lördag 31 oktober 2009

Fan

Hemma och kräks idag. Lös i magen. Och skriver skit också.
Ge mig några timmar.

fredag 30 oktober 2009

PREMIÄR FÖR SCHULMAN SHOW!

Här är första programmet. Vi har en del att ändra på, såklart. Men visst är det trevligt? Kom gärna med synpunkter.

Ut?

Åt frukost med Anitha på Tösse i morse. Gör det ibland. Gillar den där känslan av inga konstigheter. Det är en habil frukost. Fralla. Ägg. Juice. Man äter och går. Det finns liksom inget att diskutera.

Så kom Greger Hagelin förbi. Ni vet kanske vem det är. Han grundade WESC. Härligt märke, det där. Och Greger är en jävligt trevlig kille. Vi känner varandra lite ytligt, och han stannade upp vid mitt bord för att prata lite.

Först hälsade vi och sen hälsade han på Anitha. Och sen var det liksom min tur att säga något. Jag kände att det var min tur, och han kände att det var min tur och det VAR min tur. Fick panik. Lät ur munnen "ehhh...." och frågade efter de svettiga sekunderna: "Ska du ut i helgen eller?"

Vad är det för jävla fråga? Är jag sjutton år eller? Kunde jag inte kommit med en lite bättre fråga? Han sa att han inte visste om han skulle ut. Men att om han skulle det så ses vi kanske. Så gick han. Och lämnade mig kvar med skammen. Anitha tittade på mig med en nyfiken blick och frågade mig "Öh, killen. Ska vi ut och supa ikväll eller? " Så gjorde hon det där ljudet Oa Oa ni vet och höjde en näve i skyn och pumpade. Och jag blossade.

Jag kan inte konversera! Jag har jätteproblem. Och nu tycker väl Greger att jag är en jävla fjortis och jag vill vifta bort det där minnet och tänka att det inte har hänt.

"Ska du ut i helgen?". Fy. Fan.

Ska vi?

Varje kväll när jag borstar tänderna och tar av mig kläderna tar jag vara på navelluddet. Jag tänker mig att jag ska spara ihop en ordentlig samling så jag om något år kan karda skiten och låta virka en babyvante av allt ludd.

Men jag märker nu att det kommer ta många år innan jag är färdig. Och om det ska bli en babyvante av det här behöver jag hjälp. Är ni med mig? Tänk om alla som läser den här bloggen skulle skicka in sitt ludd till mig någon gång i månaden.

Så kardar vi om ett år och virkar och sen säljer vi världens enda vante virkad av navelludd och ger pengarna till något välgörande. Cancerfonden, kanske.

Min adress är

Metronome Digital Media
Calle Schulman
Box 27837
115 93 Stockholm

Skicka! Alla får sitt namn i vantens certifikat.

torsdag 29 oktober 2009

Ok!

Man ska aldrig be om ursäkt för dåligt bloggande. Det är en sak jag har lärt mig de här åren. För ni är inte intresserade av ursäkter. Ni är i bästa fall intresserade av vanliga inlägg.

Men jag skiter i mina egna regler. Har så jävla mycket jobb de här dagarna. Håller på att fila på nöjesprogrammet till aftonbladet.se och ikväll ska jag skriva den där viktiga texten jag blajade om för nån dag sen. Och så ska jag gå på Trubbel i paradiset.

Men det är ju så på den här bloggen. Jag tjänar inget på den. Och är inte skyldig någon något. Och skriver väl bara när jag har något att säga. Varför tjänar jag inga pengar på bloggen? Borde jag inte göra det? Borde jag synas någon annanstans än här? Eller vore det helt fel?

Jag och Dicken

Vi är en bra duo, jag och Dicken. Han är slug som ett lite jävla as
i affärer. Och jag är påhittig. Bra match ändå. Jag och The
Dickelizer. Big Dick. The Cockmeister. The Cunt.

Vi är i gång!


Jag, Markus Larsson, Ann Söderlund, Karolina Gynning och brorsan strax innan banden började rulla.

Så jävla härligt ändå. Igår kväll spelade vi in premiäravsnittet av Schulman Show - ett nytt underhållningsprogram som produceras endast för nätet.

Det är ett trevligt program. Puttrar fram och är trevligt. Så hettar det till. Och så lugnar det ned sig igen. Visst är det premiärprogrammet, så det finns en del att slipa på. Jag måste ha kaffe tillgängligt under inspelning, bland annat. Och så vill jag ha kallare vatten. I övrigt blev det riktigt bra.

Titta imorgon på aftonbladet.se. Den enda sajten i Sverige som tar utvecklingen av tv-tittande på allvar.

onsdag 28 oktober 2009

Märkligt


Tycker det är tråkigt att ni säger att bordet är fult. Ganska oförskämt faktiskt. Ni får gärna tycka det. Men ni MÅSTE inte säga det till mig. Blev inte ni uppfostrade ordentligt?

Jag är hur som helst jävligt stolt över bordet. Och tycker det är vrålsnyggt. Anitha är flink. Om man säger. Många fotbollsknytar-traditioner i den kroppen.

Idag

Ja här är bordet! Helt vanligt IKEA-bord. Jag skruvade och muttrade.
Och Anitha gjorde det snyggt. Nu dricker jag kaffe vid bordet. Och
tänker på inspelningen av Schulman Show i eftermiddag.

Ge mig ett roligt ord som någon gång under programmet ska yppas.
Precis vad som helst!

tisdag 27 oktober 2009

Titta!

Vi hemmafixar mycket nu, jag och Anitha. The troll. The little human. Här är våra nya barstolar. Köpte dem av en rackare på Vendelsö i helgen. Så har vi målat och sandpapprat och lackat. Och nu är de som... Inte nya, men gamla!

Sittdynan var lite special. Anitha köpte tyg på Svenskt Tenn, men tyckte inte att det lirade. Så hon målade det också med lite grönt som fanns kvar. Charlie! Mattias! Kom!

Ta det lite lugnt!

Men nu får ni väl ta det lite lugnt. Jag skiter väl i hur Anna Books bröst ser ut. Det var inte det jag funderade på när jag lade upp bilden. Jag vet precis hur naturliga bröst ser ut. Tycker bara att det är märkligt att hon gör en sån här grej över huvud taget.

Men det är ju hennes val. Hon gör vad hon vill. Och det här är ju min blogg. Så det finns inga problem.

???

Ska skriva

Ska skriva en viktig text om en viktig sak. Vet inte var den ska publiceras.
Ganska arg här.

måndag 26 oktober 2009

Ikväll


Bra dag ändå! Sitter och har det fint. Till slut. Har druckit två öl. Och är sugen på en liten en till. Red Stripe. "The taste of Jamaica" står det på den. Ja. Så får det bli.

Tittar på Roast och på matbordet vi har målat idag och tittar på Anitha, som just har somnat så fint här bredvid mig. Och fylls av så snälla tankar. Vet ni. Just nu känns det som att ingen i hela världen kan göra något mot mig som jag inte skulle förlåta. Jag förlåter allt.

Pratade med Anitha om just det idag. Att förlåta i stort. Jag berättade hur ledsen jag var för Saddam när han blev avrättad. Hur ont det gjorde i mig. Jag ville att han skulle bli förlåten. Vad han än hade gjort. Och Ceausescu. Minns ni honom? Han sköts tillsammans med sin fru på ett slaskigt torg i Rumänien. Hade jag fått bestämma hade han fått löpa. Kanske tur att jag inte bestämmer.

Or maybe it´s just the beer talking...

Men så tittar jag på Magnus Betnér i Roast och hur han skojar om Sofia Erikssons barn. Och känner att han skulle passa bättre på det där torget i Rumänien.

Jobbar hemifrån

Jobbar hemifrån på förmiddagen. Matbordet börjar ta sig! Skön
känsla på det va? Sen ska teven upp, ja. Så hacka inte på det. Vi
har bara börjat.

Skrämda igen

Det som kvällstidningarna nu sysslar med är fan det vidrigaste jag har varit med om. Först skrämmer de upp hela befolkningen med den halvt hitte-påhittade sjukdomen Svininfluensan. De säger att vi kommer att dö.

Och sen, när allt är på väg att bli bra och lugna ned sig går de på oss igen. Och säger att vaccinet är livsfarligt och att man dör eller blir förlamad av det.

Aftonbladet och Expressen! Far ni åt helvete. Det här är inte ok på något sätt.

söndag 25 oktober 2009

Bestulen


Ser satt YSL har designat ett par trosor. Och att de tagit min tatuering rakt av. Borde fan ha tagit patent på designen... Vad ska hända härnäst? Nån jävel bygger ett torn enligt min ritning?

Kalla Fakta...?

Men det där var väl ett jävligt märkligt program...?

Kalla Fakta gör ett helt avslöjande program av att det finns olika starka snus-sorter. Kalla Fakta försöker få det att se ut som att någon för medborgarna bakom ljuset i frågan. Vill inte springa Swedish Match ärenden här. Men man kan inte säga att de försöker hymla med något om man tittar HÄR.

Snus är snus. Om man vill så tar man en och myser. Om man inte vill så behöver man inte. Herregud. Det är mysigt, bara.

Min helg i bilder


I fredags gick vi på något som heter Rörelsen. Vet inte riktigt vad det är. Men det är Viggo Cavling som bjuder in trevliga människor till Operakällaren någon gång ibland. Där hookade vi upp med kvällens sällskap Monique Wadsted och Thomas Hall. Tycker så mycket om de två.


Vi struntade i att äta middag på Operakällaren. Och lommade till mitt älskade Sturehof. Wayne kom dit. Anitha tog hummerjäveln och jag tog... vad tog jag? Jo! Halstrad råbiff! Mycket gott. Sen calvados och efterrätt.


Och vidare till Teatergrillen! Smög fram till Anders Timell för att kolla om det fanns möjlighet att kanske få ett litet bord att sitta vid. "Jag ska kolla" sa han och gick till hovmästarbåset och såg brydd ut. Jag smög fram till honom och såg att han inte alls kollade bord utan golf. Den jäveln! Stå där och se svår ut och surfa golf.se.


På lördagen vaknade Anitha med ett ryck och skrek att hon ville äta bullfrukost på Sockerbagaren på Kungsholmen. Ser ni vad glad hon var när vi kom fram. Super-duperglad! "Världens godaste bullar har de!" säger hon.


Det finns en speciell bulle där hos Sockerbagaren som heter Vallonbulle. Det var den hon ville åt. Det är hål i den där bullen. Och i hålet ligger det ett par matskedar smält smör och slumrar.


Sen åkte vi till Shurgard i Sollis för att köpa en kökssoffa. Det var mycket märkligt. Det var nämligen EU-möte i Stockholm. Och polisen hade stängt av hela vägen. Men av någon mycket märklig anledning blev vi förbivinkade. Och hade hela motorvägen för oss själva. Vid varenda påfart hade polisen spärrat av. Och vi tjöt av förtjusning. Och kände oss som antingen SÄPO eller som ministrar.


Jag lekte att vi var superkändisar och vinkade så där som de gör - genom att bara föra upp en hand.


Imorse gjorde jag frukost till världens härligaste. Juice blev det, som är så gott. Hemmapressad. Hå hå, vad det är lyxigt.


Jag smet ut till Fine Food och köpte finsalami och pain chocolat och buffelmozzarella och kiwi och passionsfrukt. Och Vanilla Coke, som jag tycker så mycket om. Men det gillade tydligen inte Anitha. Så jag tog den.


Min frukost var lite mer spartansk. Men det är ju halva glädjen med att göra något till någon annan. Att man själv äter lite enklare och känner sig liksom... ja liksom som Jesus litegrann.


Sen började vi måla vårt nya matbord. Anitha har kommit över färgkoden till Hermés orange och blandade till den på Fredells. Den är fin den.

Och nu sitter jag i soffan. Hur är er helg?

Kalla Fakta

Ikväll ska Kalla Fakta på TV4 granska snustillverkarna. Med dunder och brak vill de skrämma oss. Tydligen lanserar Swedish Match speciella produkter som har högre nikotininnehåll än vanliga sorter. Jag kan inte bli särskilt upprörd över att de ger oss konsumenter flera valmöjligheter. Vissa vill ju ha jättestarkt snus. Oc andra vill ha jättesvagt. Men vi får se ikväll.

Jag tycker snus är bra. Oavsett vem som står bakom. Oavsett allt. Snus gör att färre människor röker. At the end of the day handlar allt om det.

Jag har varit i kontakt med Swedish Match om det här med snusande under det senaste året. För de har samma intressen som jag. De jobbar inte med välgörenhet - de vill ju såklart tjäna pengar. Men det tycker jag är HELT OK. För de får färre människor att röka. Jag stöder dem helhjärtat. Och tycker det är konstigt att Kalla Fakta väljer att gå mot just snus och inte mot den verkliga faran - cigaretter.

Inget inlägg i bloggen idag. Force majeure. Får se hur länge den
varar. Skriv något snällt nu. Kram.

fredag 23 oktober 2009

Kärlek med Calle

Hej calle! underbar blogg läser den dagligen.

Här kommer mitt kärleksproblem

Jag och min kille gjorde slut för ca en månad sedan efter det har vi velat fram och tillbaka
om hurvida vi ska försöka igen eller inte då vi båda fortfarande älskar varandra. Han har också alltid sagt att han alltid kommer älska mig och finnas där när jag behöver honom osv.till slut för ca 3 dagar sedan får jag ett sms där det står att han inte längre vill
och att han inte ser någon framtid med mig men att jag betyder mycket och att han aldrig kommer glömma mig. jag messar och frågar om han kommer finnas där för mig alltid som han tidigare lovat då får jag svaret "jag kan inte bara vara din vän". Jag accepterar självklart detta men vill ändå prata med honom en sista gång för att få ett riktigt avslut tycker jag förtjänar mer än ett sms.

Istället blir han helt annorlunda, när jag försöker få kontakt med honom så skickar han istället tillbaka riktigt elaka sms. Det jobbiga med hela situationen är att jag verkligen vill minnas honom som den underbara kille jag en gång blev kär i inte den här förändrade människa som är jätte elak och otrevlig och får mig gråta och undra om jag gjort något fel. Nu undrar jag vad jag ska göra? jag vill inte bli en stalker som försöker nå honom heller när han inte vill utan jag vill bara ha ett riktigt avslut där man kan skiljas som vänner. han påstår samtidigt att vi aldrig kommer skiljas som vänner, varför? hjälp mig calle varför blev han helt plötsligt så elak och inte vill prata med mig längre? är detta ett normalt beteende? vill också säga att han är 33 och jag 22.

tack på förhand!

Mvh L


Hej L!

Han kör strutsen med en twist med dig. Den vanliga strutsen är ju att helt enkelt stoppa huvudet i sanden. Den har jag alltid kört med. Fegt men ganska bekvämt. Strutsen med en twist är att dessutom vara elak. Allt är ju ett sätt av honom för att bli kvitt dig - få dig att förstå batt ni inte ska ha någon kontakt. Vidrigt, såklart. Lider med dig i detta.

Men å andra sidan är det här en bra drivkraft! För aggression är det bästa sättet att komma över någon. Jag har inte ett enda ex som jag inte tänkt vidriga tankar om för att bli kvitt dem. Hur schyssta de än har varit.

Jag tror inte på lyckliga separationer. Och han är ett jävla svin som låter dig må dåligt bara för att han är feg.

Jag kanske verkar hård. Men jag har varit både där du är och där han är. Och den enda lösningen är konflikt och ilska. Då kommer du över honom. Och kan träffa en ny.

Kärlek!

Calle


Jag skriver för SOLO

Jag är ny krönikör på tidningen SOLO. Jävligt roligt. Har alltid gillat den tidningen. Och deras chefredaktör Karin skriver dessutom en riktigt bra blogg.

Så köp SOLO, för Guds skull. Låt det bli en bra affär för dem att ha mig som krönikör på sista sidan.

Här är min senaste krönika.


Fan vad ni har tappat, tjejer. Ni har verkligen det. Fram tills för några år sen var vi killar såna förlorare. Vi gjorde allt för att få tillgång till er. Gav chokladaskar och bjöd upp och bockade djupt och vattenkammade oss. I bästa fall fick vi... Äh. Det fanns inga bästa fall. Allt handlar ju bara om att vi ville ligga, men det fick vi ju nästan aldrig. Så vi runkade väl mest hela dagarna i brist på annat. Ja, men vad skulle vi göra då?! Man skulle kunna säga att ni var USA och vi var Kina. Ni kunde dansa breakdance och hade balla LA Gear och vi luktade liniment och åt bara ris och hade turkosa träningsjackor. Det var en FRUKTANSVÄRD obalans i vårt förhållande.

Så vi satte oss för att grubbla. För vad var det egentligen som gjorde att ni hade precis all makt? Vad var det som gjorde att ni stod så mycket högre än vi i rang? Varför fick ni ligga men aldrig vi? För ALLT var ju upp till er! För några år sen kom vi på svaret. Över en natt förändrades allt. Och sen dess är ingenting sig riktigt likt. Nu är det vi som har makten.

Nyckeln till allt var ju Känslor. Såklart! Ni hade dem och spelade på dem. Ni utnyttjade ju varje tillfälle att använda känslolivet för att stänga oss ute. Och vi var uppfostrade att inte visa en tillstymmelse till känsloliv. Klart att våra mammor inte ville att vi skulle få tillgång till de innersta rummen! Klart de fortsatte hålla oss ute. De var ju också tjejer!

Ja. Så vi drog också i gång det där med att visa känslor. Att hela tiden känna efter. Att gråta lite ibland. Och ni ser väl själva att det är ganska annorlunda där ute numera. Tjejer som jag normalt skulle hugga av mig en hand för att få ligga med kommer nu fram till mig och säger: “Nu går vi hem och knullar!”. Och jag har varje gång svarat något i stil med “Det känns inte riktigt rätt” eller “Kan vi inte bara ligga sked?”. Och då blir ni ÄNNU mer desperata och den positiva spiralen – negativ för er! – är i full gång. Just de grisarna vi har varit i alla år med fylla och oanständiga förslag och slem-kåtma – just de grisarna är ni nu.

Vi är liksom gärna hemma en fredagskväll och dricker te och PRATAR med våra vänner medan ni åker till Ibiza med tjejgänget och krökar utav bara helvete. Vi pratar gärna relationer och om hur kalla tjejer är. Ni pratar sex och fylla och knulla.

Jag vet det här, för jag har nyligen varit med på en tjejkväll. Eller det var nog egentligen ingen tjejkväll. Snarare två tjejer som efter en stund glömde bort att jag var närvarande. Jag satt med en tidning med hål i framför ansiktet som kommissarie Clousseau och tog del av ett alldeles typiskt tjejsnack. Jag var generad och förstummad och rodnade mig genom hela kvällen. Stämningen var så hård och kall och okänslig. Det pratades om att göra slut med en kille för att han har så liten kuk. Det pratades om hur fula vissa killar är när de kommer – deras s.k. “cumface”. Det pratades om hur man på bästa sätt tar sig hem från ett engångsligg på morgonen utan att killen ska vakna. Det pratades om hur mycket killar gillar att få ett finger i röven när de har sex. Sen pratades det om kukar igen. Allt detta prat om kukar! Fick höra om killar med å ena sidan “kuk liten som en hissknapp” och “köttstump” och “minipenis” och “blyger”.

Så pratar inte vi killar. För vi är KÄNSLIGA nu. Vi pratar om hur saker KÄNNS och VERKAR och såna saker. Vi skulle aldrig drömma om att recensera en tjejs underliv för varandra. Vi vill bara vara nära. Kan ni inte förstå det? Jag tycker att ni och vi ska prata om det här. Försöka mötas någonstans. Kanske på fredag kväll. Eller är det supa-supa-supa med polarna som gäller för er del då?

This is what I do!

Nästa fredag har Metronome Digital Medias senaste produktion premiär på aftonbladet.se. Ska blir riktigt roligt att se det första nöjesprogrammet som produceras exklusivt för nätet. Vi tror att det blir riktigt bra. Riktigt jävla bra.

Och det är det här programmet vi har tagit in Viktor Barth Kron för att sköta. Han är showrunner. Och den bästa värvningen ett modernt bolag kan göra.

Översvämning

Det har varit översvämning i källaren. Min mest värdefulla låda stod på golvet. Såklart. Alla brev jag fått från pappa genom tiderna. Alla fotografier på honom. Hela mitt arkiv.

Och jag skiter så mycket i allt det där andra som man ju kan ersätta med reda pengars hjälp. Men hur fan ska någon kunna ersätta det där? Det går ju inte. Är mycket ledsen idag. Vågar inte ens gå ned och göra skadekontroll. Vill inte se. Vill inte. Ledsen. Fan.

torsdag 22 oktober 2009

Några grejer jag vill ta upp med er

- Jag hade ju en tävling häromdagen - Joakim vann. Jocke! Mejla mig din adress, så skickar jag rakapparaten.

- Jag ska... Äh. Hade inget mer. Åker till IKEA nu. Jävlar i min lilla äckliga låda vad det är grått idag.

Speaking of




Speaking of att ha kända vänner... Känner ju ingen av dem. Men accepterar gärna! Har aldrig diklajnat en kontakt på Facebook.

Min enda regel med Facebook är att jag aldrig försöker connecta med någon. Jag låter dem bli vän med mig. Stolthet i det lilla.

Sen är Facebook inte särskilt roligt längre. Det är väl mest för singlar, va?

Kändisar


Har ni tänkt på att kända människor nästan bara umgås med andra kända människor? Är inte det ganska märkligt? Varför är det så? Hur kommer det sig? Vad pratar de om?

Sorteras de gamla vännerna bort för att de inte förstår hur det är att vara kändis?

Läste just Gynnings blogg. Hon umgås enbart med kända personer. Alltså ENBART. Hey! Jag dömer inte på något sätt. Men vad är grejen? Vad hände med det gamla gänget, liksom?

Tyr de sig till varandra? Eller vad är det som pågår?

onsdag 21 oktober 2009


Inbillar mig att jag har hjärntumör. Vad är det med hjärntumörer?! Varför just det? Jo. För att jag har diffusa symptom. Jag säger till Anitha att jag får konstiga hugg i höger tinning ibland.

Hon kallar mig martyr då. Och jag säger att hon ska komma ihåg just det ordet när läkarna säger till henne att mina sista minuter i livet sannolikt var mycket smärtfyllda.

Ser ni att jag har börjat titta i kors också? Det där kommer mer och mer, tycker jag. Tumör!

Eller så är det lupus. Men det är ju aldrig lupus. Nej. Vi kör på tumör. Tumör. Smaka på det ordet.

Tumör-tumör. Tumör. Det var ju fan.

Kärlek med Calle

Hej Calle.

Tack för en bra blogg. Jag läser den dagligen och man kan säga att jag nästan är lite beroende utav den.

Nu till mitt kärleksproblem.

Sen en tid tillbaka är jag intresserad av en kille som tränar på samma gym som mig.
Han är nog det snyggaste jag sett på väldigt länge. Men jag vet verkligen inte hur jag ska
börja prata med honom. Jag får tunghäfta skulle man kunna säga, och jag har aldrig haft problem med att ta kontakt med killar. Och jobbigare är det när jag inte vet ifall jag är hans typ eller om han är intresserad eller inte.

Vi har ju haft lite ögonkontakt, (mest jag som tittat iofs) med varandra ett tag.
Hur "raggar" man på ett gym? Utan att det verkar sleezy? Vad ska jag säga förutom ett hej?
Hela grejen med "hej, kan du hjälpa mig med en övning?" känns inte bra heller. Man vill ju inte störa direkt.

Snälla Calle, hjälp mig. Hur haffar jag honom?

Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar C.


Hej C!


Hoa! Det här är en utmaning! Jag har en kompis som blev betuttad i spinninginstruktören och jobbade fram hennes nummer. För att skicka ett sms en fredagkväll. Inte så lyckat...

Vet du. Jag tycker du ska gå fram till honom med en lapp där det står något snällt i stil med: "Jag tycker du verkar så himla härlig. C. 073 XXX XXX". Säg inget mer än att du skulle vilja ge honom den där lappen. Inget mer. Och gå.

Jag fick en sån lapp i somras av en tjej som kom fram. Då hade jag ju Anitha, så det var inte intressant. Men jag blev så glad! Och jag hade utan tvekan ringt och föreslagit en dejt om jag hade varit singel.

Gör du så är det sämsta som kan hända att killen blir glad. Och det låter inte som ett vidrigt worst case scenario, eller hur?

Kör nu!


Calle

Vad är problemet?


Vet inte riktigt vad det är som har hänt. Men ser att Alex har fått en märklig hang up på Peter Jihde. I alla sina kanaler spyr han ut en avsky som jag liksom inte kan förstå. Vad har Jihde gjort för att förtjäna det?

Peter Jihde jobbar här i huset, och jag känner inte alls igen Alex bild av honom. Jag tycker att Jihde är en av Sveriges absolut bästa programledare alla kategorier. Och så är han jävligt trevlig också. Privat känner jag honom inte alls. Men här i korridorerna är han alltid supertrevlig.

Tycker det är konstigt. Som fan.

Kan inte tycka att Peter är värd den sortens kritik.

tisdag 20 oktober 2009

Gamla Calle


Den gamla Calle. Vilket charmtroll, va? Honom skulle man vilja mysa med va? Riktigt fräsch kille, visst då?

Blev intervjuad av finest.se. Läs intervjun HÄR om ni vill veta mer om mig. Och den NYA Calle.

Tävlingen

Vem vann tävlingen? Var det Johan? Eller Lill-Johan? Eller Joakim? Dum tävling. Hur ska jag kunna räkna?Hatar ju matte...

Rakapparaten ligger här bredvid mig och vill hem till sin nya ägare och bli använd. Men ingen intimrakning! Det har jag lovat honom. "Din nya ägare kommer BARA att använda dig i ansiktet".

Närproducerat

Nej. Jag ville inte bara provocera med mitt förra inlägg.

Jag anser bara att allt måste ske på lika villkor. Gillar inte att bli påverkad att köpa ett lite mindre gott ägg lite dyrare bara för att hönan som har värpt det bor nästgårds. Det finns ingen logik i det. För jag tänker absolut inte vara nostalgisk bara för att någon vägrar anpassa sig till marknadsläget och bli bättre och mer konkurrenskraftig.

Den bästa varan vinner. Så måste det vara. Det är det som är det fina med att det är 2009. Vi bestämmer själva. Och de sliter som djur där borta för att vara både billigare och bättre. Det vill jag gynna.

Närproducerat - jag går inte på den lätta. Förbättra er istället så köper jag gärna era grejer.

EDIT: Ser era kommentarer. Och blir irriterad. Är ni lite trötta idag? Tror ni på allvar att en morot är bättre för att den är odlad i Nyköping än i Polen? Tror ni att den är nyttigare? Tror ni att den nödvändigtvis är mindre besprutad?

Om ni tror det blir jag lite bekymrad. Vad vaggar de i er? Hur höga tankar har ni om Sverige egentligen? Vi är inte ett dugg bättre än något annat land.

Tankar ni med etanol också? Hahaha. Läs på lite om hur mycket miljön får betala för att vi ska leka "miljövänliga".

Nä hörrni. Vakna till lite nu! Skärpning.

Det var allt. Utgå.

Närproducerad skit

Det här med närproducerad mat... Det finns något äckligt med det. Något som får mig att tänka på medborgargarden och gated communitys och en jävligt sunkig typ av faluröd patriotism.

Varför är det sån otrolig hets på att saker ska vara närproducerade? Innebär det att det är godare? Nyttigare? För kom inte och prata om miljöaspekt. För det stämmer inte. Och miljöproblemet ligger inte i att mjölet till en skogaholmslimpa transporteras 40 mil.

Närproducerat får oss att sänka blicken. Och varför ska vi sänka blicken? Varför unnar vi oss inte det bästa istället? Varför skulle jag hellre gynna en kvarn i Södertälje än en kvarn i Holland?

Kom igen. Det är 2009. Och vi borde ju utnyttja det stora utbudet istället för att vända oss inåt och sänka våra krav.

Närproducerat... Nej. Jag får en konstig smak i munnen. Tänker inte köpa närproducerade produkter som jag inte tycker är godare eller nyttigare.

Cecilia Frode


Bild från stureplan.se

För några år sen jobbade jag extra i en videobutik på Lilla Essingen. Det perfekta extrajobbet! Fick sjuttio kronor i timmen och gratis pizza från Ibolina. Det gick inte så jättebra för den där videobutiken, så jag tittade mest på film. Suckade besvärat varje gång det kom en kund.

En av de återkommande kunderna var skådespelerskan Cecilia Frode. Varje gång hon sa sitt personnummer började datorn blinka och pipa. "Bitch Alert! Bitch Alert! Bitch Alert!" stod det över hela skärmen.

Nån som tidigare jobbat i den där butiken hade tydligen tröttnat. Med all rätt. Cecilia Frode är nämligen den mest osympatiska människa jag vet. Hon är inte snäll, helt enkelt. Hon är vrång och hård och elak. Och jag kände hur hon föraktade mig som jobbade i den där butiken.Såg det på hennes blick. Och såklart att hon bara hyrde svartvita pretentiösa skitfilmer.

En annan gång just när jag var ny i butiken kom Rolf Lassgård in. När jag tryckte fram honom i datorn stod det "OBS! Måste visa jägarlicens". Och jag var ju helt ny på jobbet! Visste inte att det bara var på skoj. Så jag sa det till honom. "Du, det står att du ska visa jägarlicens här... Har du det?"

Och han skrattade mullrande hela vägen ut ur butiken.

Men Cecilia Frode. Jävlar vad hon är hemsk. Ja, ni såg väl Roast igår? Skatan personifierad.

I taxi

I taxi på väg till jobbet från The Voice. Red light staring at my
eyes. Tänker på upstate New York. Maine. New Foundland. Vill dit med
Anitha över nyår. Äta hummer och bli tjenis med servisen på en
diner.

Jag och Anitha skriver på en rolig grej. Och tio dagar där vore ju
så jävla gött. Fira nyår med en hummerjävel i ena handen och
Anitha i den andra. Och skrivaskrivaskriva.

Jaha. Nähä. På Strandvägen nu. Snart framme. Vi säger väl så så
länge.

måndag 19 oktober 2009

TÄVLING FÖR ALLA KILLAR!

Hjälpa?

Vill ha en ny header. Men är så jävla dålig på att fixa. Nån som vill hjälpa?

Den som gör det får ett hyllningsinlägg och så kommer jag i resten av livet vara en bra referens när ni söker jobb nånstans. Kommer säga att du jobbat med mig och att jag bara har bra saker att säga. "Nä, du vet NN var en alldeles formidabel medarbetare" etc.

Schyrre? calle@schulmangruppen.se

Sorry Jacob...

Fick mejl av en kille som heter Jacob. Sköning. Jobbar på en av Sveriges största banker. Och surfar lite då och då in på Schulmania - Sveriges i särklass bästa manliga blogg enligt det svenska folket. Men det var inte det jag tänkte berätta.

I morse gick Jacob in på just den här bloggen. Och läste om böglyftet. Varpå hans chef Rikard gick förbi och såg Jacob surfa bögporr. Och blev arg.

Så jag vill säga till Rikard att det var ingen fara det där. Du ska förlåta Jakob. Var en bra chef. Unna dina anställda att skratta lite på lattjo även på arbetstid.

Och jag ska från nu döpa mina vuxenbetonade inlägg till "Not Safe For Work".

Jimmie

Läser Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet.

Kan vi inte utvisa honom? Till Tyskland, kanske. Där skulle han nog trivas. För där har de ju utrotningstankar i blodet.

För här vill vi väl inte ha honom?

Gammal tradition

Alex bjöd på middag igår kväll för att fira min vinst i Blog Awards. Hela familjen var där. Och vi visste alla vad som komma skulle - LYFTET.

Det är en gammal familjetradition, det där. Det började med att pappa lyfte oss på det viset när vi fyllde år. Och sen har det liksom fortsatt av bara farten. Varje gång det händer något bra kommer lyftet.

söndag 18 oktober 2009

Dessie och Paow!

Det roligaste av allt igår på Blog Awards var såklart att se bloggbrudarna in real life. Särskilt Dessie. Vet ni vem det är? Hon raglade hur som helst omkring där inne med sin kompis Paow (Paow!) och var så jävla full att hon till slut var tvungen att sätta sig lite. Var hon satte sig? På en jävla askkopp ute på terassen. För att tre minuter senare resa sig och skrika: "Det brinner för fan på stolen!"

Tack förresten alla som röstat på mig. I owe you.


Och nu sitter de där två sjuka asen Anitha och Lotta och masserar varandras fötter. Som en sextinia, men ingen får komma. Tänk om jag och Pelle skulle massera varandras fötter en söndagskväll framför "Vem kan slå...".

God morgon!


God morgon! Sov med plaketten i natt. Känns bra, detta.


Känns riktigt, riktigt bra.

lördag 17 oktober 2009

Jag!

Jag vann! Årets manliga bloggare! Är inte särskilt manlig. Men jag
bloggar! Glad nu. Tack, hörrni. Älskar er. Det gör jag. Vi är bra,
ni och jag.

Äsch.

Min tjej. Det är väl inga... Konstigheter. Det är inga konstigheter
alls, faktiskt.

Speaking of...

Tala om att ha elefanter i baksätet. Pastorn är rekordfet nu.

fredag 16 oktober 2009

Min kväll

Åkte till landet med Anitha. I två bilar, för den ena ska säljas. Och jag bävade inför den här resan. Visste att det skulle sluta med bråk. För medan hon kör inåt helvete för snabbt ALLTID kör jag laglydigt.

Och jag hittar ju inte till landet. Så då skulle hon VARA TVUNGEN att köra i mitt tempo. För jag är kanske en gubbe. Men jag vill inte dö i trafiken. Särskilt inte just nu innan jag är 30. Men det gick bra! Det blev inga bråk. Jag körde så snabbt jag kunde, och hon körde så långsamt hon kunde. Vi synkade perfekt.

Och nu har vi (jag såklart) just tänt en brasa och äter nappar och Anitha äter äpple och vi tittar på Skavlan. Och pratar om folk som äter äpple med kniv. Ni vet - de skär mot tummen och krispar i sig de där äpplena som om de vore Rambo. Så jävla töntigt. Vad är grejen med det där?

Anitha tycker att det är ok om man skär hela äpplet i bitar innan man börjar äta. Men jag vet i fan... Varför kan man inte bara tugga från frukten? Nej. Jag säger nej till kombon äpple/kniv i stort.

Fråga

Jag frågar er samma sak som jag frågade Zlatan: Är ni sköna idag? Är ni coola? Vad händer?

Calle recenserar

Tänkte att jag skulle ge mig på att recensera lite olika grejer man stöter på här i livet. Först ut är 7 Elevens nya lock till take away-kaffe.

Det passar sämre än det förra locket, som var lätt pudrat för att glida på lättare. Det nya locket är blankt och känns lite kladdigt. En nyhet är också att man fäller upp en flärp för att få fram själva drickshålet. Och det är ju fiffiigt om man vill hålla sin dryck varm. Men det faller platt.

Hålet är nämligen för stort. Och sitter man som jag i bilen och dricker är det lätt att kaffet skvalpar igenom det i jämförelse enorma hålet. Och! Det är också lätt hänt att bränna sig då man i regel får för mycket kaffe i munnen. Jag vet inte med er, men jag njuter inte av att bli skållad på morgonkvisten.

Det nya locket är godkänt, men inte mer.

torsdag 15 oktober 2009

Gymnasiet

Vet inte hur många gymnasie-elever som läser min blogg. Men tänkte på min gymnasietid nu ikväll. Vilken lycklig tid det var. Även om jag var fjantig och lekte vuxet förhållande med min dåvarande tjej. Det är det enda jag minns tillbaka på med viss... skam.

Vart var det jag skulle komma nu då? Jo! Matten. Minns när jag ifrågasatte nödvändigheten i det ämnet. Sa: "Men det här kommer jag ju ALDRIG behöva när jag är vuxen!"" Och matteläraren log överseende och sa att det kommer jag visst ha nytta av.

Fan vad fel han hade. Matematik. Fy fan vad onödigt. Riktigt rövämne. Onödigt röv-ämne. Men ni ska inte skita i det, för då får ni ju dåliga betyg. Var bara ute efter den där lilla poängen. Att det faktiskt är helt onödigt. Det var min dåvarande tjej också.

Svenska tyckte jag var roligt också. Min lärarinna hette Timmerås - tamig fan om hon inte hette Anita i förnamn. Ja ja. Försvinn vidriga tanke. Riktig rövmänniska det också. Gav mig etta i svenska. Och så var hon psykstörd. Och det säger jag inte bara. Hon letade efter icke existerande kattungar i lektionssalen då och då. Väste som en katt och tittade under bänkarna. Hon var ihop med Lars Ydborn. Den jäveln. Hade honom i historia och samhäll. Visst säger man fortfarande så - samhäll och inte samhälle.

Ydborn sa alltid: "Vet ni vem det var som stötte värjan i Mecklenburg?" Ingen visste. Han fortsatte: "Ni kommer le igenkännande när ni hör svaret". Alltid det där med "le igenkännande". Så när han berättade svaret log jag alltid enormt överdrivet igenkännande. Utbrast "Aaaah! Så var det ju!" Upp med ett finger i luften så där igenkännande. Och så log jag och skakade stilla på huvudet. "Så var det ju...!"

Jaha. Nähä. Här sitter jag och tar upp er tid. Det slutar jag med NU. God natt, kompisar.

Förskjutning av perspektiv

Inget ont om bloggbrudarna. Inget ont om någonting. Men det slog mig just att Blondinbella numera framstår som en klok gammal gumma i jämförelse med de andra bloggtjejerna. Förstår ni vad jag är ute efter?

Är inte det ganska slående? Hur tiderna förändras, menar jag. Hur perspektiven förskjuts.

Välkommen!


Så där ja! Nu har jag och Dicken värvat ytterligare en stjärna till vårt lilla bolag! Han heter Viktor Barth Kron och är en riktig framtidsman inom det vi sysslar med.

Det säger jag till alla bajsnödiga reklambyråer som tror att man kan nätet bara för att man pratar om virala budskap och såssiaaala medier: pass opp nu. Njut så länge det varar av era fantasisummor. Era gyllene dagar är över.

Och Viktor! Welcome aboard!

EDIT: Ja ja. Han ska bara göra ett program för oss först och främst på sin extratid. Och jag fick det kanske att låta lite större än det är. Men skitsamma. Jag är glad för detta.

Vilken idioti!



Blir så vansinnigt provocerad av det här. Och då tänker jag inte på idén i att bygga en bastu för 1,9 miljoner. Det är klart att statsministern ska ha en representabel bastu. Klart att det ska vara flott! Blir alltid skamsen när jag hör att statsministern åker reguljärflyg till toppmöten. Klart att vi borde ha ett eget jävla jätteplan som Air Force One. Men skit i det nu!

Det jag inte klarar av är rubriken där under - en "bastuveteran" uttalar sig om bastun och säger att den inte håller måttet. I texten står det att den här "bastuveteranen" också arrangerar Bastu-SM. Och den tävlingen har så lite att göra med bastubadande som överhuvudtaget är möjligt.

Vem kommer på något så jävla dumt som att tävla i bastubadande? Det är som att tävla i att duscha. Det är som att tävla i att bli masserad. Det är som att tävla i att... jag vet inte. Det är bara så jävla dumt.

Bastubadande är en själslig rening. I bastun ska man prata tyst och stilla och öppna sina sinnen på lika vid gavel som porerna. Det tävlar man inte i. Så jävla dumt.

Köpte en spegel


Jag har köpt en spegel till hemmet. Jag tänkte det kunde vara en kul leksak för Anitha. Jag bullade upp med en filt, som tanterna säger att man ska göra, och placerade Anitha framför spegeln. Först förstod hon inte vad jag sysslade med - varför skulle hon ligga där på mage över en filt och se dum ut? Men så upptäckte hon sig själv och fann sig själv vara mycket intressant. Gav först en avvaktande blick till flickan i spegeln och denna besvarades genast på samma sätt. Det tyckte Anitha var så häpnadsväckande att hon brast ut i ett leende. Också det besvarades av flickan i spegeln. Anitha blev så paff att hon skrek rakt ut.

Sen tröttnade hon på sig själv. Hon tröttnade på alltihop. Hon började gny och sedan skrika och sedan blev hon alldeles utom sig av sorg. Jag lyfte upp henne och sen samtalade vi om det. "Vem var det där i spegeln då", sa jag med bebisröst. Och så sa jag det om och om igen.

Ja, vem var det där i spegeln då?
Ja, vem var det där i spegeln då?
Ja, vem var det?
Vem var bebisen där i spegeln då?
Vem var det?
Vem var det?
Ja! Vem var det, Anitha?

Då somnade hon.

Gott så!

Härligt.

onsdag 14 oktober 2009

Om jag vinner




Den här intervjun vill man läsa va? Ja, det vill man. Och det gör man HÄR.

Alltid tacksam

I slutet av maj fick jag den här hamsan av min vän R. Jag var full
och jävlig. Stökig. Desperat. Villrådig och ensamlämnad. R räckte
mig den här nyckelringen. Sa att den skulle ge mig tur och medgång.
Jag tog den och tackade med ett järn.

Morgonen efter tog jag upp min hamsa ur fickan. Satte den på min
nyckelringen. Och tänkte väl att vad fan. Kan väl testa.

Sen vände allt stilla i mitt liv. Jag fick körkort. Jag lämnade mitt
tidigare förhållande bakom mig och förlikade mig med misslyckandet
och skammen. Vi lade ned 1000apor och jag började arbeta med något
jag fann mer tillfredsställelse i. Och jag träffade Anitha.

Mitt liv vände. Kanske har hamsan inget med det här att göra. Men
jag vill tro det. Den ger mig välgång.

Och hur kristen jag än är så är en stor del av mig jude. I
hjärtat. I själen. Hur lite jag än tillhör den judiska
församlingen per blod så känner jag mig någonstans långt inne som
en av dem. Jag är jude någonstans. Jag förstår judar och det känns
som att judar jag träffar också förstår mig.

Det sägs att man inte ska särskilja folk från varandra. Fel. Det
judiska folket är något speciellt.

Kärlek med Calle

Hej Calle,

Jag har länge förundrats över killar överlag. Det känns som om de typexempel som finns gällande skillnaden mellan killar och tjejer stämmer. Tjejer är känslosamma grubblare, och killar är okomplicerade och gör mest det som faller de in i stunden. Jag skulle behöva din åsikt på min kärlekssituation.

Jag var dunderkär i en kille. Har aldrig svävat så högt. Vi var tillsammans i åtta månader, vilket är mycket för mig, jag är 18 år.

Hans förklaring till att han gjorde slut var att han var kär i mig men att "han inte kunde vara ihop med någon just nu". I vilken utsträckning gäller denna förklaring? Hur sann är den? Vill inte alla ha någon?

Är han värd att vänta på eller var det bara en dålig bortförklaring för sinande känslor och jakten efter något nytt och spännande? Jag ser mig själv som relativt mogen och förståndig, och tänker att vill man något så kan man kämpa för det. Han gav mig aldrig någon hint om dumpningen, utan det kom som en chock. Om han är kär i mig, borde man inte vilja försöka förbättra förhållandet? Möjligtvis ta en paus? Varför gav han mig inte någon chans att förbättras?

Killar är svin. Han kunde inte ge mig någon förklaring.

Hur tar man sig igenom en sådan dumpning? Vill komma över honom, men inte göra något jag ångrar. Finns det någon riktlinje gällande hur länge man bör vänta innan man rusar in i ett nytt förhållande? Innan man börjar jakten efter någon ny, någon bättre?

Kärlek!

Hej!

Killar är inte svin. Killar har bara börjat lära sig det ni tjejer har sysslat med för att lura oss i hundra år. Det är inte särskilt snyggt, det är det inte.

Den där killen är såklart ingenting att satsa på. Det går inte att övertyga någon om att kämpa för något. Och kanske är det lite för tidigt i livet för att hålla på och kämpa och kämpa? Kanske är det först senare det är riktigt värt att kämpa. När det finns stora insatser. Barn och hus och allt sånt. Kanske ska man ta den lätta vägen när man är ung. Jag vet inte.

Det är vackert med stark kärlek i unga år. Men jag vet själv efter alla mina förhållanden att jag kunde ha gjort bättre saker än att ha kriser. Vet att det gör ont att bli dumpad. Men slösa inte din tid! Det är inte värt det! För den som är rätt kommer inte att behandla dig så där taskigt och komma med svepskäl om "just nu går det inte" och "vill tänka". För det är rent jävla brudigt skitsnack som vi killar har börjat ta över.

Tar ju alltid lite tid att ta sig igenom ett uppbrott. Men det finns ingen särskild tid man måste vänta. Jag själv kom in i mitt livs förhållande ganska kort tid efter ett uppbrott. Det kan ju hända när som helst. Och du glömmer du det gamla och ser genast hur fel det där gamla var.

Ha ingen som helst kontakt med den där killen förrän du har kommit vidare. För det drar bara ut på det. Hur mycket du än vill - håll honom borta. Var arg. Det är så du kommer vidare.

Kärlek!

Calle

Jag är inte bra

Jag har kommit till insikt. Jag kör nog inte bil riktigt lika bra som jag själv har velat tro. Folk tutar och jag blir arg och skriker tillbaka att man inte ska använda tutan. För det är ett jävla sätt att använda tutan. Det är som att använda tre utropstecken. Otrevligt.

Mycket bättre med lite helljus-blink.

Men nu tappade jag bort mig. Just det. Jag kör nog inte jättebra, nej. Har inte haft körkort så särskilt länge. Och håller liksom alltid på med något när jag kör. Pillar med ärsel-värmen och skruvar på fläkten och kollar sms och sträcker mig till baksätet och fiskar upp en dosa snus från väskan och styr med knäna när jag har båda händerna upptagna. Ska sluta med det. Nu.

Märker nog hur Anitha liksom skräck-suckar när hon sitter bredvid. Hur hon liksom pekar diskret åt det håll där det finns en möjlig fara. Hur hon ibland rycker tag i ratten när jag är på väg in i räcket. Hon tror inte att jag märker det där. Men det gör jag.

Ska bli en bra, glad och koncentrerad förare nu. Så kan ni ge fan i att tuta så förbannat. För då kommer jag skrika tillbaka även om jag har gjort något fel.

tisdag 13 oktober 2009

Anton!

Tack Viktor! Du påminde mig! Om Anton Abele.

Nu ser vi till att pöjken kommer in i riksdagen! Skitbra med folk som är emot våld ju. Och så sympatiskt med unga moderaters tonfall och uppsyn!

Blondinbella och Anton Abele! You go! The pride of MUF.

Jag erkänner!

Kan inte få detta ur huvudet. Känns som att jag ljuger för er. Vet inte om ni läste det HÄR.

Det var JAG som fick ut den där. Bad Alex att inte blogga om det, för det ger ett konstigt intryck hos läsaren. Men nu kan jag inte hålla mig. Jag måste erkänna.

Det var jag som sprutade och sprutade. Det var jag. Känner mig fortfarande liksom chockad över det där. Och incestuös på något vis. Är det en brorsa-grej att hjälpa någon med en sån sak? Eller är det vidrig grej?

Fråga

Leker med tanken på att ta in en bloggare till här på Schulmania. Är det en dum idé? Menar inte att det skulle vara varannat inlägg eller så, utan två separata bloggar men på samma sida. Vad tror ni? Är det dumt? Eller är det härligt? Och vilken blogg skulle vara bra med min?

Skamsen

Jag var på premiären av Bröllopsfotografen igår. Mycket trevlig film som ni ska se. Men skit i det nu. I foajén knackade det på min axel och jag vände mig om och där stod Unni Drougge. Ni vet. Och jag sa: "Heeej!" och björnkramade henne för jag trodde vi hade träffats. Eller jag utgick från att vi hade träffats eftersom hon knackade mig på axeln.

Hon sa "oj" när jag kramade henne och skammen blossade upp genom hela min kropp. För hon sa att vi nog inte hade träffats, men att hon ville säga att hon tyckte om texten jag skrev för Expressen Debatt härom veckan. Om att mammorna har en otacksam roll här i livet, ni vet.

Och jag var så ocool och blossande generad över att jag just kramat och låtsats känna en människa jag förvisso gillar, men som jag aldrig träffat förut.

Hon var snäll. Och jag tog i för mycket. Det känns som historien om mitt liv. Att ta i för mycket.

Nu ska jag inte utgå från att hon bryr sig nämnvärt. Men jag vill bara säga det nu i efterhand till Unni. Förlåt om jag flög på och kramade dig. Blev glad att du knackade på min axel. Ledsen att jag alltid tar i så förbannat.

Finns det?

Finns det någonting i hela världen som får en människa att känna
sig lika dum som skoskydd? Degraderingen!

måndag 12 oktober 2009

Ute

Förlåt. Åkte till Eslöv tidigt imorse. Hade ett möte där. Sen tillbaka och tittade på Bröllopsfotografen. Sen en bit mat på det.

Har inte träffat någon annan, tro aldrig det. Hade inga batterier i mobilen, bara. Försökte ringa, men din telefon var avstängd. Snälla. Tro inget dumt. Jag var ute på jobb bara. Vill ju bara vara med dig. Kan vi inte äta en trevlig middag imorgon?

söndag 11 oktober 2009

Rösterna i mitt huvud

Så här såg jag ut när jag spöade Anitha och Mackan i bowling idag.

Byxor: Cheap Monday. Anitha hjälpte mig köpa dem.
Tisha: Whyred. Men bästa? Vadå bästa? Men skoja inte mest bästa märket?! Ja, de är duktiga. Duktiga?! Ja? Whyred äger mest! Ok. Mer då? Vadå mer? Vad har du mer på dig?
Cardigan: Za... Men sluta! Vadå? Jag dööör! Varför det? Men gah!!! Jag gillar den? Skoja dubbelt med mig!!! Va? Skoja trippelt! Sluta nu. Skjut mig! Men lägg av. Från Zara va? Ja. GAH!!! Ja, den är ok. Mer då? Vad jag mer har på mig? Men fatta! Ok.
Glasögon: Tom... Ford!!!! Hur visste du det? NNNGGGHJHJ I love! Ok. Men de är rätt gamla nu. Ja, jag är lite trött på dem. Ge mig! Va? Ge dem till mig! Men jag har dem ju! Ja. Herregud... FORTSÄTT DIN JÄVLA HORA! Vad sa du? Förlåt. Ska jag fortsätta eller? Ja.
Strumpor: MEN SÄG DÅ! Men jag försöker ju. Säg nu annars krossar jag dig som en liten fisk! Du ska inte hota mig. Nej. Lägg av med det. Ok. Strumporna kommer från Happy Socks. Akta rygg imorgon din jävla fitta. Nu lägger du av. Nej DU lägger av! Du, jag ska bara dra det sista, sen hörs vi inte mer, för det du håller på med är inte trevligt.
Skor: Låneskor från bowlinghallen. Fy fan vad fula. Jag vet.
Klot: Privat. Åh din stekare! Va? Bowlingstekarn med eget klot! Men sluta nu. Jag tycker inte om dig, vet du det? Ja, jag märker det. Men jag älskar din outfit. Ok. I LOVE IT! Jag ska gå och lägga mig nu. Varför det? Ska upp tidigt. Vad ska du göra? Ska flyga till Malmö. Möllan! Va? Lilla torg! Ja, det ligger i Malmö. Där ska jag plocka dig. Ok, men jag ska till Eslöv. Jag gillar Eslöv. Jag också. Vi ses där imorgon! Nej, det gör vi inte.

Försäkring

Pratade lite med Anitha om det här med försäkringar. Att jag borde ha en sån. För hon har en med livförsäkring och allt sånt. Tydligen ska hon ändra så att jag är förmånstagare om hon dör. Får en massa pengar då. Miljoner. Och det gäller alla dödsorsaker utom självmord.

Fnular lite på det där. Hur ska jag undanröja henne? Jag menar - det vore ju jävligt dumt om jag fick det att se ut som självmord. Det brukar ju annars vara ett mål. Så jag frågade henne.

Anitha: Vet inte... Det bästa vore nog om det var en singelolycka.
Calle: Ok. Berätta mer.
Anitha: Det är nog det bästa. Men det är svårt att genomföra. Du måste nog vara med i bilen.
Calle: Ok. Mer?
Anitha: Bilen åker ned i vattnet, och jag har "råkat" slå huvudet i ratten just innan.
Calle: Ah. Så du kan inte ta dig ur bilen?
Anitha: Exakt.
Calle: Det säger du...
Anitha: Men blogga inte om det här.
Calle: Varför inte?
Anitha: Tänk om jag dör i en singelolycka på riktigt då? Då kommer du bli misstänkt om du bloggat om det här.
Calle: Säg inte så. Du ska aldrig dö.
Anitha: Det är ju du som planerar!
Calle: Jag fantiserar bara litegrann. Ingen ska dö. Någonsin.
Anitha: Ska vi spela bowling?
Calle: Ja!

Ok!

På lördag är det Blog Awards. Jag är nominerad i Årets manliga blogg. Och snälla - rösta nu på mig om ni tycker att jag är värd det.

Man måste rösta på resten av kategorierna också, men det är ju bara bra. Jag gick för Katrin och Jennie Hammar och Hanna Fridén.

Visa mig nu att äkta vinner i längden! Rösta HÄR.

lördag 10 oktober 2009

Männen

Vägarbete i en tunnel här i stan. Och det är fan osvikligt! En man jobbar där till vänster och de andra ser på. Det är något med manlighet. Att vi gillar att se när andra arbetar. Så det går rätt till. Seinfeld was right.

Och här är en annan manlig grej. Så fort det finns tillfälle för en man att kliva ur bilen så gör han det. Broöppning? "Bäst jag sträcker lite på mig." En fem minuter lång färjetur? "Bäst att gå ut och kolla lite vad vi snackar om här." Järnvägskorsning? "Jo jag hinner nog ut och sparkar lite på däck".

Jag undrar hur många fruar det finns därute som är utleda på sina mäns små påhitt av den här typen. Varför MÅSTE alla kilar gå ur bilen så fort de får chansen? Vad är anledningen? Och hur mycket energi tar det av fruarna att låta dem hållas?

fredag 9 oktober 2009

Klar nu


Jag läste min gamla blogg häromdagen. Ni vet. Den GAMLA Schulmania. Mörk var den. Och svart och elak och kantig och desperat och kall och övertänd. Den speglade mig alldeles perfekt. Jag var sån. Fram till i somras. Mådde nog inte särskilt bra.

Så läser jag den här bloggen. Och den är kanske inte lika intensiv. Men den är snällare. Visst är jag fel ute och skriver konstigheter ibland. Men det kommer jag alltid göra. Min blogg är fortfarande äkta. Men ljusare.

Jag tycker det är intressant. Att min blogg speglar mitt liv.

Allt är Anithas förtjänst. Eller min förtjänst som lyckats knyta henne till mig. Hon har gjort mig till en bättre person. Med henne har jag mognat och orkar inte ta onödiga bråk längre. Vill inte vara elak mot någon.

Jag har gjort min beskärda del av skiten nu. Skönt att vara klar. Men ikväll är det ATTIF!

Mammas pojkar


Såg ni "Mammas pojkar" igår? Jag såg det. Och jag vet inte hur TV4 tänker numera. De verkar ha mycket pengar att göra av med hur som helst. Men "Mammas pojkar" måste nog ses som ett riktigt bottennapp på många nivåer.

Det där greppet med så stor vulgaritet som möjligt - är inte det ganska mycket förra året? Det blir liksom Katrin när hon var på sitt jävligaste humör oavbrutet i en timme. Är vi inte ganska trötta på att förfasa oss över de där människorna?

Det är ju en sak att visa vanliga svenskar i inte alltför smickrande situationer. Men i "Mammas pojkar" slår det åt helvete fel. För det är inte vanliga svenskar. Och de försöker dessutom hela tiden leverera. De tänker själva att det blir "bra teve". Och det blir inte äkta då.

Och när man har så lite koll att man överhuvudtaget släpper igenom intervjun med Bobby och hans mamma som var så TOTALT fejkad undrar jag vad fan man tänker på TV4 eller på produktionsbolaget. Då är ju all charm borta. Då är det inte äkta någonstans. Då är allt värde borta. Då är det inte ens fascinerande längre. Då är det ingenting.

Min syn på framtiden är äkthet. I allt. Hela tiden. Är det inte äkta kan det slängas. Ska man skildra människor ska man skildra äkta människor som inte tänker vad som är "bra teve".

TV4s stora problem den här hösten är att man tror sig göra saker som "går hem i stugorna". Jag vet hur ofta de slänger sig med det uttrycket. Och jag avskyr det. Det känns lurendrejigt och föraktfullt mot oss tittare. "Går hem i stugorna". Jag känner äckel inför det uttrycket. När man uttrycker sig så ska man sluta jobba med teve.

Vi som tittar är inte en fårskock som nödvändigtvis måste lapa i oss den skit som serveras. Och jag älskar det faktum att vi har makten. Den kanal som inte ser sig själva som mer värda än tittaren kommer vinna alla krig. Och visst fan är den kanalen TV3 just nu?

ATTIF

Är med i en herrklubb. Eller killklubb, kanske är ett bättre ord. Man kan säga att vi är ett gäng riktiga rövar som träffas några gånger per år och låter allt gå åt helvete. Vi heter ATTIF, och ikväll är det dags igen. Många har försökt klura ut vad ATTIF står för. Man kan säga att det är ett chiffer. Ytterst svårt att lösa.

Allt började med en middag för tre år sen. Nu har det blivit en industri av alltihop. Vi har ett eget vapen. Vi har ett eget typsnitt. Och antalet medlemmar är ständigt. Man kan inte ta sig in i ATTIF. Och man kan inte lämna.

Sen har vi Sailors Club, som har sin grund i ATTIF. Men med ett par medlemmar utbytta.

Och så har vi Älska Livet Kollektivet. Det är en sammanslagning av ATTIF och Sailors Club. Där är alla välkomna att komma och gå.

Men ikväll: ATTIF!

God morgon!

Calle och Pastrami salutes you! God morgon, era rövar. Idag är det
fredag.