Jag var på premiären av Bröllopsfotografen igår. Mycket trevlig film som ni ska se. Men skit i det nu. I foajén knackade det på min axel och jag vände mig om och där stod Unni Drougge. Ni vet. Och jag sa: "Heeej!" och björnkramade henne för jag trodde vi hade träffats. Eller jag utgick från att vi hade träffats eftersom hon knackade mig på axeln.
Hon sa "oj" när jag kramade henne och skammen blossade upp genom hela min kropp. För hon sa att vi nog inte hade träffats, men att hon ville säga att hon tyckte om texten jag skrev för Expressen Debatt härom veckan. Om att mammorna har en otacksam roll här i livet, ni vet.
Och jag var så ocool och blossande generad över att jag just kramat och låtsats känna en människa jag förvisso gillar, men som jag aldrig träffat förut.
Hon var snäll. Och jag tog i för mycket. Det känns som historien om mitt liv. Att ta i för mycket.
Nu ska jag inte utgå från att hon bryr sig nämnvärt. Men jag vill bara säga det nu i efterhand till Unni. Förlåt om jag flög på och kramade dig. Blev glad att du knackade på min axel. Ledsen att jag alltid tar i så förbannat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men Calle då! Du ska absolut inte be om ursäkt för att du ger en person lite extra kärlek och uppmärksamhet! Jag föredrar en kram istället för en kall handskakning alla dagar i veckan även om jag inte känner personen. Det piggar upp oherört och man blir på bättre humör. Mer kramar til folket!
SvaraRaderakramar är bra. finare och trevligare än ett tråkigt handslag!
SvaraRadera"Ledsen att jag alltid tar i så förbannat." hahaha, kan inte sluta garva.
SvaraRaderaHahaha... Kramar är ju underbara!!! Mer kramar åt folket. :-)
SvaraRaderaDet kunde ju har varit värre. Du kunde ju ha skallat henne och kallat henne "Anka"..
SvaraRaderaUnni är bra..najs att du kramade henne.