torsdag 12 november 2009

Mamma och Alex

Lyssnar på mamma och Alex. De har ett radioprogram på P1 i den här veckan. Och fan vad bra det är! Vilken härlig mix! Mamma är alldeles briljant i sina instick. Och Alex är liksom vettig. De pratar i lugn och ro om intressanta saker. Och jag tror att jag hade lyssnat på detta även om det inte hade varit mamma och Alex. Jag är säker på det.

Ge dem ett program för nu, Sveriges Radio!

Malou!

Jaha nähä jaha. Var ju hos Malou i förmiddags. Det var märkligt alltihop. Hon kallade mig "ondskans bärare" och jag blev alldeles fnissig. Ondskans bärare? Klart stod hur som helst att Malou inte över huvud taget har läst min blogg. Vilket ju är lite märkligt. Och tråkigt! Det hade kunnat bli intressant. Men Malou hade bestämt sig för att skylla näthatet på mig. Orättvist. Och det blir liksom svårt att bemöta. Som att någon skulle anklaga mig för att dumpa batterier i Östersjön. Vad svarar man? "Nej det har jag inte gjort"?

Annars var det väl trevligt. Alexander Bard var fullständigt galen men lika intelligent som alltid. Bredvid honom framstod jag som en dumbom. Även om jag tycker han pratar ganska högt. I klippet nedan pratar vi om Jimmie Åkesson. Jag tycker han ska tystas ned. Alexander tycker han ska mötas. Alexander pratade högst. Och jag hackade på hans skägg.



Vid något tillfälle jämförde jag Malou med mamma. Och det var väldigt orättvist. För mamma är lite mer balanserad.

Min åsikt

Inget ont om Anders S Nilsson och Parlamentet. Eller jo, förresten. Lite ont. Han är galen för att TV4 inte låter honom ha Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna som gäst i programmet.

Helt rätt av TV4, såklart. Varför skulle man vilja placera den destruktiva jäveln i ett feelgood-sammanhang? Och vad får Anders S Nilsson att tro att han kan sätta sig upp mot en hel kanals policy? Mänskan sitter ju och harvar på ett produktionsbolag långt bort från TV4.

Allt är i sin ordning. Och jag älskar TV4 för att de inte ger onödig air time till vår tids största idiot.

Men mig ger de air time! Jo jo! I Malou vid halv elva. Ses där!

onsdag 11 november 2009

Mening som aldrig försvinner

Det finns en mening som aldrig lämnar mig. Det är ganska fantastiskt. Tror det var Morgan Alling som sa den. Eller Lasse Beischer. Eller bägge. Det var när de hade sommarlovs-programmet på tv för många år sen. Volrammos! Så sa de hela tiden.

Men meningen som sitter så fast i mig är: "Ingenting försvinner - allt finns kvar". Tänker alltid det när jag tankar. Att de där femtio litrarna ser ut att försvinna. Men att de inte gör det.

Ja ja. Kalla mig gärna naiv och barnslig. Men tänker man på att ingenting försvinner utan att allt finns kvar så skärper man sig lite extra.

Det är bra det.

Blajprat

Färdig nu. Klar. Tom i huvudet. En riktigt hård dag. Programmet är färdigt, och det blev kanon. Nu vill jag hem och ta en kall öl och kanske äta lite Pommes Pinnes till det.

Imorgon ska jag till Malou och Efter Tio. Thats a first. Vet att hon inte tycker om mig. Vet att hon kommer vara "tuff" mot mig. För 1000apor. Min arvsskuld. Hörde det på researcherns frågor idag. Stilla antydningar. "Men tycker du att du gör rätt när du är elak och bidrar till nätmobbingen?"

Så frågade hon. Jag bidrar inte till nätmobbing. Är snäll. Har slutat kriga. Det beror nog på att jag är nöjd och tillfreds och att jag skiter i det. Skiter I det. Skiter i DET.

Borde kanske ha tackat nej till att komma och prata. Men vad fan. Får lite tv-sminkning som ser bra ut resten av dagen och kanske vill Malou inte så illa och kanske blir det ett bra och vettigt samtal.

Om ett par veckor åker jag till Ungern med Anitha. Och till Prag. Längtar till det så mycket. Bara få hänga nära med Anitha. Vi hinner så lite. Sen fyller jag 30 och den dagen vill jag fira i New York. Köpa kashmir-skit på Marc Jacobs och en ny doft på Barneys och äta på Pastis eller Schillers och sen kanske en margarita pincher på det och ett hotell med svinigt jävla dyrt schampo och Fiji-vatten som jag gör espresso med och hänga på rummet och köpa varenda magasin som finns och leka miljonär en dag. Eller två. Fredag till söndag i New York den 11-13 december. Kanske ska försöka lösa den saken.

Gött!

Dolph Lundgren väljer att vara med i nästa avsnitt av Schulman Show. Visst tittar ni på fredag?

VISST TITTAR NI?!

Tänkte lite mer

Måste utveckla det där med att sitta ned och kissa. Jag vill verkligen rekommendera det. Den där pausen när man kan titta bara rakt fram utan att göra någonting alls - det är fan inte ofta man får såna tillfällen.

För när man står är kissandet en aktivitet. Ett event. En happening. Ett jobb. När man sitter är det bara ren avslappning.

Sitt ned och kissa. Re la la la laxa. Gött.

Alla svar på alla frågor!



















tisdag 10 november 2009

Kissar sittandes nu

Jag har nu börjat kissa sittandes. Började i morse. Jag vet att ni kanske tycker det är fånigt. Men Anitha har lärt mig fördelarna jag har av det. Den främsta anledningen är att man minskar risken för prostatacancer. Den näst främsta är att jag känner att jag får en naturlig paus - jag slipper koncentrera mig och hålla i något. Det tredje främsta är att det inte skvätter något. Och det fjärde främsta är att jag slipper fälla ned locket efter mig.

För DET har tjejer inget emot. Så länge åtminstone ett lock är nedfällt får man ingen skit.

Och så får jag ingen cancer i tvåan. Men det har jag redan sagt.

Självinsikt

Jag börjar inse mina begränsningar. Reklamfilm är jag inte bra på. Bolaget jag jobbar på har tagit på sig lite såna grejer. Och jag har länge lockats av tanken på att jobba med något som är på riktigt och dyrt och fint och uppstyrt. Men jag är inte bra på det.

Små korta grejer är jag bra på. Men så fort något behöver mer planering och mer insyn av andra och mer åsikter blir jag dålig. Jag suger ankballe. Och har en helt ny respekt för människor som jobbar med reklamfilm.

Nu viker jag in hovarna på den biten och koncentrerar mig på det jag är bra på - webb-teve. Smutsigt och fult. Men snabbt och effektivt och lätt.

Kanske ointressant för er. Men för mig är det en skön känsla att öppet säga: jag sög på det. Hur mycket jag än ansträngde mig. Så skit samma.

Outfit!


Vad hände med dagens outfit? Har alla lagt av med det? Jag kör en varje dag. Så här ser jag ut just nu. Puppor från Gant. Socker från Happy Socks. Bysser från Cheap Monday. (Sydda pressveck!), Tisha från American Apparel. Tröja från Acne.

Pose: mys på kontoret-posen.

Dålig stämning

Jag och Anitha kom att prata om strippklubbar igår. Vet inte hur det kom sig. Kanske kom vi in på det för att vi ska till Ungern. Och jag kläcker ur mig: "Ja, strippklubbarna är ju bättre i Europa än i USA." och jag visste i samma sekund att det kommer gå illa. Och jag hann hoppas i en sekund att hon inte skulle haka på. Men det gjorde hon. "Berätta exakt vad du menar när du säger så." sa hon och jag var körd. Helt körd.

Hur tar man sig ur en sån idiotisk sägning? Omöjligt!

måndag 9 november 2009

Vem är jag?

Ja det var kanske lite onyanserat det där jag skrev om Tyskland. Men på min egen blogg förbehåller jag mig rätten att vara just onyanserad. Tyskland är fult ända in i folksjälen.

Roligast av allt är de som skrev just så här: "Vem är du att dömma? Du kan ju inte dra ett helt folk över samma kam".