måndag 31 augusti 2009

Fem tusen!

Minns inte vem det var jag pratade med. Men han jobbade med Ladies Night i Globen för något år sen. Ni vet Ladies Night. Med Micke Nyqvist, Martin Stenmark och nån till... Vem fan var det nu? Jo! Tornving! Just det.

Hur som helst. Det är ju bara tjejer som får gå på det där. Och han jag pratade med påstod på fullt allvar att "hela Globen luktar bokstavligt talat fitta". Jag blev häpen. För han sa det på ett sätt som att det verkligen förhöll sig så. Han utvecklade: "Du fattar inte hur kåt stämning det är. Tänk att du har 10 000 tjejer. Minst fem av dem är så kåta att... du vet. Klart som fan det luktar! 5000 våta tjejer!"

Jag blev alldeles till mig av blygsel och rodnad. Eller fascination. Det låter det. Fem tusen - hans ord - "kåta tjejer under samma tak".

Stor dag igår



Stor dag igår! Min mamma träffade Anithas föräldrar hemma hos oss. Var nervös innan. Vet inte varför. Mamma kan vara rätt så... bitsk. Och man bygger upp små skräckscenarier i huvudet. Hur någon liten meningsskiljaktighet skruvar iväg åt helvete och någon börjar gråta och någon smäller i dörren och drar.

Men herregud. Det är ju våra föräldrar vi pratar om. Varför skulle det gå fel? Varför är vi så stingsliga och oroliga för våra föräldrar? De har träffat folk i 30 år mer än vi.

Det gick såklart jättebra. Och jag är så glad att allt är normalt. Att min mamma träffar min kärleks föräldrar. Det har aldrig varit naturligt förut. Och jag är så glad för det här.

Tips

Nu tycker jag att ni ska klicka HÄR, och ta del av vad en av Sveriges mest intressanta och lärda människor tänker och tycker.

Är alltid rädd för att länka till personer jag tycker om. För ibland har jag fått skämmas för att jag släpat med mig dumskallar till en oskyldig blogg. Men jag vet ju att de allra flesta av er är riktigt bra människor som jag tycker om att ha kontakt med.

Klicka nu.



Då kör jag då!


Ni gillade mustaschen, läser jag i kommentarsfältet! Så jag behåller den ett tag. Tack för att ni gav er åsikt.

Råsliten. En måndagmorgon. Så ska det inte vara. Nån som är med på spritfri vecka?

söndag 30 augusti 2009

Alldeles för privat

Ok. Nu ska jag berätta en rolig grej. Väldigt intim och privat. Men ändå rolig. Eller så är det bara äckligt att skriva detta. Men skitsamma.

När det går några dagar utan sex blir jag - jag erkänner! - ganska snabb. Tror det är ganska vanligt. Kommer liksom alldeles för fort. Det hände mig förra veckan. Inte mer med det. Anitha fattar att sånt händer.

Dagen efter hade jag jobbmiddag. Gick ut. Ganska ordentligt. Vaknade efter den där kvällen naken. Jag sover inte naken. Tyckte det var märkligt. Stack till jobbet. Fick ett sms av Anitha på förmiddagen. "Vill du ha revansch ikväll?" Jag var skamsen och svarade: "Ja. Det gick lite väl snabbt va? Förlåt om jag var trigger happy."

Anitha svarade: "??"

På kvällen när jag kom hem kom det fram att jag efter den där utekvällen hade kommit hem vid två, väckt Anitha och TJATAT till mig sex. "Älschkling? Snälla?" Ni vet hur ocharmigt det kan vara. Full och jävlig. Och Anitha... ja... Hon ställde upp. Minns ju inget av det här. Hur jag hade flåsat och stånkat i TIMMAR innan jag var färdig. Hur hon flera gånger hade varit nära att säga: "Calle, ska vi försöka imorgon igen?" Hur jag hade kämpat. Men varit så alkoholdomnad att jag liksom aldrig kom till skott.

Det var därför jag sov naken. Det var därför Anitha frågade om jag ville ha revansch. Calle Schulman! Inte trigger happy. Inte imponerande.

Ni ser

Rolf Porseryd. Lite fylligare mustasch. Lite argare blick. Jag lägger
mig platt.

lördag 29 augusti 2009

Annette!

Jag har ljuvliga Annette Kullenberg till bordet här på Spymlan och är

mycket lycklig just nu.

Your call!


Vad säger ni om det här då? Ska jag ha en sån här musche? Trivs själv bra i den. Men det är som vanligt ni som får bestämma om jag ska ha den eller låta resten växa ut igen.

Ska ut och pröva den i skarpt läge ikväll. Det är kräftskiva på Spymlan. Och jag ska vara MYCKET observant på blickar.

Vad tycker ni? Behålla?

Calle och en massa kändisar!

Direkt efter galan stötte jag på Thomas Hall. Fina Thomas. Tycker mycket om den jäveln. Han är 195. Och så träffade jag Alex. Han är 190. Och sa att han mår skit varje gång han tvingas stå bredvid någon som är längre än han. "Det gör jag också" tänkte jag då. Men sa det inte högt.

Robert Aschberg vann hederspris. Är själv livrädd för honom. Men Anitha känner honom. Och bad honom vara med på en bild med mig. Jag kände mig som när jag var liten och mamma ordnade så jag fick gå in i cockpit och hälsa på piloterna. Är så glad nu i efterhand att jag har en bild på mig och Robert.

Fastnade lite för det här med att ta bilder på mig själv med kändisar. Sprang runt en lång stund som en student och försökte hitta objekt. Här är jag och Mackan. Skön kille, det där. Vi pratade lite om parmiddag.

Jag tappade bort Anitha. Gick runt och spanade efter Håret, men hittade henne ingenstans. När jag gick på toa såg jag henne porrdansandes med Lars Adaktusson. Jag ville inte störa dem, men jag hann ta en snapshot.

"Hälsa mamma" sa Sven gång på gång. Vet inte riktigt varför han sa så. Var det ett sätt att förminska mig och reducera mig? "Hälsa nu mamma! Glöm inte det!"

Här är nog den största kändisen av alla. Han var duktig igår. Såg ni när han delade ut pris? Stolt över honom.

Jag och Linda Hammar. Hon är så fin och varm och snäll. Spelade in en sak med henne i somras, och hon minns mig. Blir alltid glad när folk minns mig.

Filip och Jennie och Fredrik. Tydligen hatar Fredrik att bli fotograferad. De skulle vidare, de.


Sen gick jag hem. Sen gick jag upp i morse och svängde ihop en frukost till mig och Anitha. Härlig bricka va?

fredag 28 augusti 2009

Ready!

Ser nu att jag har mörkblå kavaj och svarta byxor. Ta inte upp det
med mig, taxåmycke.

Äsch. Nu kör vi!

Kristallen

Kristallen ikväll. Jag har inget där att göra. Ändå ska jag gå.
Tycker ändå att det är lite konstigt, det där med Kristallen. Jag menar - vem tittar egentligen på teve? Hur mycket är en teve-tittare värd jämfört med en person som besöker webbsajter?

Teven står på och sprutar ur sig sina program. Tittarna är oengagerade och slöa och vet nog inte riktigt vad de egentligen tittar på. Medan de som tittar på webbteve är hundra procent uppmärksamma. De VÄLJER och de TITTAR för de är INTRESSERADE och omedelbart så TYCKER de saker. Förstår ni skillnaden i det? Det måste ju vara ganska mycket mer värt.

Det skulle vara intressant att se exakt hur en tevetittare beter sig under en kväll framför teven. Hur uppmärksam och intresserad han eller hon egentligen är. När man viker bort blicken från apparaten. När man går på toa. När man byter kanal när det kommer reklam. Har inte läst några rapporter om det där - kan bara utgå från mig själv.

När jag sitter framför teven har jag alltid en dator i knäet. Det är den som får min uppmärksamhet. Teven står på som en mässande präst och jag får inga val över huvud taget. Vem i helvete anpassar sitt liv efter en tablå? Vem accepterar att vissa program går en viss tid? Inte jag.

Jag anpassar mig gärna efter sporthändelser och kanske nyheter. Men att sitta med en teve-tidning och ringa in saker och tänka "på onsdag ska jag se Boston Tea Party"...? Hör ni hur rubbat det låter?

Äh. Visst går allt snabbt nu. Det är ju så att de yngre tevetittarna alltmer skiter i teve och går in på nätet. Men exakt hur långt har det gått? Jag undrar det.

Jag är stolt över att jobba med Internet. Kristallen i all ära. Men det är ju så jävla gammalt.

torsdag 27 augusti 2009

Vuxen nu

Anitha var hos en kompis. Jag åkte hemåt i min lilla bil. Tänkte att det vore bra jävla klyschigt att åka till Willys. Så jag gjorde det. Gick runt och försökte låtsas att det är en everyday normal thing för mig. Kastade ned grejer i korgen lite nonchalant. Impulsköpte en stekspade. Köpte tonfisk i vatten för åtta kronor per burk istället för 27 kronor som turren här nere på hörnet tar. I kön så puttade jag min korg framåt så där med fötterna som mamma gjorde.

Jag lekte vuxen! Och jag tror fanimig att jag kom undan med det! Ingen kom fram till mig och sa: "I know what you´re up to, mister!" eller: "I´m not gonna let you get away with this, you foney!"

Så köpte jag kantareller som jag stekte på utav bara helvete. Och lade på bröd som jag också stekte. Med förbjudna mängder smör stekte jag det där brödet. Det blev genomskinligt! Så somnade jag framför Rapport.

Så kom Anitha hem och jag försökte säga det litegrann i förbigående att jag var på Willys. Tror inte att heller hon såg igenom min vuxenbluff. Tror hon gick på det. Gött ändå.

A non smoking generation


Det är svårt att sluta röka. Jag kämpar mycket. Och faller för trycket ibland. Men nu SKA jag klara det. Jag ska bli rökfri. Men jag skulle aldrig klara det om jag inte fick snusa.

Och först nu fattar jag vad A Non Smoking Generation har pratat om i alla år. De fattade för länge sen att rökning är skit och att snus är ett bra sätt att sluta. Jag fattar först nu.

A Non Smoking Generation! Från nu ska ni, jag och General klara att bli kvitt de vidriga ciggen.

Tack för idag

Det blir inga mer inlägg idag. Det är inte ni, det är jag.

Mys

Mysbakis. Mina händer luktar dy och dill. Min andedräkt är... Jag
vet inte. Känner Aalborg. Anar Fernet. Toppnoter av kräfta. Det är
Calles bakisboquet, bara! Inget att vara rädd för.

Men jag behöver snällhet runt mig idag. Så inga utspel nu!

onsdag 26 augusti 2009

Ikväll!

Sturehof ikväll ja! Kräftor - för all del. Snaps? Jo, jag tackar. Calvados-jävel efter maten? Inte ska väl jag...?

Jo. Det ska jag.

Ses vi ute?

Märkligt!

Blondinbella är Sveriges tredje största blogg. Både Kisse och Kenza ligger före. Märkligt ändå att jag bryr mig om detta. Att jag fascineras.

Mogis är där uppe. Amandavardet är där uppe. Och trenden är fruktansvärt tydlig. Var elak och elitistisk och din blogg blir stor. Var helt jävla dum i huvudet med flit - ge ett så pantat intryck du bara kan - gör bort dig på precis alla sätt som finns - och din blogg blir stor.

Skit i att dina läsare egentligen avskyr dig och tittar på dig på samma sätt som de tittar på en trafikolycka och din blogg blir stor.

Synd ändå. Och skönt att stå utanför det där hårda och kalla och hemska. Skönt att slippa stångas. Skönt att skita i antalet besökare. Skönt att skit i´t, helt enkelt.

Jag har blivit gubbe. Jag har blivit snäll och överseende. Men Schulmania består.

Det tänker jag



Jag sätter mig på balkongen som jag alltid gör OMEDELBART efter duschen. En het espresso stirrar på mig och jag slukar honom i två klunkar. Jag dricker den på samma sätt och med samma känsla i kroppen som jag trycker ned en kniv i nacken på en gädda och filear upp den. Jag ger ett liksom besvärat intryck när jag dricker den. Jag ser ut som att jag tänker: "Hate that I have to do this to you". Jag känner mig som Steven Seagal. Jag ÄR Steven Seagal.

Skulle vilja slåss idag. Bli påhoppad. Och kunna martial arts. Martial arts! I know Kung Fu! Göra konstiga och för motståndaren förvirrade rörelser med mina armar. I ena handen har jag en liten kniv som jag liksom håller i handflatan med bara en synlig spets framåt.

Jag vill hoppa på någon hängande vågrätt i taket. Och trycka mig över honom och liksom trycka hans egna kniv i hans egna hals med hans egna arm efter en minuts jämn fight. Vaska av mig allt blod i handfatet, plocka ut glasskärvor från handflatorna och kanske byta hårfärg.

Dicken! Idag tar jag dig!

tisdag 25 augusti 2009

Satans helvetes jävla skit

Så jävla misslyckad jag är ändå. La Mer-burken jag köpte till Anitha köpte hon till sig själv timmarna innan. Va? Förstår ni besvikelsen i DET?

Gillar inte att hon köper såna där grejer till sig själv. Vill att jag ska vara den som köper sånt. Sån där creme ska alltid vara present. Som smycken - det ska också vara present. Och blommor - det ska en kvinna aldrig behöva köpa till sig själv.

Fattar förvisso att det ofta blir fel när vi pojkvänner ska stå för de där inköpen. Men jag menar ändå att det ska vara så. Det får bli fel. För det kommer nya lass! Så vill jag att det ska vara.

Frågan är nu: vad ska Anitha få istället? Kan inte ni hitta på något bra.

Present!

En present till världens härligaste tjej. Och en till hennes oduglige
lille man. Mig själv, alltså.

Här jobbar jag!

Om jag är sugen?

I det här läget hade jag rökt. Nu snusar jag. Det är inte riktigt
samma sak. Saknar ruschen. Att sitta i en kö i en tunnel måste vara
det värsta som finns. Snusar ursinnigt. Då får jag inte cancer.

måndag 24 augusti 2009

Gästinlägg Anitha: Ingen kan rapa som vi.


I morse konstaterade en väninna att hon hade bett sin äkta hälft om ett "skott i muffen" nu i helgen. Maken ifråga satte nästan morgonkaffet i halsen.
Jag och väninnan kollade undrande på varandra. Själv har jag utan att lägga större sinnesnärvaro på det, uttryckt en enklare åtrå vid ett fåtal tillfällen "att det vore trevligt med lite kuk". Calle har stumfilms-överreagerat vid själva sägningen. Nej det låter inte så charmigt det kan jag hålla med om vid eftertanke, speciellt om man skulle översätta det till den kvinnliga motsatsen.

Jag och mina väninnor diskuterar killar på ett skrämmande ytligt sätt, vi hårdraggar på krogen. När vi dricker, då är det no mercy. Vi fisar och rapar i varandras sällskap. Vi kör bättre bil än våra män och vi sköter det praktiska i hushållet.

I min och Calles DINK-familj är det jag som skruvar och snickrar, tar alla snack med hantverkare, lämnar in bilen på service och betalar räkningarna, förhandlar med olika underleverantörer samt gör alla större inköp. Under tiden blir jag gladeligen ompysslad och ser Calle sköta kökets alla bestyr med bravur.

Calle och hans kompisar har herrmiddagar och går ut och dansar. Pratar om "varför hon inte ringde tillbaka" och diskuterar hår & hudvårdsprodukter i timmar.

Är könsneutraliseringen är nära. Är vi barn av vår tid, är vi arv eller miljö? Är kvinnlighet att vara som en stereotyp man?
Eller handlar det om vem som har haft makten och pennan och rapporterat sin sanning? Kanske har det alltid varit så här, bara att det var en väl bevarad hemlighet de senaste 50 åren i alla fall. Jag tror min mamma var precis likadan, dock hade hon inte lika liberalt vokabulär och pruttarna hördes inte lika bra i mamelucker av nylon.

Vad tror ni?

Tänker

I bil på väg hem från jobbet. Inte röksugen, men snusar mig igenom denna kris. Tycker mig se Amandavardet överallt. Som att hon är en gammal flickvän. Svär lite.

Arg på de som bygger vägarna. Stockholms aorta Centralbron har varit avstängd sen i början av juni. Jag kan faktiskt inte tro att det tar tre månader att fixa en brojävel. Och när jag åker förbi händer inte ett skit. Ingen jobbar. När ska det där granskas egentligen? Fan vad de fubbar.

Nej. Jag vill inte vara här. Vad ska jag göra här? Jag vill tillbaka till min ljuvliga lada på Gotland och promenera med Charlie på Bråkmakargatan och leta efter perfekt underlag för barnvagnen och tjabba lite med Bengan och gå till BAGERIET och Charlie ler VISST DET!

Oj. Vad hände där?

28 år.

Hörde om en ung tjej i Stockholm igår. Hon fick diagnosen lungcancer. 28 år. Har rökt sen hon var sexton.

Blev kall i kroppen. Det här går inte. Jag önskar att de förbjöd rökning. Gjorde det lika fult som marijuana. Gjorde det lika sunkigt och muggigt och svart. Man tror att allt som är lagligt är ofarligt. Så dumma i huvudet är vi. Så mycket litar vi på "myndigheterna".

28 år och lungcancer. Är så ledsen för henne. Med henne i tankarna slutar jag röka nu. Och uppmanar de som bestämmer att påskynda rökningens försvinnande. För vi kan inte handskas med det. Vi behöver hjälp.

28 år och lungcancer. I milisekunder kan jag tuna in henne och känna hur mycket hon ångrar sig. Det oåterkalliga.

Nu slutar jag. Nu kom det till mig.

Vad är detta?


Anitha rävfotade mig igår på dagen. På kvällen såg vi Batman Returns. Kan det vara en slump? Kommer hon hitta mig hängande upp och ned i en krok i taket ikväll?

söndag 23 augusti 2009

Rensa för helvete!

Pratade med Anitha och Lotta om det här med porrsurfande. Vilka ord man slår på. Typ: "amish secretary" eller vad det nu kan vara sjuka prylar man snöar in på.

Jag hade svårt att erkänna mina ord. De också. Men det högg till i mig under vårt samtal. Jag har ALDRIG rensat historiken i min dator. Det innebär att så fort jag skriver in en bokstav i ett sökfält någonstans på nätet så dyker ALLA mina gamla sökord upp. Och det är nog ingen vacker läsning. Vill inte att Anitha ska läsa de där orden. Även om det var "skitlänge" sen jag porrsurfade.

Tar och rensar den där historikennu. Tycker ni ska göra samma sak. Nu börjar vi på ny kula, kompisar! Nu rensar vi ut det gamla!

Min helg

Försöker tänka vad jag egentligen har gjort den här helgen. Det känns som absolut ingenting. Det här kanske ni skiter i, men jag ska nu försöka redogöra för allt.

Fredag kväll åkte jag direkt från jobbet via systemet till Shanti på söder. Där träffade jag Julia och Anitha. Vi pratade mycket om Israel och Aftonbladet och om antisemitiska mönster som lever kvar. Jag tänkte där och då att om jag skulle få ett jobb i Tel Aviv skulle jag flytta omedelbart.

Sen gick vi hem till Lotta med vinet jag hade köpt. Vi drack upp det och pratade... minns inte riktigt om vad. Minns att vi pratade om hemorrojder vid ett tillfälle. Sen åkte jag och Anitha till Humlan. Där var tjejkalas - Sofi Fahrman fyllde år. Och vi kom just när fyllan slog till mot det där stället som en slägga. Vi träffade Linn, som är så trevlig. Och Christina, som är så trevlig. Viktor bjöd på öl. Han är också så trevlig, förresten. Jag och Viktor pratade om det projekt vi just avslutat/påbörjat.

Sen gick vi till V. Minns inte riktigt vilka vi träffade. Stod längst in. Vet inte varför, men jag brukar alltid få tillåtelse att hänga längst in bakom repen. Gillar att vara där.

Sen gick vi till Gubbis. Där var inte så mycket folk jag kände. Vi åkte hemåt.

Dagen efter var jag fasansfullt bakis. Släpade mig till Fine Food här i Frihamnen, men de hade varken buffelmozzarela eller pain chocolat. Köpte en burk cola med mig, som jag drack hälften av innan jag somnade om. Vaknade halv ett. Åkte till en bokaffär och köpte Elsa Beskow-lit till Louis som skulle döpas. Style by Mats-Mats pöjk. Jag hoppade champagnen där uppe på terassen och mådde inte riktigt bra.

Vi åkte till Nero och jag åt en tramezzino. Sen åkte vi hem och satt på balkongen och jag tänkte igen att jag vill till Israel. Men den här gången mer för vädrets skull. Såg att Anchorman skulle börja. Åkte till jobbet och hämtade hem min teve, som jag haft där. På vägen dit fick jag ett sms från min vän Thomas Grabe. Han var på svensexa, och den i sällskapet som snabbast kunde få fram var någonstans villan ligger som de spelade in Tele2-reklamen i - ni vet den med snowracer. Jag googlade. Saltsjöbaden. Thomas blev glad.

Sen somnade vi framför Anchorman, men bestämde oss för att inte gå till sängen när vi vaknade. Vi ville hänga i soffan. Jag såg Scream 2, men Anitha sov. Sen började Almost Famous. När det var en halvtimme kvar gick jag och lade mig och somnade till Seinfeld. Anitha kom några timmar senare. Älskar den vardagligheten.

Sen vaknade vi och åkte hem till Kristoffer och Martina som bjöd på frukost. Och sen åkte vi till Barkarby, men jag köpte inget.

Sen åkte vi hem och sen åkte vi hem till Lotta igen och åt middag med hennes familj. Och sen åkte jag hem och sen kommer jag åka och hämta Anitha, som stannade kvar.

Snart är vi i ordning i lägenheten. Då blir det många middagar. Vill ha öppet hus här! Vill att livet ska vara öppet här. Jag har inte levt som en riktig människa nästan någon gång. Jag har levt i konstiga förhållanden. Jag har bott i konstiga lägenheter. Om ni anar hur skönt det är att normaliseras. Att få ett fungerande liv.

Jaja. Det var min helg, det. Som jag sa - inte så intressant för er. Jag ville se själv vad jag egentligen har gjort, bara.

Here we go again

Har vi läst detta förut?

lördag 22 augusti 2009

Inget särskilt

Grannarna har fest nu ikväll. Läste det på en lapp nere i porten igår. "Kom och ta en drink om ni vill" stod det.

Det var väl trevligt skrivet? Anitha ligger där inne och sover så fint i soffan - Scream 2 står på - och över gården ekar det av förfest.

Gillar känslan av nykterhet och vakenhet.

I Hammarby Sjöstad verkar det som att det är meningen att man ska kunna se in i alla lägenheter. Jag ser en Bengt Lindström-litografi där inne snett mittemot. Jag ser att de har gardiner av "Josef Frank". Jag tror det är en kopia. Det är Hammarby Sjöstad för mig. Jag gillar Hammarby Sjöstad! Men just litografier och Josef Frank-imitation känns så jävla typiskt den här stadsdelen.

Både jag och Anitha tycker det är roligt att fantisera fram exakt hur en främmande person är och hur det ser ut hemma hos den här personen. Idag såg vi en kille med ganska tajta jeans och pikétröja. Kritvita sneakers. Singel-kille, absolut.

Hemma har han fyrkantiga tallrikar, för det har väldigt många singelkillar. Han har dyr duschcreme, men den använder han inte så ofta - det blir mest Barnängen. Han har ett handduksset som uppenbart är en present från mamma. De är liksom lite FÖR enhetliga. Han har en JÄVLIGT stor teve. Han har en tre månader gammal Vanity Fair som "råkar" ligga lite slarvigt på vardagsrumsbordet.

Bakom ett skåp har han sparat sin studentskylt. Och ovanpå det där skåpet ligger studentmössan.

Han gillar whisky. Han dricker det i och för sig aldrig ensam. Men det börjar bli några sorter nu. Mest single malt.

Han har en förstärkare.

Han använder väldigt stora mängder mjukmedel när han tvättar. Han har en praktisk klämma där alla hans räkningar sitter fast. De där räkningarna kommer från Com Hem, Tre, Dagens Nyheter och facket.

Han har en nästan full 1,5 liters coke i kylen. En ihopvikt påse ostbågar ligger bredvid på bänken. Och en citron som är skuren på mitten och kanske håller en dag till. Han har sex shotglas i skåpet. Han har förresten alltid is i frysen, om det skulle behövas. Diskbänken är alltid mycket ren. Men det ligger några pommes frites på ugnsgolvet. De har legat där väldigt länge.

Han har tio-tolv kepsar nere i källaren.

Och han heter typ Mackan.

Oj jävlar!

Värst vad det blev livat här då. Kom igen nu. Det här är ingen politisk blogg. Men det är min blogg. Och i min blogg skriver jag precis vad som faller mig in.

Jag är glad att bli av med några läsare. Bryr mig inte så mycket om besökssiffror - skriver den här bloggen bara för att jag vill. Så tack och hej.

Ni vet det kanske inte själva, men om man står utifrån och tittar på er så ser man i vilket mönster ni talar. Ni lever i flera hundra år gamla myter som byter skepnad då och då, för att passa samtiden. Och det finns få som är så skickliga på propaganda som Hamas. Den här gången lyckades de verkligen. Israelisk militär avrättar palestinier för att skära ut organ och sälja? Haha. Tjenare.

Nu lägger vi det här åt sidan tycker jag. Det är lördag. Vad ska ni göra ikväll?

fredag 21 augusti 2009

Så tycker jag

Läser med stort intresse om den växande diplomatiska krisen mellan Sverige och Israel. Allt grundar sig i en artikel skriven av en Donald Boström. Han säger att han har pratat med flera palestinier som i sin tur säger att palestinska kroppar plundras på sina organ av den israeliska militären. De här organen sägs sen färdas till USA eller nåt för att sättas i kroppen på västerlänningar. Lite oklart. Tydligen har det varit så jättelänge.

Fullkomligt vidrigt att låta en så av konflikt färgad anekdot mynna ut i en faktabaserad text i Aftonbladet utan att i samma text låta den andra sidan komma till tals. Fullkomligt uppåt väggarna att ge Donald Boström utrymme att spela ut vad som verkar vara personliga vendettor, och som enda informationskälla hänvisa till några palestinier som han ska ha pratat med. Vem har kollat FAKTA i det här? Vem VET något om det här?

Israels utrikesminister uttrycker det ganska bra. Han menar att press- och yttrandefrihet är bra. Men det är SANNINGEN som har rätt att bli publicerad. Inte diffusa lögner. Att man har yttrandefrihet ska inte innebära att man har frihet att trycka precis vad som helst.

Nu använder Aftonbladet Carl Bildt som sköld. De påstår att han visar sitt stöd för tidningen. Men det stämmer inte riktigt. Visst säger han att det är viktigt att Sverige behåller sin press- och yttrandefrihet vad som än händer. Men: "Skulle jag ägna mig åt att korrigera alla konstiga debattinlägg i olika media skulle jag nog inte ha tid att ägna mig åt så mycket annat."

Jag vet inte med er, men det där tycker inte jag ser ut som ett stöd.

Det är väl inte särskilt konstigt att Israel tar illa upp? Skulle inte Sverige som land ta illa upp om Israels största tidning på fullt allvar skrev "Svensk militär plockar ut levern på samer och säljer till Island".

Nej. Vi skulle nog bara skratta. För det är ju ett absurt påstående. Men så har vi som folkslag inte heller tvingats leva som löss under många hundra år. Klart att man tröttnar.

Blir ledsen och skamsen över att Sveriges största tidning trycker illvilliga fantasier och istället för att klädsamt be om ursäkt hävdar sin rätt. Varför vill en tidning stå för en igenom antisemitisk text? Är det ett ställningstagande i sig?

Nervös


Ska på möte på en riktig reklambyrå nu på förmiddagen. Bygger konstiga bilder i mitt huvud av hur det kommer att vara. Är nervös. Kommer alla ha kostym och dricka whisky på mötet och prata om Fischer-kontot hit och Nike-kontot dit? Kommer de klämma sekreteraren på rumpan?

Kommer det att finnas en självklar kreativ ledare på det där mötet? Och kommer det att finnas en en uppkomling som vill upp snabbt?

Kommer det finnas en vd med hjärtproblem? Och kommer det finnas en fet jävla ordförande i något rum tre trappor upp som tar de riktigt svåra besluten?

Världen blir grön!


Ska sluta tjata om det här med hela världen. Men ser ni nu? Den börjar fyllas upp! Världen, alltså!

I alla länder som är ljusgröna har jag haft besökare. Är glad att lägga till Rwanda, Kenya, Ghana och Sudan. Paraguay är numera Schulman-land. Och Uruguay också.

Skulle ju ändå vilja att allt var grönt. Låter som en världsförgörare - en skurk. Enn Bond-skurk! "I want the whole world to turn green!"

torsdag 20 augusti 2009

Hon badar

Anitha badar. Jag spelar. Har fastnat för att spela tärning på nätet. Helt och hållet. Låter kanske trist, men det är sjukt roligt. Alltså SJUKT roligt.

Nu kommer kanske det här låta som reklam, men det skiter jag i. Säger ju att man ska hylla det som är bra. Så blaja inte om Blondinbella. Spelar alltid på paf.com. Det är inga konstigheter med den sajten. Den är inte ball eller cool eller kreddig. Den är snäll och pålitlig. Och om man går med i Club Paf vinner man grejer. Haha. Nu LÅTER det ju verkligen som reklam. Men skitsamma. Minns ni att jag var i Sydafrika i våras? Den resan vann jag på Club Paf.

Nu är jag sugen igen. En resa, bara. Skit i pengarna. Jag vill resa. Det vore fint, det. Det vore riktigt fint, det.

Jag gjorde ju mina egna dojer igår. Nike har en utställning på söder - Åsögatan 115. Gå dit och kolla!


Här står jag bredvid Zlatans egna skor. Ganska stora. Det är ju som man säger: stora fötter - stora skor.


Jävligt nöjd är jag med min design. De här skorna kommer att matcha min springoutfit grymt bra. För jag ska springa i mina skor. Det är ju det de är till för.

Nu ska jag steka schnitzel. Och snitta blommorna. Jävla monsterliljor. Han sa i affären att den här sorten är alla liljors moder. Snart kommer hon ju. Hon har ingen telefon, så jag vet inte när. Men snart. Kanske ska jag ta en dusch... Eller blir det för mycket? Ska jag verka så där "Oj kom du NU?" som att jag inte visste att hon kommer och som att jag har så mycket annat att tänka på.

Nej. Inte bra. Jag ska vara mig själv. Det är viktigt. Räcker man inte till som sig själv finns det inte så mycket man kan göra.

Anitha! Kom hem!

Anitha har varit bortrest i Skåne. Hon åkte igår, och kommer hem idag. Ändå känns det som att hon har varit borta i flera veckor. Jag ser så mycket fram mot att hon kommer hem.

Tänker att jag ska köpa blommor. Och kalvschnitzel som jag ska doppa i mjöl-ägg-ströbröd och bara ha citron till. Och en öl till det. Måste hem i tid, så den är kall. Och så jag hinner städa undan de där spåren bara en ensam kille kan lämna efter sig. Gorbys-papper som skräpar. Några kisstänk på porslinet på toan. Halvtom coke-burk.

Utan Anitha förfaller jag.

Och nu vill jag att hon kommer hem.

Har samma känsla som jag hade på torpet som barn. Mamma kom alltid dit några veckor senare än vi andra, för hon jobbade så mycket. Redan några dagar innan hon kom började jag planera. Plockade blommor och sånt. Började bädda sängen. Och när hon kom gick jag alltid mot henne på vägen. Pappa sa: "Nu kommer hon om en halvtimme". Då började jag gå. Ville träffa henne så snart som möjligt.

Dåligt!



Man har ju så mycket tid över när man kör bil. Anitha reagerade väldigt starkt häromdagen på det här med Tullavgifterna här i Stockholm. Hon blev inte arg på dem i sig, men på hur staten väljer att lägga fram det. Hon menar att de ser giriga ut - att en klåfingrig hand rafsar till sig mynt. Att de skulle kunna ha gjort det bättre. Kanske en bild på ett vackert träd och ett par enkronor.

Jag håller med henne.


Själv reagerar jag på det här med bensin. På Volvo-bilar står det typ: "40 km till tom tank". Där har de också tänkt fel. Det låter ju så negativt. Skulle det inte kunna stå: "40 km till härlig tankpaus" eller "40 km till kaffepaus på bensinmack" eller kanske... ja. Ni fattar.

onsdag 19 augusti 2009

Tack

När jag kör bil har jag ett mål: varje dag ska jag få fem tackande vinkningar från fotgängare. Det där har blivit viktigt för mig. Så viktigt att jag numera gör nästan bisarra inbromsningar för fotgängare om jag vet att jag inte har så många timmar i bilen kvar.

Jag klarar varje dag med råge. Fem glada tack. Fem glada medmänniskor.

Det är svårare att få tack från andra bilister. De är så jävla buttra. Så jag har sagt för mig själv att ett tack från en annan bilist är lika mycket som tre tack från fotgängare.

Ibland blir jag sur. Kanske har jag gjort något snällt mot någon i trafiken. Och möts av en varken eller-blick och inget tack. Då händer det att jag lutar mig ut genom fönstret och skriker "Du kan väl tacka i alla fall?" Blir inte sur för att de är ouppfostrade. Blir sur för att de inte unnar mig en femtedel av mitt mål. Det vet ju inte de nånting om, men ändå. Säg tack. Vinka till mig när jag har gjort något snällt. Nu går jag till Humlan och spelar kubb.

Nu

Ska till P3 snart. So if you want a piece of my mind - tune in 99,3 om ni bor i Stockholm. Vet inte vilken frekvens det är i resten av Sverige.

Efter tolv i P3 Populär. Ska prata om Mogi och saker som är "pördiga". Blir roligt.

Hjälpa mig...?


Idag har jag äran att få designa ett par egna Nike Air Max 1. Schulman-Nike!

Jag får välja exakt hur de ska se ut. Är inne på Hermés-orange och grått. Men vet inte alls. Har ni några förslag? Hur ska jag designa mina Nikes? Vilken färg har snörena?

Det är en stor ära det här, ska ni veta. Är sjukt glad att få göra det här.

tisdag 18 augusti 2009

Debattartikel

Skrev en debattartikel på dagensmedia.se till förra numret. Ni kan läsa den HÄR. Vet inte om ni håller med. Är själv fylld av äckel inför denna bransch, som jag ju är en del av. Som jag ju spelar med i.

Jag är en del av skiten. Men jag vet om det. Viktigt, det. Först då kan man spela på riktigt.

Nytt statement

Fan vad jag gillar er som läser den här bloggen. Jag gör verkligen det. Ni är grymma.

Förresten

Folk pratar om att det var elakt av mig att blogga upp filmen på den där mänskan Amanda. Jag tänkte faktiskt själv på det där innan jag bloggade. Att det kanske inte är helt ok.

Men vet ni vad? Jag bestämde mig för att blogga upp filmen när jag läste det övriga innehållet i bloggen. Där hon hånar tjocka och där hon beskriver hur äckliga människor på stan är och hur bra hon själv är.

Amanda behövde en reality check, bara. Det behöver vi alla. Jag har fått min skopa, och det gjorde mig gott.

Nä...

Skrev just en text för Expressens debattsida. Åt ostbollar och drack vatten och skrev och skämdes och raderade och skrev igen. Anitha sover nu, men hon ska läsa den innan den går iväg imorgon. Hon måste det. Har aldrig haft ett sånt förtroende för någon förut. Jag har alltid HATAT att låta någon annan läsa vad jag skrivit innan texten är publicerad. Men Anitha FÖRBÄTTRAR mig utan att få mig att känna mig skriven på näsan.

Anitha är mycket intelligent. Långt mycket mer intelligent än jag. Och det säger jag inte för att spela blyg. Hon ÄR det. Kreativ intelligens. Jag är bra på mina känslor, och på att sortera dem. Vad nu det är värt. Jag vet alltid vad jag känner. Anitha... Det är ett roligt namn. Det är indiskt egentligen, visste ni det? Det uttalas Annitscha.

Jaha jaha... Hon är lite arg på mig just nu förresten. Visste att hon skriker vanvettigt för spindlar och fjärilar och sånt. När vi kom hem ikväll såg jag en tjock rackare sitta på dörrkarmen ut mot balkongen. Jag bad Anitha komma och titta på en grej där ute på gården. Hon kom och ställde sig bredvid mig där vid karmen. Så vred jag hennes huvud mot träet - hon var bara centimeter ifrån. "Titta" sa jag. Men hon såg inget. Så förde jag hennes huvud ännu närmare. Hon fnissade, men såg fortfarande inget. Så - GALLSKRIK!

Kände mig jävligt dum efter det. Varför gjorde jag nåt så jävla idiotiskt?

Sen blev vi vänner. Vi somnar aldrig som ovänner. Men jag känner mig fortfarande dum.

Nå. God natt nu. Ska kolla på Cinderella man, tror jag. Nej. Det blir Seinfeld. Något snällt.

måndag 17 augusti 2009

Hur det gick till



Tänker mig hur det hela gick till. Menig Mikael Larsson 7652 kom ut från kasernen igår sen eftermiddag. Han skulle kissa, bara. I huset bredvid. Men stelnade till mitt i sitt steg. Gapade. "Men vad fan...?" Han kallade omedelbart till sig några kamrater. "Hörrni! Kom hit och kolla! Det är nåt jävla skit som händer här ute!"

"Men vad i helvete...? Ser ni det här hörrni?!" skrek Mikael, men det var ingen som hörde. Ingen kom för att se vad som stod på. Som att de inte brydde sig. "Men vad i helvete är det som händer här ute?!"

Larsson gnuggade sina ögon och öppnade dem igen. "Det kan inte vara sant!" nästan gnydde han. "Snälla. Säg att det inte är sant!"

Solen nådde nu horisonten där borta i Afghanistan, och menig Larsson fick mer och mer panik. "Men vad fan?! Soljäveln håller ju på att försvinna! Jag tror fanimig att det kommer bli mörkt snart."

Menig Larsson skrek rakt ut när den sista solstrimman träffade kasernbyggnaden. "DET ÄR MÖRKT! JAG SER NÄSTAN INGET!"

Ja. Så ringde han Johanne Hildebrandt och grät ut om sina fullkomligt vidriga upplevelser.

Swedish Batallion - the Pride of Sweden. Kan någon mäkla fred i världen och skapa trygghet så är det svenska soldater. Ni har mitt stöd, soldiers.

Vad vi gör när vi pausar

Jag och Dicken håller på att pula med visitkort. Vi lägger ned ganska så stor energi på det där, faktiskt. Varje ledig stund tjabbar vi. Vi pratar om typsnitt - det blir nog Futura. Vi beställer pappersprov. Visst tar det ett par dagar, men det är det värt. Vi bespetsar oss på de där proven. Säger "idag kanske proven kommer!" och hajfajvar. Det blir svart Plike, förresten. Härlig känsla av gummi på den jäveln. 330 gram - inga konstigheter med den saken.

Svarta kanter, såklart. Relief är fjantigt. Vi kör hederligt offsettryck. Men vi kör på bredden, tänker vi. Namn och titel på framsidan, och resten på baksidan. Gillar det.

Mia Frisch på Östertälje Tryckeri - vi älskar er service!

Så kan Patrick Bateman enbart dra åt helvete med sina låtsaskort.

Sköms över att vara svensk



Ärligt talat. Om vi nu skickar soldater till Afghanistan kan vi väl skicka soldater som inte gnäller över att det är mörkt på natten.

Vad är nästa rubrik? "Jag blev helt blöt" när det kommit en skur i Kabul?

Eller: "Jag frös jättemycket" när det kom en snöby.

Stureplan-Frihamnen

Sista sträckan. Ettans buss. Det luktar skinka. Men snart framme! Det
var ju inte sä farligt det här! Men jag längtar efter min ljuvliga
Europcar.

Slussen-Östermalmstorg

Det sitter en unge i den där vagnen, och skriket är så
öronbedövande att man skulle kunna tro att det är självaste Charlie
Schulman.

Gullmars-Slussen

Får stå med väskan mellan fötterna. Några ungdomar äter
Grillchips direkt ur påsen. Och det doftar just så. Grillchips.

Kommunalt!

När jag tog körkort lovade jag mig själv att aldrig igen åka
kommunalt till jobbet. Idag bryter jag det löftet.

Först: spårvagn från sjöstaden. And it's all coming back! Fy. Fan.

söndag 16 augusti 2009

Kort grej, bara!

Den heter Pastrami

Anitha har en katt. Den kan vara fetast i Sverige. Jag tänker mig att
han har Coca Cola i vattenskålen. Att han äter tårta till frukost
varje morgon. För hur annars går det till? Men han är snäll, och
jag har lärt mig tycka om honom. Pastrami. Fettot.

Jag har en idé!

Läste just Katrins blogg. Hennes syster Monika har blivit av med sin kamera. Och det är ju så med kameror och datorer att det som är mest värt inte är maskinen i sig, utan innehållet.

Har tänkt på det där förut. Att man skulle styra upp en världsomspännande sajt där alla tjyvar kan ladda upp bilder och dokument och så utan att riskera att åka dit. Så skulle buspojken få skriva in namnet på den som de stal ifrån, för det står ju alltid någonstans, så det skulle vara lätt att hitta sina data. Skulle vara en ganska fiffig grej, tycker jag. Schysst på nåt sätt. Alla skulle bli glada ju.


Jag dricker en kaffe och fnular nu på hur man skulle tjäna pengar på den sajten. Det skulle man inte va? Eller skulle man kunna ta betalt av den bestulna? Ge dem tillgång till sajten för tie dollars? Eller är det ocker? Kanske. Men det är ju ändå SCHYSST på nåt sätt!

Klart man måste kunna ta betalt. På samma sätt som folk gör vinst på broms-mediciner mot HIV och så.

Jag är verkligen en entrepeneur! Det lär ju stjälas ganska många tusen kameror och datorer varje dag. Så marknaden finns ju. Tie dollars gånger säg tre tusen. Det är tretti tusen dollars. Gånger 365. Det blir 87, 6 miljoner kronor i intäkter på ett år.

Pretty good!

Statement

Jaha. Vad är jag irriterad på idag då? Ska tänka lite... Jo! Förståsigpåare! Det finns en viss typ av bloggkommentatorer som jag kan irritera mig något oerhört på. Det är de som låtsas vara initierade. Ofta kallar de sig dessutom så i namnfältet. "Initierad".

Efter mitt inlägg om att jag och Anitha stötte på Madeleine och Jonas in the middle of nowhere dök det upp en sådan. Hon - det känns som att det var en hon - skrev att inlägget var påhittat eftersom Madeleine "inte var i krokarna" igår.

Men vad fan? Hon var ju där! Få saker provocerar mig som besserwissers som har fel.

Och jag blir ängslig och fånig och tänker att de som läser den där kommentaren tror på den och inte på mig. Varför skulle de inte det? Skitsamma egentligen - det spelar väl kanske ingen roll. Men jo! Det spelar visst roll!

Samma sak med människor som säger att de känner mig och att de umgås i samma kretsar som jag och påstår vissa saker. Jag ska ta kokain och Alex ska ha slagit Katrin. Men det är ju fel. Det vet ju alla som umgås i just de kretsarna.

Jag tänker att om jag hade läst en kommentar från någon som påstår sig vara närstående så hade jag trott på det. Men skitsamma.

Visst ska man ta en del av det jag skriver med en nypa salt. Men när man ska det - ta det med en nypa salt - så märks det. Ja ja. Skit samma. Nu går vi vidare.

Paus


Städpaus. Jag har frissigt hår.

lördag 15 augusti 2009

Sjukt ändå

Jag och Anitha var just ute på Moniques land på Färingsö. Åt sill
igen. Åh, vad gött. Sen åkte vi vidare mot en kräftskiva hos Monika
och Lotta och Rappe i Hässelby villastad. Håhå. Vi var lite tidiga,
så vi tänkte ta en skogsväg som låg mitt emellan de två
bjudningarna och... Ja. Ni vet. Vi gillar skogsvägar! Vi är nykära!
Kom igen! Så hittade vi ett ställe utanför Ekerö. Vi nickade mot
varandra. "Här gör vi det!"

Och just då - vilka kommer gående? Madeleine och Jonas och lilla
hunden!

Sjuk timing ändå. En helt jävla superödslig skogsväg. Calle och
Anitha som två katter i mars i en bil. Och prinsessan kommer. Av alla
människor!

Men förlåt om man är kär då! Herregud...

fredag 14 augusti 2009

Varför jag älskar Anitha

Älskar detta



Läser Birros twitter. Blir fredagsglad. "Tänker några sekunder på allt jag uppnåt".

Har ni där bra där ute?!

Sven! En presentbild till dig!

Sven! Här kommer en extra present till dig. Vilka jävla tuttar va? Gött. Skicka nu en tillbaka till mig. Och tack för tårtan igår!

Kram från din gudfar Calle

Go´dag igår ja!

Alltså. Min gårdag. Vilken jävla dag det var. Först frukostmöte halv tio på ljuvliga Zink på Biblioteksgatan. Halv tio är den perfekta tiden för glidare. Då hinner man inte gå till jobbet innan mötet. Det är väldigt trevligt att äta frukost på Zink. Så nära frukost i Paris man kommer i Sverige.

Sen åkte jag till jobbet och jobbade med en idé som jag inte riktigt fick fram. När jag har kramp brukar jag spela Bubbleshooter. Dicken vet att det är så. När det kommer små blipp från min dator kreerar jag! Då låter han mig hållas.



Sen åkte jag TILLBAKA till Zink för att äta en traditionsenlig starkölslunch med Pär Carlsson. Jag kanske har sagt det förut, men Pär är och kommer alltid att vara min grundare. Han är chef på produktionsbolaget OTW, och det var han som gav mig chansen för några år sen. Han skapade mig. Han lärde mig att tänka tittare. Kommer alltid älska honom.

Sen tillbaka till jobbet och började få fram ett frö till idé. Spelade inte Bubbleshooter. Antecknade små saker på ett block. Där står typ: "Nio ep. Las Vegas. Från hundra till en miljon på nio dagar."

Sen kom Anitha och hämtade mig för att fara till Nicke och Ninni och Signe och Sven i Bromma. På vägen hämtade vi upp mamma. Barnen gillar Anitha. Väldigt mycket. Sven sa att han visste att Anitha och jag kommer att gifta oss men då hyschade Signe honom och sa att man inte ska säga så. Då sa Sven: "Men jag vet ju att det är så".


Vi kittade upp Sven med lite rockprylar. Iron Maiden-plånka och Sex Pistols-armband. När han fått de där grejerna på sig höjde han ena sidan av läppen och såg grym ut under resten av kvällen.



Sen åkte vi till Sturehof, som hade kräftpremiär igår. Anitha bjöd mig och Lotta. Kan ni förstå lyckan i det? Att ha en tjej som man älskar och skrattar med och kan diskutera viktiga saker med OCH som bjuder mig på kräftor på Sturehof. Hon är allt jag vill ha. Man ska inte dissa sitt tidigare liv. Men herregud vad jag har varit snett ute. Och herregud vad jag är rätt ute nu.

Sen gick vi till Utecompagniet. Där träffade vi Rebecca Simonsson, som jobbar där. Har ni läst hennes blogg? Hon är riktigt rolig! Och trevlig!

Schulmania!


Ser ni? Jag ser KNAPPT för jag är full. Men det jag ser att jag har läsare över nästan hela världen. Allt som är vitt är Icke-Schulmania. Allt som är grönt är Upplyst! Äh. Skojar ju. Är lite packad. Var på Sturehof och åt kräfter på premiären. Ni fattar.

Inte så långt ifrån ändå! Jag har nästan världsherravälde.

Känner ni någon som bor i de där länderna som ännu är vita? Kan vi inte fylla upp dem? Kan ni inte säga till de där, för jag vet att någon av er känner någon i alla länder.

Så blir jag skyldig er en jävel sen. För det vore fint att säga till mina barn att en gång i tiden så läste hela världen vad er lille far skrev för trams.

Jag återrapporterar snart om ni hjälper mig. För jag tittar varje sekund.

torsdag 13 augusti 2009

Sven!


Idag fyller min älskade gudson Sven fem år! Jag ringde honom imorse, och han bjöd mig och Anitha ut till Bromma på tårta sen "när vi jobbat färdigt".

Sorry Sven! Får ses en annan dag.

Skojade ju. Ses snart!

Skatteverket

Jag skulle ha fått tillbaka pengar på skatten i förra veckan, som så många andra. Men de har inte kommit ännu. Jag ringde Skatteverket, och de sa att pengarna kommer i september eller kanske december.

Jag undrar vad som ger dem rätten att hålla i mina pengar. Jag menar - det är mina pengar. De har inget med de pengarna att göra. Och de håller i dem helt godtyckligt. De säger inte när jag ska få dem tillbaka.

Jag tänker mig att man skulle vända på det. Tänk om vi hade kvarskatt, och att vi då skulle säga till Skatteverket: "Nä du... Vet inte riktigt när ni får de där pengarna. Vi får väl se, helt enkelt." Då skulle de ställa till satan och helvete med oss.

Skatteverket! Jag har aldrig fuskat bort en enda krona. Jag har aldrig dragit av för ett endaste skit, även om jag haft anledning att göra det. Så ge mig mina pengar, bara.

Älskar framtiden

Här har vi henne - morgondagens makthavare! Det känns tryggt.

onsdag 12 augusti 2009

Svaren!

Det tog lite tid. Här är tre gånger tio minuter svar på era frågor. Gött!





Frågor!

Ni ställer frågor eller så till mig och Anitha och så svarar vi på
video! Det gör vi! Om ni vill! Kör! Klockan 21:30 spelar vi in svaren.

Fwd: Tävling smygtagen bild.

Sitter i bilkö i den här satans jävla pisstaden som tror att de kan behandla medborgarna hur som helst. De som är ansvariga för beslutet att stänga två filer av Centralbron borde skjutas av. Men så fick jag ett mejl! En lilla såg mig alldeles nyss! Ikväll får han en bild där jag våldtäktsduschar.


Vidarebefordrat brev:

Från: villiam <villiamxx@hotmail.com>
Datum: 12 augusti 2009 16.56.16 CEST
Till: Calle Schulman <Calle@schulmangruppen.se>
Ämne: Tävling smygtagen bild.

Hej Calle

Jag var ute och åkte bil med en kompis när vi fick syn på dig i din hyrbil från Europcar. Kom att tänka på tävlingen du utlyst på din blogg och sagt och gjort, jag tog en bild på dig.
Det kanske inte syns så bra att det är du, men jag tror att du känner igen dig. Det var på Östermalm ca 16.30.
Vill du ha en adress att skicka den signerade bilden till eller?

Mvh Villiam


Med Windows Live kan du ordna, redigera och dela med dig av dina foton.

Hjälp mig!

Behöver hjälp! Har fått en kanonidé till ett program, och behöver en elektriker. Den här elektrikern ska hjälpa mig fixa en anordning som kan ge en person elektriska stötar med elektroder och så.

Det ska inte vara dödliga stötar, utan typ som det där spelet som finns på Teknikmagasinet. Kanske lite mer, förresten.

Känner någon av er en elektriker som vill tjäna en extrapeng lite grann vid sidan av, som man säger? Hör av er! calle@schulmangruppen.se

Fuck Ordjakten!

Filip och Fredrik hörde av sig. De vill att jag prövar som
programledare för Vem kan slå.

Testade programledarjobb

Var just nere och testade för ett programledarjobb. Jag VILL jobba med teve! Om inget produktionsbolag eller någon teve-kanal hör av sig snart så kommer jag att ta det här jobbet. Och då går tåget! Då missar ni mig! Hör ni det, produktionsbolag? Ni missar mig!!!