bett om att bli omtalade. Okända människor som det inte är något särskilt med men som ändå av någon anledning hängs ut.

Marcus Birro har ingenting med näthatet att göra. Problemet är människor som inte har stuckit ut hakan men ändå får skit.

Imorgon!



Ses vi i Åre imorgon, eller? Hard Hat är där och jobbar med finalen av Red Bull Bedroom Jam och det kommer bli en JÄVLA fest. Är ni i närheten? Kom!

STYLISTERNA!

Stylisterna är här! Det är en dokusåpa på Kanal 5 PLAY. Om ett gäng stylist-drömmare som går en hård skola och röstas ut en efter en. Kolla då! Och säg sen vad ni tycker.

söndag 23 januari 2011

Fembilder från min helg


Middag hemma hos Loffen och Fiffi. Tycker så mycket om de jävlarna. Och min favoritwhisky Woodford kom fram och maten var ljuvlig och Anitha blev mätt. Loffen är min best man, förresten.


Igår målade jag klart den satans väggen som vi påbörjade för ett år sen. Och så fick jag upp Noppe som stått och sett ledsen ut i ett hörn. Noppe har varit med mig var jag än har bott de senaste fem åren. Äntligen är han uppe.


Sen kom Oscar och hans Elin över på middag och Bezzerwizzer. Bra par. Vi kände inte varandra innan över huvud taget. Allt planerades på twitter. Det var nervöst innan de kom. Det kändes som en dejt. Och alla fick ligga! Bra dejt.


Här är Elin.


Idag bjöd Alex och Amanda över oss och mamma på middag. Men mamma gjorde maten. Hennes brunsås är helt magiskt god. Och pressgurka. Sen blev det kaffe och Alex tystnade innan han sa:

Alex: Muggen?
Jag: Vadå?
Alex: Frågade du inte om muggen?
Jag: Nej vadå? Vilken mugg?
Alex: Jaha. Den här... Jag fick den i veckan.
Jag: Ah! Det är en skavlan-mugg! Fint!
Alex: Äh. Det är väl en mugg, bara.
Jag: Men det är väl ett kul minne?
Alex: Äh. Tydligen ger de en sån till alla som har varit gäster.
Jag: (tystnad)
Alex: Äh du vet... Skavlan. Jag var ju där. Gäst.
Jag: Jag vet. Det var ett bra program.
Alex: Äh. Sånt där... Intervjuer hela tiden. Kommer knappt ihåg att jag var HUVUDGÄST HOS FUCKING SKAVLAN I FREDAGS!
Jag: (tystnad)
Alex: Och där sitter du... Haha. Helt otroligt hur kort du är.

lördag 22 januari 2011

Samtal från Alex

Alex ringde just.

Alex: Såg du?
Jag: Vadå? Nyhetsmorgon menar du?
Alex: Inga konstigheter med den saken, din jävla äckliga hora.
Jag: Det var en trevlig intervju! Jesper är bra.
Alex: Skavlan igår. Nyhetsmorgon idag. Vad gjorde du då ditt lilla jävla as?
Jag: Hemma-mys. På Spåret och så. Anitha har varit lite krasslig.
Alex: Så jävla äckligt.
Jag: Va?
Alex: Att du inte unnar mig det här. Att du liksom MÅSTE ta upp ert äckliga barn.
Jag: Men lägg av. Du var grym både i Skavlan och i Nyhetsmorgon. Vi tittade ju.
Alex: Jante-fitta. Storebror är Sveriges mest efterfrågade man och du snörvlar om er fitt-unge. Patetiskt.
Jag: Ok. Bra. Kul.
Alex: Jag ska till Riche nu.
Jag: Ok. Ha det så bra.
Alex: Hej.
Jag: Hej.

fredag 21 januari 2011

Kort grej, bara. No need for comments.

Vill bara skriva så alla kan läsa det att Linda Lundqvist som är producent på Mastiff inte bara verkar göra ett jävla bra jobb med programmet hon och Anitha jobbar med. Hon är också en väldigt bra människa. En god människa.

Linda! Du är fantastisk och jag älskar dig även om vi bara setts någon gång.


Tillbaka!

Fjärde säsongen av Schulman Show! Första gästen är Marcus Schenkenberg. Och Ann Söderlund är tillbaka i panelen och vi spelar in i en helt ny studio. Märks det? Bilden ska vara bättre.

Säg nu! Vad tycker ni?

Consiglieri!


Lasse är här. Hard Hat ABs consiglieri. Gött. Det är han som... Ja. Fixar.

Skojade

Men vad fan. Kom igen. Det var ju ett skämt. Anitha fnissar lika mycket som jag. Jag tycker det är roligt eftersom det är så otänkbart. Det fullständigt otroliga är roligt. Som att säga att det bor 908 miljoner bögar i Europa. Det är roligt.

Kom igen.

Framtiden

Man ska kanske inte skratta åt andras olycka. Men det HÄR får mig att vilja ge Anitha en riktigt hård knytnäve i magen så allt fortsätter vara lugnt och fridfullt här hemma.

torsdag 20 januari 2011

Samtal

Alex ringde just upp mig:


Alex: idag ska jag vara med i Skavlan!
Jag: Fan vad kul! Är du nervös?
Alex: Skavlan! Hörde du det, din äckliga fitta?
Jag: Jag hörde. Grymt kul. Stort.
Alex: Din patetiska jävla nolla!
Jag: Va?!
Alex: Vad ska du göra i eftermiddag?
Jag: Jobba. Har möten.
Alex: Horjävel! Storebror ska till Skavlan!
Jag: Sluta säg så där.
Alex: Haha. Din bittra dvärgjävel.
Jag: Lycka till nu, Alex.
Alex: Haha. Dra du åt helvete medan jag är hos Skavlan.
Jag: Hej då.
Alex: Hej.



onsdag 19 januari 2011

Erkänn!

Hördu Jan Scherman! Ni äger Canal + som visar porr. Och det är ju bra. Men att försvara att ni fortsätter visa porr utan att erkänna att det är enbart för att ni tjänar en jävla massa pengar är fånigt.

För det vet ju alla - filmer och sport är Canal + motsvarighet till "de intressanta reportagen" i Cats.


Farlig




Vet inte om ni läste Marcus Birros text i Expressen idag. Gör det! Och ni ska få se att jag har haft rätt om den mannen hela tiden.

Att han har svårt för judar har han redan gjort klart i tidigare utspel i sin blogg. Nu går han ganska hårt åt östeuropeer. "Ryssar" och "rumäner". Aldrig ska han lita på dem igen, säger han. I Sveriges största tidning.

Jag har fått mycket kritik för att jag drivit med honom. Grejen är - viktigt - att han är stark. Han har inflytande. Han har spalter och åhörare. Därför är han stark. Och därför är han farlig.

Man kan blaja om åsiktsfrihet och tryckfrihet. Men det innebär inte att man får tycka precis vad fan som helst.

Marcus Birro är en... läskig man. Även om det är roligt att han slutar twittra när han får kritik, men inte kan hålla sig bara minuter senare.


Kyrkan

Jag är den sista att tala illa om kyrkan. Men blir ändå lite brydd. Jag har varit med i Svenska kyrkan sen födseln. Har betalat min skatt och tänkt att det är bra att kyrkan får pengar eftersom jag kommer att utnyttja det vid ett par tillfällen i livet.

Nu ska vi gifta oss, och det får vi betala ett gäng tusenlappar för. Och jag antar att det är samma sak med min förestående begravning. Den är inte gratis. Jag undrar vad pengarna går till. Varför ska det kosta pengar att gifta sig? Jag har ju redan betalt! Typ hundratusen kronor har jag betalt till kyrkan hittills i livet. Skulle inte det täcka min vigsel?

Jag är inte en person som "går ur" kyrkan. Men blir ändå lite brydd. Känns konstigt att betala när jag redan har betalat. Eller? Är jag snett på nu igen? Det är typiskt mig i så fall.

tisdag 18 januari 2011

I gång!







Började löpträna idag. Varför jag ser ut som en tomte? Jo, för att Hotel Tylösand städade bort och slängde alla mina träningskläder i somras. Jag kom mig inte för att köpa nya.

Ett halvår sen... Dåligt, Calle. Men man kan inte mer än bättra sig. Så nu tänker jag bli fit till bröllopet. Även om jag springer med samma typ av outfit som en est-jävel.

Och ja. Anitha var en lustigkurre när jag bad henne ta en bild på mig.

Luringen

Såg ni Idrottsgalan igår? Såg ni när Björn Ferrys tjej Heidi tog emot hans pris då han inte kunde vara på plats? Hon höll ett härligt tal. Berättade att Björn varit borta mycket på tävlingar och att hon vill hälsa till honom att han ska bli pappa i juli.

Jag fick gåshud. Tyckte det var häftigt. Att det är så i de här idrottsmännens värld. De är ute på tävlingar och de har förstående fruar och allt det där. Jag fick nästan tårar i ögonen både för det vackra och för det sorgliga.

Så läser jag Aftonbladet senare på kvällen och får veta att det var hitte på. En charad. Det var ingen hälsning till honom, för Björn visste redan. Han fick väl veta i julhelgen eller så. Så här säger hon själv:

- Björn vet. Jag tänkte att det var lite väl häftigt att berätta så där. Men det är ju nästan ingen som vet hemma, sade Andersson till SVT.

– Jag gjorde en liten kupp.

Men fy fan. Jävla människa. För vems skull gjorde hon det där? Totalt meningslöst. Så otroligt fånigt. Blä. Bu. Dåligt. Onödigt lur. Uselt.

måndag 17 januari 2011

Tänkte igen

Under mina sena kvällar när Anitha har somnat och jag tänker på alla de där sorgliga sakerna jag berättade om innan... Jag hade en ny sån vända igår.

Pratade med Polis-Jonas om självmord. Han berättade för mig hur det fungerar. Inte rent tekniskt alltså. Mer om det runtomkring. Han säger att alla som har yrken som tangerar döden i någon form vet att allra flest självmord sker när det börjar ljusna. När allt är bättre. Typiskt är en riktigt solig dag i mars. Då skenar självmorden.

Vet ni varför? Jo. För just den dagen känner de som begår självmord allra störst utanförskap. I deras huvuden är just den dagen ett bevis på att de inte behöver leva. Eftersom alla runtomkring är så glada och uppåt. Och det blir ett bevis för de här människorna. Att de trots vädret inte är glada. Vädret och de andras glädje blir beviset.

Ja. Det låg jag och funderade på igår... Men! Det fina här nu är att jag vet alla - ni är statistiskt ett bra gäng - som läser de här raderna och känner att det inte är så meningsfullt att leva FRÅN NU inte kommer att låta sig luras av en vacker dag då alla är glada. Alltså VET jag att ni aldrig kommer ingå i Polis-Jonas alldeles fruktansvärt mörka statistik. Bra!

Ni kommer komma ihåg just de här raderna. Som skulle få er att se så satans löjligt förutsägbara ut. Och så blir allt bra och är i efterhand bara en jobbig period som gick över.

Entreprenören för-twittrigad!



Här har vi en sån jag pratade om innan. Jag har avidentifierat honom. En "entreprenör". Det är väldigt intressant med den här "entreprenören".

Jag ser att han förutom att han är "entreprenör" också intresserar sig för "sociala medier". Det gör honom liksom till en fulländad ingenting-människa.

Han förföljer 542 personer, men är följd av något färre - 535. Han är alltså en sån som förföljer folk för att själv bli följd. Är det DET som är att vara knipslug i "sociala medier"? Att han har författat 6230 tweets är också intressant. Det går väl hand i hand med hans stora arbetsbelastning som entreprenör...

Herregud vad jag är sarkastisk. Blev så trött bara. Både på entreprenörer och på folk som mässar om sociala mediers viktighet.

Kort fundering

Får alltid någon konstig smak i munnen när jag hör människor beskriva sig själva som en "entreprenör". Den som kallar sig själv entreprenör är inte en entreprenör.

Vet inte vart jag vill komma med det här. Förutom till att ordet "entreprenör" är ett av de fånigaste i ordlistan och att de som kallar sig själva "entreprenörer" är rövar.

Sjuk han är



Zlatan. Vad man älskar honom. Igår kväll kom jag på varför. Jo. För han är inte en lucky boy. Det är inte tur han har.

Har suttit i en kvart nu och tittat på målet från igår. Det är otroligt det han gör. För vid ett visst ögonblick som jag har försökt frisfrejma så tittar Zlatan upp mot målet. Han har ännu inte full kontroll på bollen, men tittar upp. Ser vad han ska göra. Mäter, ställer in och skjuter på en halv sekund. Och sätter det jävla aset!

Allt var en uträkning! Tänker inte ge mig förrän han är gäst i Schulman Show.

söndag 16 januari 2011

Min dag i tre bilder

Ok. Min dag. Sammanfattad i tre bilder.



Först var vi i kyrkan vi ska gifta oss i om en månad. Pratade med vår fina präst Fredrik och lade upp hela vigseln. Det blir fint. Vi höll båda på att börja gråta när vi stod där framför varandra. Den där vigseln... Är det verkligen ok att gråta när man gifter sig?




Sen bjöd vi över Polis-Jonas och jag fick laga till min carbonara. Vad hemligheten är? Att INTE SNÅLA MED DET ENRISRÖKTA SLIDFLÄSKET!




Sen började jag och pula lite inför Middagen vi ska ha nästa vecka. Det vore en överdrift att säga att vi totalrenoverar lägenheten inför den där middagen, men i veckan var jag ute och köpte lite konst så det ska se bättre ut här hemma. Några Lindströmare och sån skit. Visst kostade det på, men vi har ju kvar tavlorna också när Middagen är över.




När jag pysslade med konsten och försökte hitta en bra ordning för den jobbade Anitha och Polis-Jonas med bordsplaceringen inför bröllopet. Jag låter dem hållas. De får leka med det där. För i ett obevakat ögonblick är det Calle Schulman som går in och hyfsar till den där placeringen.

Det blev fyra bilder! Bra. Bra dag. Bra Calle.

Söndagsintervuad



Minns ni när jag hyllade Pascal Engman? Nu har han intervjuat mig. Kul! Kolla HÄR om ni vill läsa!

Och nej, jag vet inte varför jag ser så konstig ut på bilden.

Här då!

Kan inte så mycket om jakt. Men är lite förundrad över varg-jakten. De utmålas som skogens farligaste djur - som vildsinta bestar. När de i själva verket är snällingar.

Medan björnarna utmålas som gosedjur när de är livsfarliga.

Vi växer upp med den här bilden. Tutas i att det är så det förhåller sig. Därför blir det så sorgligt att vuxna människor på allvar påstår sig jaga varg för att det är ett farligt djur.

Lägg av. Alla fattar att ni vill leka balla, bara. Att ni tycker det är svin-macho att skjuta vargar. Fy. Fan. Vad. Patetiskt.

Alla som säger emot nu är rednecks.



lördag 15 januari 2011

Vårt senaste dygn




Titta vad fint Alex och Amanda gjorde för oss igår! Vi var barnvakter över natt till Charlie. Och fick delikatesser. Hummer och skit.




Tyvärr hade Alex och Amanda inget godis hemma. Anitha bad mig leta. Till slut hittade jag chokladsåsen. Den låg och slumrade bakom buljongtärningarna.




Sen var vi på NK. Valde barnvagn! Det blir en rackare från Stokke. Xplory. Lite dyrare. Men mycket bättre. Fick en visning och blev övertygad. Nu är det bara färg och tillbehör kvar. Stokke. Känner mig cool redan nu.

fredag 14 januari 2011

Problem

Mitt stora problem just nu:

Lacket med familjens sigill på vår bröllopsinbjudan gjorde att kuverten vägde för mycket. Nu har jag fått höra att gäster har fått en avi från posten med ett meddelande om att ett kuvert väntar på posten som behöver lösas ut. Anledningen är alltså att lacket har så stor tyngd att det inte räcker med vanlig frankering.

Visst kanske vi ska skylla oss själva. Men är det inte lite märkligt att man inte ska kunna skicka en inbjudan med ett vanligt, sunt släkt-sigill stämplat i lacken utan att behöva betala mer än ordinarie porto?

Klasslöst, Sverige! Dåligt! Bonnigt!

Tog en avstickare efter lunch

Checkar in

Lattjar lite med Facebooks inchecknings-tjänst. Lägger till egna platser och ljuger en liten smula. För att bygga mitt varumärke. Nu tror mina vänner på Facebook att jag är värsta snubben.

Ser rätt så bra ut va?

Inget

Människor som är trötta på Sverige - jag klarar dem inte riktigt. Människor som bor utomlands och i varje tillgängligt forum suckar över hur litet Sverige är. Det är kanske ingen ny spaning, jag vet. Men jag stör mig.

Och jag blir så matt. Av folk som flyttar till USA och uppför sig som amerikaner. Eller snarare så som de tror att amerikaner är. De lägger på sig en falsk anda, en påhittad öppenhet och en fejkad identitet. "Här UNNAR vi varandra!" Uäh.

Flytta vart ni vill! Men vi som bor kvar gör det av en anledning. För trots allt älskar vi det här landet. Alla kan flytta härifrån. Det är inte en jättegrej. Men alla vill inte. Det finns en anledning till att stanna, och det är inte enbart frånvaron av beslut.

Nu syftar jag inte på mina utländska besökare, för ni verkar skithärliga. Ni pluggar och jobbar och verkar ha en tanke, ett uppdrag.

I många år ville jag också flytta. "Sverige är så jävla inbundet" sa jag till alla. Sen växte jag ifrån det där. (Ja, kanske inte rent fysiskt).

Nu finns det inget som kan få mig att lämna hela min plattform. Trivs här. Sverige är härligt. Visst?

torsdag 13 januari 2011

Jag är också gravid

Jag är fan minst lika gravid som Anitha, tror jag. Visst - viktökningen är ju klassisk. Nu har jag börjat få en jävla massa finnar. Och så är jag mer lättrörd än tidigare. Inte så jag bölar till filmer, men jag blir... darrläppad. Till och med igår på Mästerkocken när hon 18-åringen blev så hyllad och hon blev så glad för hennes dröm går ju i uppfyllelse även om det är lång väg kvar innan man kan kalla sig Mästerkock. Hur som helst - min underläpp började darra när Mannerström sa typ: "Detta vå basske de goaste jag etöt!"

Men värst är när jag släcker lampan. Du lurar sig alla sorgliga tankar tätt inpå mig. Kan ligga i en halvtimme och tänka på sorgliga saker som händer andra människor och på hur ensamt det måste vara att vara ensam.

Nu kommer Anitha. Hon hämtar mig.

Barnet



Alex
drömde om mitt och Anithas barn, ringde han just och berättade. I hans dröm fick vi en pojke som såg exakt ut som yngsta barnet i familjen Cosby. Nu ska vi kanske inte gå in på rasbiologi, men Anitha är ju inte afroamerikan.

Roligt det där. Härom veckan skulle jag och Dicken luncha med Anitha och vi kom överens om att träffa henne på Sveriges bästa indier Samrat of India på söder. Det fick Dicken att fundera. Till slut kunde han inte hålla sig.

Dicken: Du... Föredrar du indisk mat?
Anitha: Hur menar du då?
Dicken: Är du liksom alltid sugen på det?
Anitha: Eh... Inte mer än du, tror jag.
Dicken: Okej... Men när jag är utomlands kan det hända att jag blir svinsugen på min mat. Husmanskost.
Anitha: Du menar att jag är utomlands just nu?
Dicken: Nej nej! Ta det inte så! Jag menade inte alls så. Jag undrade bara om du har en förkärlek för indisk mat.
Anitha: Du menar att det är genetiskt vad man gillar för mat?
Dicken: Det låter lite dumt nu när du lägger fram det så.
Anitha: Jag älskar dig i alla fall, Dicken.

Hälsning till er

Min fina vän Jon Spendrup i New York bad mig hälsa till er:

Schulmania World Wide Movement



Såna här grejer älskar jag - att se varifrån ni kommer. Den här bilden visar den senaste timmens besök. Vem är du som läser i San Francisco? Vem är du i Hong Kong? Och Canberra?

Vem är du som läser Schulmania i Vuokatti, Oulu, Finland? Och du i Frankfurt - vad gör du där?

Får kittlingar av sånt här. Berätta vilka ni är!

onsdag 12 januari 2011

Jag är dålig




Ledsen för frånvaro idag. Många möten. Inspelningar. Såna grejer. Känner mig som en blek skugga mot Anitha. Hon är bloggasugen, kommentarshungrig och statistik-freak. Och jag är... Ingenting.

Ska göra pannkakor. Så får det bli.

Hej!

God morgon! Är ni sköna idag? Är ni coola?



tisdag 11 januari 2011

Om när jag blev kränkt

Idag blev jag påmind om en känsla jag aldrig vill ha. En känsla som jag djupt ogillar. För något år sen var jag inne på banken på något ärende. Banktjänstemannen var extremt trevlig och liksom kramade ihjäl mig. Propsade på att jag skulle bli guldkund, eller vad de kallar det. Jag frågade vad det innebär och fick en hel drös med funktioner. Finalen var deras superkort - ett "extremt förmånligt" kreditkort. Då sa jag att guldkundsgrejen nog inte var för mig. Banktjänstemannen tjoade och trugade. Sa att det är jätteviktigt att ha ett kreditkort och jag kände mig mer och mer pressad. Jag ville inte hamna i den här situationen! Inte till något pris! Och jag skämdes när jag berättade att en kreditprövning aldrig kommer gå igenom på mig.

Året innan dess gick det nämligen åt helvete med min ekonomi. Vet inte vad det berodde på, men jag fick en olust av att betala räkningar. Jag stoppade huvudet i sanden. Och till slut kom den såklart - anmärkningen från Kronofogden. Med all rätt.

Sen den dagen försvann en hel del möjligheter. Fick inte ta bolån och fick inte ens köpa en mobiltelefon.

Ni förstår att det är ganska jobbigt att berätta en sån här sak för banken. Särskilt eftersom jag inte är ett dugg intresserad av kreditkort. Men IDIOTEN gav inte upp. Sa att han skulle kolla med sin kontakt. Jag sa att det skulle vara i onödan eftersom jag med all säkerhet skulle bli förnekad. Och för att jag inte ville stå där med skammen. Men han fortsatte. Ringde och sa "tjeeenare!" till sin kontakt och jag satt där framför honom och ville sjunka genom marken. För jag visste ju att det skulle bli nej. Och jag ville inte ens ha det där kortet. Tvingades lyssna på hans långa snack med sin "kontakt" tills de kom in på väsentligheterna. Såg hur banktjänstemannen fingrade på min legitimation, slickade sig runt munnen och sen rabblade mina personuppgifter. "Får du fram honom?" Tystnad. Sen kom "Jag fattar" och "Inte det, nej" och det där.

Banktjänstemannen försökte vara artig när han lagt på luren. Drog på mun mot mig. Men jag backade redan. När jag kommit ut ur banken och satt mig i bilen och kört några hundra meter slog det mig att jag borde ha sagt ifrån. Jag borde ha gett den jävla idioten på nöten. För den kränkningen var brutal. Särskilt eftersom jag såg den komma och försökte undvika den men blev indragen igen.

Samma känsla råkade jag ut för idag. Men inte på banken, för numera tror jag att jag kan få bli "guldkund" om jag vill. Ska inte tråka ut er med ännu en historia. Jag ville beskriva känslan bara. Känslan av att bli kränkt trots att man förnedrar sig redan innan för att inte utsätta sig för kränkningen.

Vad vill jag säga med det här? Jo. Om du ser en kränkning komma - få stopp på den innan den träffar dig i fejset. För skammen över att ha låtit sig bli kränkt är minst lika stor som kränkningen i sig. Och gör allt för att aldrig få en betalningsanmärkning hos Kronofogden. ALLT.

Hon är tillbaka!

Anitha är tillbaka! Njut så länge det varar! Inte bokstavligt tavlat, för Anitha varar nog inte. Kanske sipprar det lite annat gojs som det gör ur tjejer - vad vet jag. Men det varar inte. Hoppas jag. Det vore konstigt. Var.

Hur som helst! Anitha bloggar igen. HÄR!



Så här ser hon förresten ut när hon sover. Som att hon drömmar en dröm och tänker "Åh kära nån!" Älskar henne.

Doften

Mitt doftsinne tar nya rekord. Trots att jag har varit sjuk kan jag känna dofter från mycket långt håll. Igår satt jag i soffan och fick nästan kväljningar av den gummi-artade doften från en duschcreme från Laura Mercier som står på badkarskanten. Hela min gom fylls av studsbollslukt. Inte så härligt.

Tänker att jag borde utveckla det här. Ta tillvara på det. Men hur? På vilket sätt kan jag utnyttja mitt doftsinne?

För det är inte bara det att jag kan känna dofter på långt håll. Jag kan också känna olika nyanser på nära håll. Känna komplexiteten i en doft. Eller bristen på komplexitet. Och så kan jag känna underliggande dofter, men det vet ni om. Mens och hela den biten. Men det känns inte så intressant.

Mitt doftsinne är min hjältekraft. Vissa är snygga som fan, vissa är starka. Jag kan lukta.

Försöker



Så här ser jag ut när jag försöker komma på hur jag ska få bort den konstiga grejen jag har över snorren. Jag har försökt allt, men den jävla rutan försvinner inte. Och den är kall och hård och jävlig.

måndag 10 januari 2011

Tv-kväll







Tv-kväll. Konferensresan var höjdpunkten. Det här är inte en plus-blogg. Men programmet var riktigt, riktigt bra.

Det enda felet var alla fulklippningar. Tycker det är roligt att sätta in pinsamma tystnader och så. Men här blev det lite för mycket.

Och han tokfan som var med i sekten - vilken sund själ! Vilken frisk kropp! Den klara blicken! Honom måste man älska. I evighet. God afton.

Nu tittar jag på svensk teves mest underskattade program Det Okända.

Sexköp

Läser om NN och att han är dömd för sexköp. Calle anno 2011 gottar sig inte i såna grejer. Kunde inte bry mig mindre och tycker inte Aftonbladet borde skriva om saken med tanke på att han som fälldes har barn som med säkerhet kommer att drabbas av detta. Men! Det som får mig att höja på mina ögonbryn är följande formulering i Aftonbladets artikel:

"Angående XX menar hovrätten att flickorna som var med i sällskapet var hårt sminkade och talade engelska med kraftig brytning och var klädda på ett sätt så att det borde stått klart, eller i vart fall ha framstått som möjligt, att de var betalda eskortflickor."

Är inte det lite märkligt? Att de är hårt sminkade och talar med brytning? Det borde ju göra hundra tusentals medborgare till prostituerade. Nu tog jag kanske i. Men ni fattar. Tycker det krävs mer för att någon ska kallas regelrätt hora. Till exempel det här med hanterandet av pengar.

Sen är det ju intressant med prostitution i allmänhet. Han som fälldes kan ju säkert få ligga med kanontjejer alldeles gratis om han bara är det minsta trevlig. Varför vill han köpa? Jag begriper det inte. Kan ni förstå det? Varför köpa? Knullsmurfen fattar inte det.

Peter Who-lund?

Mycket prat om Peter Englund nu. Ni känner väl till det där? Han skriver i sin blogg angående Björn Ranelids medverkan i Lets Dance: "Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."

Vad fan? Vad är det för dumhet att skriva? Onödigt påhopp. Elakt. Borde inte Peter Englund vara ballare än så?

Det där var ju Calle Schulman 2007-nivå. Nä. Dåligt, Peter!

söndag 9 januari 2011

Info

Däckad av influensa. Återkommer.



lördag 8 januari 2011

Alex

Min bror Alex är min stora idol. Vet inte om det finns någon som beundrar hans skrivande som jag. Tycker han är Sveriges bäste skribent. Lätt. Och så har han blivit en så satans bra programledare också, och det har jag fått vara med om att se på nära håll. Schulman Show har gjort Alex till en JÄVEL på det där med programlederi. Visst är det kanske illa uppstyrt och så ibland. Men så är det nu. Vi har inte så stora resurser. Och jag tror att det är en anledning till tt det går så bra.

Men det jag vet är att om vi hade haft samma resurser till Schulman Show som Skavlan eller Hellenius har till sina program hade Schulman Show varit bättre. Smartare, snabbare, hjärtligare och varmare samtal är det redan nu. Tycker jag.

Jag stack iväg där litegrann. Anledningen till att jag skulle skriva om Alex är hans nya bok. Om man köper den HÄR får man den signerad och fin. Köp den! Den är mycket bra. Jag fick läsa och tycka innan den trycktes.

Och Amandas syster Hannah har fått en dotter igår! Och snart får Hannas syster Amelia också en dotter! Och sen får jag en dotter! Fatta! Hur skönt gäng kommer detta bli?

Dagen efter




Mitt allmäntillstånd är inte riktigt bra. Har ett monster till finne i underläppen. Alltså INUTI underläppen. Jag är dålig i magen. Jag är sliten efter calvan. Jag är sjuk också. Febrig.

Men det var härligt att vara här! Om ni någonsin ska göra något härligt för er pojk- eller flickvän: åk till Bomans. Ljuvliga rum. Härlig mat. Och trevlig personal som uppmuntrade oss att spela Bezzerwizzer i Herrummet en trappa upp. Underbart!

fredag 7 januari 2011

Iväg!

På väg till Bomans i Trosa! Jag och min vän Martin spelade Bezzerwizzer mot våra bitches and hoes för några veckor sen och förlorade. Vistelsen på Bomans var priset. Det fina är att vi får åka med! Haha. Så jävla dumma tjejer. Och så jävla hårt ägda av oss. Total-lurade!

Ikväll spelar vi igen.

Förresten. Vitaepro. Stieg Strand. Vem fan ÄR karln? Låter inte som en högoddsare att Stenmark sa nej, va?

torsdag 6 januari 2011

Diskussion

Häftig diskussion hemma hos mig och Anitha. Jag påstod att de killar som förnekar att de onanerat på jobb-toan ljuger. Anitha säger att det jobb-runkare är extremt ovanligt, och att jag är ett "cirkus-freak" som ens antyder att jag själv gjort det.

Grabbar! Help me out! Erkänn.

onsdag 5 januari 2011

Hjälpa...?

I maj blir jag ju pappa. Håller på just nu att fixa Penny Schulmans rum. På söndag har jag målat klart. Sen ska det ju fixas med resten av grejerna.

Har varit uppe på NK och kollat på barnvagnar ett par gånger. Har googlat runt en hel del. Jag är ganska inne på en barnvagn från Stokke som det ser ut nu. Med lattehållare och såna grejer. Ser mig själv gå omkring i den med cool uppsyn. "En skön farsa" liksom. Man bor ju ändå i huvudstaden. Då mäste man ha en cool vagn. Ni fattar.

Finns det några mammor och pappor här som kan ge mig lite råd?

Besök!




Idag hade vi vårt första besök i de nya lokalerna! Olof Brundin - Schibsteds skönaste direktör - kom med uppdrag till oss.

Så vi satt i konferensrummet. Så där som man gör på egna kontor.

Olof Brundin. Vårt första besök.

Vapiano

Var på Vapiano nyss. Halv två på eftermiddagen. Känner ni till det stället? Det är ett "koncept" som togs till Sverige för några år sen och som går som tåget. Vet ni hur det fungerar? Så här:

Man köar först för att få ett plastkort vid entrén. Sen går man till en disk och köar för att få beställa maten, som görs nedan man tittar. Det tog en del tid där i kön innan man får beställa - kanske tio minuter. Jag var sugen på pizza, men bagaren sa att han hade mycket att göra och att det skulle ta "minst 20 minuter". Så jag bytte till pasta-kön och beställde en carbonara. Så får man vänta igen där i vitlöks-oset kanske tio minuter till på att "kocken" svänger ihop rätten enligt milimeterprecision från receptet. Färdigpackade spaghetti-portioner med exakt antal strån.

Sen får man ta sin bricklunch och sätta sig på galonfåtöljer och äta. Det var ganska gott, det ska jag medge. Även om jag tycker man ska ha sidfläsk och inte bacon i en carbonara.

Sen, när man ska ut, får man ställa sig i ännu en kö för att lämna in plastkortet och betala. För min carbonara och en liten coke tog de 150 kronor.

Sammanlagd kötid: 34 minuter
Sammanlagd ät-tid: 14 minuter

Vapiano är trams. Kanske kan de lura stackars turister som tror att stockholmare äter där. Bra så. Jag kommer nog inte gå dit igen. Stinker vitlök från oset nu. Blä. Dåligt. Uselt, Vapiano! Skärpning! Dåligt! Very bad!

Vax för en Lax

Just det! Vinnare av Vax för en Lax i samarbete med bangerhead.se är Linnea Engebretsen i Malmö! Hon har en kille - Max - som har lite svårt att få till frisyren, som har egna idéer som liksom inte riktigt fungerar. Han unnar sig inte bra produkter och är i stort behov.

Grattis Max! Grattis Linnea!

tisdag 4 januari 2011

Kungen! Det är jag.



Ok. Nu känns det lite bättre. Har lyckats med både att ställa om språket och fixa det trådlösa. Ingen lätt operation. Det tog tre timmar.

Nu är det bara håret kvar. Fick nån idé att börja tvätta det med silverschampo. Nu är det blått i topparna. Hur gör man med en sån grej?

Arg!

Helt galen just nu. Pa utvecklingen. Haromdagen fick jag hem en ny teve. Tankte att jag skulle ha den i koket. Har alltid dromt om en teve i koket. Som man kan titta pa pa morgonen. Men det gar inte! For da maste man dra en sladd till boxen i vardagsrummet / typ tio meter / kanske tjugo inklusive alla vaggar och skit. Plus! Att det ar fult med sladdar. PLUS IGEN! Att man da maste se samma kanal i bada apparaterna. Alternativet ar alltsa att kopa annu en box och ett extra kort som man far betala manadskostnad for.

Forr i tiden kunde man stoppa sladden i vaggen och se pa teve.

Det andra jag ar galen pa ser ni kanske. Jag fick en ny dator idag / en Macbook Air. Men den kan inte skriva de svenska bokstaverna. Trots att jag klickade i svenska och trots att de dar bokstaverna ju FOR I HELVETE FINNS pa tangentbordet.

Det tredje ar att den har datorn ar @for ny@ for mitt tradlosa natverk. Darfor star jag nu har i mitt kok utan teve med datorn ihopkopplad med mobilen utan att kunna skriva svenska bokstaver. Utveckling. Det ar ju inte utveckling! Det ar inveckling. Fan.

Nu så







Fuck iPad. Nu har jag fått min Air. Och ja, fondtapeten här på nya kontoret ska bytas. Så lägg av! Inte ett ord om den!

Bra kväll




Anitha sover och hennes mage är rund och jag pusslar. Så här nära harmoni är jag sällan.

Även om de arton satans hundögonen som ser exakt likadana ut skrämmer skiten ur mig. Hur ska jag få ihop dem? Och mamma! När jag var liten och hon lade pussel sa hon att det är fusk att titta på locket. Hon körde utan!

måndag 3 januari 2011

Bestämde mig

Gav bort min iPad. Det funkade inte för mig. Det lyfte inte riktigt. Märkligt nog var det när kvällstidningarna började släppa appar som jag vek in hovarna. Blev dyster av det.

När jag läser tidningen Aftonbladet vill jag bli sotig om fingrarna. Jag vill INTE ha interaktivitet och rörliga bilder. Jag vill ha stillisar! Jag vill ha text!

När är på Aftonbladet.se däremot. Då vill jag ha det där.

Varför skulle jag då inte surfa in på sajten istället? Fattar ni mig? Tänker ni likadant?

Jag skaffade iPad i våras. Nu har jag gett den alla chanser. Men det lyfte inte. Det blir en Macbook Air istället. Och en iphone. Ingen tramsig platta.



Ljudet!




Det härliga ljudet när arbetarna drar bort pappret från vår fönsterskylt! Såna grejer älskar jag.

Hard Hat flyttar idag. Kom förbi på kaffe!

söndag 2 januari 2011

Fortsätter





För ett år sen - jag överdriver inte nu - började vi måla en vägg hör hemma. Först idag tog vi itu med den. Gjorde klart. Eller jag tog itu med den. Och den blir klar först imorgon. Anitha gjorde tjejgrejer som att tömma ur skåp. Slängde grejer som behövde lockas fram. Grejer som kan göra utfall om man har otur. Ni fattar. Gamla grejer.

Varför vi gör allt det här? För Middagen!

lördag 1 januari 2011

Calles årskrönika

Alla gör ju sina egna årskrönikor har jag sett i bloggarna. Jag vill också! Har valt ut en bild från varje månad under 2010.




Januari. Jag, mitt ryggfett och Anitha var i New York en weekend. Mycket härligt. Vi gjorde en grej av att inte göra så mycket. En av dagarna hängde vi på rummet hela dagen med tidningar. Det här var den dagen.



Februari. Det var ett ganska intensivt festande förra året. Här är vi på Kåken. Vet inte riktigt vad bakgrunden till den här bilden. Men misstänker att det är Pelle. Vet att han har såna kalsonger.



Mars. Vi var i Israel och reste runt. Tel Aviv, Jerusalem och Eilat.



April. Ingen händelsrik månad enligt min iPhoto. Vi frostade av frysen, bara.



Maj. Vi var på Gotland på Mats och Annas bröllop, men jag har inga bilder från det. Märkligt. Sen åkte vi norrut till Alex och Amandas turfs. Här tittar vi på kyrkan de skulle gifta sig i senare på året. Det är Amanda som går där bakom Alex.



Juni. Pastrami fick komma till katthimlen då. Som sista måltid fick han sina tre favoriträtter - gåslever, kexchoklad och ostbågar. Han visste inte var han skulle börja.



Juli. Jag lekte teve och spelade in Kungarna av Tylösand. På bilden är mina vänner Martin Akander från Kanal 5 och Jonas Lagerström som var redaktör. Vi åt många härliga middagar.



Augusti. Alex och Amandas bröllop. En ljuvlig händelse på alla sätt. Här är middagen. Ludwig Andersson syns här på bilden. Han kom och sjöng. Det var Linas present. Bra present.



September. Vi åkte till Colombia och spelade in Paradise Hotel. Men skit i det! Vi fick framför allt veta att Anitha var gravid. Den här bilden togs innan det.



Oktober. Anitha åkte hem tidigare från Colombia och när jag kom hem fick jag äntligen ta på hennes bröst igen. Det var månadens händelse i oktober.



Hard Hat åkte på konferens på Cinderella. Bra Hard Hat. Bra gäng. 2011 blir vi stora. På något sätt.



December. Jag och Anitha hade just tagit reda på vad det är för kön på barnet i magen. Det är en flicka! Det firade vi på restaurangen på Nobis.