Skamsen

Jag var på premiären av Bröllopsfotografen igår. Mycket trevlig film som ni ska se. Men skit i det nu. I foajén knackade det på min axel och jag vände mig om och där stod Unni Drougge. Ni vet. Och jag sa: "Heeej!" och björnkramade henne för jag trodde vi hade träffats. Eller jag utgick från att vi hade träffats eftersom hon knackade mig på axeln.

Hon sa "oj" när jag kramade henne och skammen blossade upp genom hela min kropp. För hon sa att vi nog inte hade träffats, men att hon ville säga att hon tyckte om texten jag skrev för Expressen Debatt härom veckan. Om att mammorna har en otacksam roll här i livet, ni vet.

Och jag var så ocool och blossande generad över att jag just kramat och låtsats känna en människa jag förvisso gillar, men som jag aldrig träffat förut.

Hon var snäll. Och jag tog i för mycket. Det känns som historien om mitt liv. Att ta i för mycket.

Nu ska jag inte utgå från att hon bryr sig nämnvärt. Men jag vill bara säga det nu i efterhand till Unni. Förlåt om jag flög på och kramade dig. Blev glad att du knackade på min axel. Ledsen att jag alltid tar i så förbannat.

Finns det?

Finns det någonting i hela världen som får en människa att känna
sig lika dum som skoskydd? Degraderingen!

Ute

Förlåt. Åkte till Eslöv tidigt imorse. Hade ett möte där. Sen tillbaka och tittade på Bröllopsfotografen. Sen en bit mat på det.

Har inte träffat någon annan, tro aldrig det. Hade inga batterier i mobilen, bara. Försökte ringa, men din telefon var avstängd. Snälla. Tro inget dumt. Jag var ute på jobb bara. Vill ju bara vara med dig. Kan vi inte äta en trevlig middag imorgon?

Rösterna i mitt huvud

Så här såg jag ut när jag spöade Anitha och Mackan i bowling idag.

Byxor: Cheap Monday. Anitha hjälpte mig köpa dem.
Tisha: Whyred. Men bästa? Vadå bästa? Men skoja inte mest bästa märket?! Ja, de är duktiga. Duktiga?! Ja? Whyred äger mest! Ok. Mer då? Vadå mer? Vad har du mer på dig?
Cardigan: Za... Men sluta! Vadå? Jag dööör! Varför det? Men gah!!! Jag gillar den? Skoja dubbelt med mig!!! Va? Skoja trippelt! Sluta nu. Skjut mig! Men lägg av. Från Zara va? Ja. GAH!!! Ja, den är ok. Mer då? Vad jag mer har på mig? Men fatta! Ok.
Glasögon: Tom... Ford!!!! Hur visste du det? NNNGGGHJHJ I love! Ok. Men de är rätt gamla nu. Ja, jag är lite trött på dem. Ge mig! Va? Ge dem till mig! Men jag har dem ju! Ja. Herregud... FORTSÄTT DIN JÄVLA HORA! Vad sa du? Förlåt. Ska jag fortsätta eller? Ja.
Strumpor: MEN SÄG DÅ! Men jag försöker ju. Säg nu annars krossar jag dig som en liten fisk! Du ska inte hota mig. Nej. Lägg av med det. Ok. Strumporna kommer från Happy Socks. Akta rygg imorgon din jävla fitta. Nu lägger du av. Nej DU lägger av! Du, jag ska bara dra det sista, sen hörs vi inte mer, för det du håller på med är inte trevligt.
Skor: Låneskor från bowlinghallen. Fy fan vad fula. Jag vet.
Klot: Privat. Åh din stekare! Va? Bowlingstekarn med eget klot! Men sluta nu. Jag tycker inte om dig, vet du det? Ja, jag märker det. Men jag älskar din outfit. Ok. I LOVE IT! Jag ska gå och lägga mig nu. Varför det? Ska upp tidigt. Vad ska du göra? Ska flyga till Malmö. Möllan! Va? Lilla torg! Ja, det ligger i Malmö. Där ska jag plocka dig. Ok, men jag ska till Eslöv. Jag gillar Eslöv. Jag också. Vi ses där imorgon! Nej, det gör vi inte.

Försäkring

Pratade lite med Anitha om det här med försäkringar. Att jag borde ha en sån. För hon har en med livförsäkring och allt sånt. Tydligen ska hon ändra så att jag är förmånstagare om hon dör. Får en massa pengar då. Miljoner. Och det gäller alla dödsorsaker utom självmord.

Fnular lite på det där. Hur ska jag undanröja henne? Jag menar - det vore ju jävligt dumt om jag fick det att se ut som självmord. Det brukar ju annars vara ett mål. Så jag frågade henne.

Anitha: Vet inte... Det bästa vore nog om det var en singelolycka.
Calle: Ok. Berätta mer.
Anitha: Det är nog det bästa. Men det är svårt att genomföra. Du måste nog vara med i bilen.
Calle: Ok. Mer?
Anitha: Bilen åker ned i vattnet, och jag har "råkat" slå huvudet i ratten just innan.
Calle: Ah. Så du kan inte ta dig ur bilen?
Anitha: Exakt.
Calle: Det säger du...
Anitha: Men blogga inte om det här.
Calle: Varför inte?
Anitha: Tänk om jag dör i en singelolycka på riktigt då? Då kommer du bli misstänkt om du bloggat om det här.
Calle: Säg inte så. Du ska aldrig dö.
Anitha: Det är ju du som planerar!
Calle: Jag fantiserar bara litegrann. Ingen ska dö. Någonsin.
Anitha: Ska vi spela bowling?
Calle: Ja!

Ok!

På lördag är det Blog Awards. Jag är nominerad i Årets manliga blogg. Och snälla - rösta nu på mig om ni tycker att jag är värd det.

Man måste rösta på resten av kategorierna också, men det är ju bara bra. Jag gick för Katrin och Jennie Hammar och Hanna Fridén.

Visa mig nu att äkta vinner i längden! Rösta HÄR.

Männen

Vägarbete i en tunnel här i stan. Och det är fan osvikligt! En man jobbar där till vänster och de andra ser på. Det är något med manlighet. Att vi gillar att se när andra arbetar. Så det går rätt till. Seinfeld was right.

Och här är en annan manlig grej. Så fort det finns tillfälle för en man att kliva ur bilen så gör han det. Broöppning? "Bäst jag sträcker lite på mig." En fem minuter lång färjetur? "Bäst att gå ut och kolla lite vad vi snackar om här." Järnvägskorsning? "Jo jag hinner nog ut och sparkar lite på däck".

Jag undrar hur många fruar det finns därute som är utleda på sina mäns små påhitt av den här typen. Varför MÅSTE alla kilar gå ur bilen så fort de får chansen? Vad är anledningen? Och hur mycket energi tar det av fruarna att låta dem hållas?

Klar nu

Jag läste min gamla blogg häromdagen. Ni vet. Den GAMLA Schulmania. Mörk var den. Och svart och elak och kantig och desperat och kall och övertänd. Den speglade mig alldeles perfekt. Jag var sån. Fram till i somras. Mådde nog inte särskilt bra.

Så läser jag den här bloggen. Och den är kanske inte lika intensiv. Men den är snällare. Visst är jag fel ute och skriver konstigheter ibland. Men det kommer jag alltid göra. Min blogg är fortfarande äkta. Men ljusare.

Jag tycker det är intressant. Att min blogg speglar mitt liv.

Allt är Anithas förtjänst. Eller min förtjänst som lyckats knyta henne till mig. Hon har gjort mig till en bättre person. Med henne har jag mognat och orkar inte ta onödiga bråk längre. Vill inte vara elak mot någon.

Jag har gjort min beskärda del av skiten nu. Skönt att vara klar. Men ikväll är det ATTIF!

Mammas pojkar

Såg ni "Mammas pojkar" igår? Jag såg det. Och jag vet inte hur TV4 tänker numera. De verkar ha mycket pengar att göra av med hur som helst. Men "Mammas pojkar" måste nog ses som ett riktigt bottennapp på många nivåer.

Det där greppet med så stor vulgaritet som möjligt - är inte det ganska mycket förra året? Det blir liksom Katrin när hon var på sitt jävligaste humör oavbrutet i en timme. Är vi inte ganska trötta på att förfasa oss över de där människorna?

Det är ju en sak att visa vanliga svenskar i inte alltför smickrande situationer. Men i "Mammas pojkar" slår det åt helvete fel. För det är inte vanliga svenskar. Och de försöker dessutom hela tiden leverera. De tänker själva att det blir "bra teve". Och det blir inte äkta då.

Och när man har så lite koll att man överhuvudtaget släpper igenom intervjun med Bobby och hans mamma som var så TOTALT fejkad undrar jag vad fan man tänker på TV4 eller på produktionsbolaget. Då är ju all charm borta. Då är det inte äkta någonstans. Då är allt värde borta. Då är det inte ens fascinerande längre. Då är det ingenting.

Min syn på framtiden är äkthet. I allt. Hela tiden. Är det inte äkta kan det slängas. Ska man skildra människor ska man skildra äkta människor som inte tänker vad som är "bra teve".

TV4s stora problem den här hösten är att man tror sig göra saker som "går hem i stugorna". Jag vet hur ofta de slänger sig med det uttrycket. Och jag avskyr det. Det känns lurendrejigt och föraktfullt mot oss tittare. "Går hem i stugorna". Jag känner äckel inför det uttrycket. När man uttrycker sig så ska man sluta jobba med teve.

Vi som tittar är inte en fårskock som nödvändigtvis måste lapa i oss den skit som serveras. Och jag älskar det faktum att vi har makten. Den kanal som inte ser sig själva som mer värda än tittaren kommer vinna alla krig. Och visst fan är den kanalen TV3 just nu?

ATTIF

Är med i en herrklubb. Eller killklubb, kanske är ett bättre ord. Man kan säga att vi är ett gäng riktiga rövar som träffas några gånger per år och låter allt gå åt helvete. Vi heter ATTIF, och ikväll är det dags igen. Många har försökt klura ut vad ATTIF står för. Man kan säga att det är ett chiffer. Ytterst svårt att lösa.

Allt började med en middag för tre år sen. Nu har det blivit en industri av alltihop. Vi har ett eget vapen. Vi har ett eget typsnitt. Och antalet medlemmar är ständigt. Man kan inte ta sig in i ATTIF. Och man kan inte lämna.

Sen har vi Sailors Club, som har sin grund i ATTIF. Men med ett par medlemmar utbytta.

Och så har vi Älska Livet Kollektivet. Det är en sammanslagning av ATTIF och Sailors Club. Där är alla välkomna att komma och gå.

Men ikväll: ATTIF!

God morgon!

Calle och Pastrami salutes you! God morgon, era rövar. Idag är det
fredag.

Barnvakt

Hemma hos Signe och Sven. Är barnvakt. Och alla regler är borta. De
fick godis innan. Sen gick vi och åt pizza. Och nu är vi hemma och
spelar spel. Ett frågespel där man får glasstjärnor om man svarar
rätt. Om man svarar fel blir man av med alla stjärnor. Egentligen.
För i Signes och Svens crazyvärld får man alltid behålla
stjärnorna. Blir avundsjuk på det. Vill också leva så. Sätta mina
egna regler. Bara för en dag! "Nej! Idag är hamburgaren gratis på
grillen!"

"Nej! Jag får betalt när jag inte jobbar om jag vill!"

Nya stjärnan

Vår nya stjärna Johan sitter och har lönesamtal ned Dicken. Jag klarar inte av lönesamtal. Det bara kryper i mig. "Jaha så du ska ha betalt du..." säger Dicken och fortsätter: "vad skulle du säga om ett glas Hållkäften-och-leverera-först som betalning?"

Och Johan, som heter Kücukaslan i efternamn, skrattar artigt. Och fattar nog att han kommer att kallas Johan KKK i fortsättningen. Eller Johan Ku Klux Klan. Eller Klanpojken, bara.

Hans första jobb blir att åka till Madrid. Så går det om man är en bra och hungrig jävel. Gött det.