måndag 14 december 2009

söndag 13 december 2009

Julklapp

Igår åt jag och Anitha brunch på Zink.Ni borde pröva det! Mycket trevligt och gott. Men skit samma. Det hände någor roligt efteråt, då vi skulle köpa julklappar till varandra. Vi sa: "Vi ses om en halvtimme utanför Riche" och gick åt varsitt håll.

Fem minuter senare stormar jag in på Bottega Veneta-butiken. Ser Anitha där. Och hon ser mig. Och vi skrattade.

Det kanske inte låter så roligt. Men det var det. Kanske var det ett sånt där event man måste ha varit med om för att uppskatta. Ja ja. Kolla klart på vad det är ni kollar på nu, så ses vi imorgon.

lördag 12 december 2009

Ni bestämmer!

Min sista önskning


Jag har en gammal önskegrej. Och det känns som att jag liksom inte riktigt kan gå vidare utan den. Har velat ha en sån där drinkvagn från ett flygplan så länge jag kan komma ihåg.

Vet inte riktigt vad jag ska med den till. Kanske är den bara fin. Kanske är den inte det. Men jag är fast i tanken. Den där matta metallen. Den perfekta kantstötta känslan. Ljudet när de drar ut de där lådorna och ger mig en liten brewsky - jag ÄLSKAR det.

Hur får man tag på en sån där vagn? Någon som har någon bra kontakt?

fredag 11 december 2009

Eller?

Stannade inte Eriks tjej kvar på scen lite väl länge där i finalen?

Eller inte. Kanske var det bara härligt och fint. Men någonstans gnagde det i mig. "Det var fint i en halv minut - låt honom sjunga färdigt nu".

Men som sagt - kanske var det bara fint och kärlek. Kanske ska jag bara hålla käft. Nu ska jag ta bort det där jag nyss skrev om Skavlan. Det blev inte bra. Litar på att någon kommentator klistrar in det i kommentarsfältet om ni blir arga.

Sven


Min gudson Sven firade lucia på dagis, och jag åkte dit. Och blev så varm i hjärtat där han stod med sin strut som vecklade in sig lite i julgransbelysningen och sjöng så högt och med en sån stolthet. Jag vinkade till honom när han stod där och sjöng. Och han blev lite generad för han visste att det var show och då kan man ju inte hålla på och larva sig. Men så gav han mig en vinkning i alla fall.

Fina Sven. Känner igen mig i honom.

När ni har tid!

Senaste Schulman Show - säsongens näst sista. Vad tycker ni? Vi slickar i oss er kritik som törstiga kameler.

Jag är glad!

En läsare av den här bloggen befriade mig just från en alldeles fantastisk ångest som varat i fem år. Nu lovar jag att det är sista gången jag skriver om det - det här med dö innan 30. Men tydligen är det så - enligt läsaren - att "dö" i tarot-kort inte innebär att man verkligen dör utan att man bara förändras kraftigt.

Är det inte härligt? Jo. För mig är det underbara nyheter. Jag prisar Gud för detta! Kör mot! Kör mot skogen!

För idag är det min födelsedag och jag är inte död och jag har bara förändrats innan min 30-årsdag.

Det firar jag!

torsdag 10 december 2009

+46 76-423 88 28

Jeppe: 076-423 88 28

Stefan och Jeppe

Mina killar. Han till höger - Jesper - är singel och så jävla
snäll och härlig. Jag säger då här: om jag var en skön singeltjej
skulle jag hugga honom. Nu. Postar hans nummer i nästa inlägg.

Hard Hat

Är ute på julfest med jobbet. Mitt gäng. Mitt och Dickens nya bolag
med anställda. Hard Hat Media. Ointressant för er men viktigt för
mig.

Älskar det här gänget. Jeppe! Dasha! Stefan! Johan! Dicken! Älskar
er. Hör ni det?

Ny tid!

Ny tid! Jag, Dicken, Dasha, Jeppe och Johan tar vårt pick och pack och
flyttar till ny jaktmark idag. Vi är hunner. Jag är Attila. Apan
följer med mig.

Det där med att dö

Jag har de senaste fem åren varit lite rädd att dö innan jag är 30. För det sa någon till mig för många år sen. Att jag skulle dö. Hon hade sett det i tarot-kort. Vidrig ju! Nu är det bara en dag kvar innan jag faktiskt fyller 30. Och det slår mig hur jävla larvigt det är. Hur jävla larvig JAG är som gått omkring och varit fåfäng med den saken. För det är ju fåfängt.

Tror att det är en killgrej. Tror många killar har en känsla av att de kommer att dö på ett spektakulärt och hjärtekrossande sätt. Vi vill vara speciella på något sätt.

Vi är bara små attention-whores. Men nu vet jag sanningen. Det är inget särskilt med mig. Tror nog att jag överlever den här dagen. Och när jag gjort det ska jag tiga.

För imorgon kl 10:38 var det 30 år sen en helt vanlig kille föddes.

onsdag 9 december 2009

Gött!


Bra show coming up! Pernilla Wahlgren och Jan Guillou gästade och den blandningen fungerade riktigt bra!

Nu! Ja nu! Kommer Schulmania i gång igen.

Han är bäst

Alex är Sveriges bäste skribent. Jag tycker verkligen det. Här är det senaste beviset.

Herregud!

Börjar så sakta resa mig efter det vidrigaste dygnet i mitt liv. Men ni ska inte vara rädda för mig. Det var varken svinis eller kräkis - det var matis.

Är helt tom i kroppen. Och orkar inte skriva något vettigt. I eftermiddag spelar vi in Schulman Show. Men här är det senaste avsnittet av SMS-roulette. Jag ser på mig själv att jag börjar bli lite full.

tisdag 8 december 2009

Alltså

Jag är alltså matförgiftad. IKEAs kyckling - bara jag tänker på den så vänder det sig i magen.

Återkommer snart.

måndag 7 december 2009

Undran

Vet inte om det bara är jag och Anitha, men den här pojken i reklamfilmen för Sodastream - ser inte han ut att ha konstiga och "förbjudna" tankar om sin mamma?

Mamma pratar om Anitha som "Neger-föremål"

Mamma pratar om Anitha som "Neger-föremål"

Jag har fått en egen talkshow!

Anitha styrde upp en talkshow med anledning av min födelsedag. Jävligt stort ju! Att se Adaktusson ens säga mitt namn ger mig gåshud. Och att sen se min egen familj såga mig så hårt känns helt bisarrt. Och Nicke! Den jäveln! Han verkar inte ha en enda uppfattning om mig.

Här är del 1! Del 2 kommer i eftermiddag.


Bästa grejen!

Vill bara hylla en grej. När jag vann Blog Awards fick jag några priser. Bland annat Philips Wake up light - en väckarklocka som lyser starkare och starkare. Parallellt kvittrar söta fåglar högre och högre.

På en halvtimme går den från noll till max och jag vaknar när det är läge - när det känns som morgon. Ni måste ha den!

På riktigt - det är en sjuk skillnad att vakna till den jämfört med att vakna till något jävla mobilpip. Köp i julklapp till er kille och ni kommer att gynnas lika mycket som han.

söndag 6 december 2009

Film!

Fina Rebecca filmade en massa under festkvällen i fredags.

Vi har haft inbrott

Någon har stulit all vår sprit. Det är sant. Varenda flaska är borta. Det läbbigaste av allt är att det har hänt på natten när vi legat och sovit. Antagligen natten mellan torsdag och fredag.

Inget annat är borta - det enda är spriten. Tio flaskor. Min älskade Jim Beam och min hemblandade snaps på johannes-ört och min fina Lagavulin. Och en halv flaska vin som lär smaka vinäger.

Läbbigt.

Min fest!

Allt var helt och hållet perfekt. Planen var att jag, Alex, Amanda och Anitha skulle äta middag på Teatergrillen. Och ta en fördrink hemma hos Alex och Amanda. Hur det nu var så var Anitha sen. Hon var påå någon after work på Kåken men frågade om vi kunde komma dit och ta en drink innan Teatergrillen. Jag sparkade bakut. "Nej för fan. Inte Kåken. Vi ses på Grillen."

Amanda sa emot. Sa att hon aldrig varit där. Och jag förstod fortfarande ingenting. Så vi åkte dit mot Kåken. På väg in i lokalen träffade jag Mat-Niklas. Han var lite stel, hann jag reagera på. Men gick med raska steg mot dörren. Ett par personer framför migh blev nekade vid dörren. Vakten sa att det var abonnerat. När jag kom sa han bara välkommen. Jag hann känna mig cool där! Tänkte att vakten sa att det var abonnerat bara till dem och inte till mig.

Klev in. Såg min halvbror Bambi. Det var tyst. "Så olikt honom att vara här!" hann jag tänka. Jag var i Matrix-världen. Kunde röra mig fritt i tankarna. Så brakade sången loss. "For he is a jolly good fellow! For he is a jolly good fellow!" och jag vände blicken och såg att alla var där. Alla mina vänner. Alla som är mig nära. Alla som jag älskar.

Och de sjöng för mig och jag vet inte om jag grät men jag har aldrig känt så mycket kärlek.

Sen middag. Mina favoriträtter. Salami och taleggio och rädisor till förrätt. Som jag älskar. Och wienerschnitzel. Och det hölls tal som Pelle introducerade på ett briljant sätt och det var tal som var fantastiskt vackra och Anitha satt bredvid mig och jag var så enormt glad och varm i hjärtat. Emellanåt såg vi på en talkshow som var gjord för mig. Ska lägga ut den sen. Jag såg mig runt där jag satt och fattade där och då hur många vänner jag har. Vänner som gör en sån här sak för mig.

Sen festade vi till långt in på småtimmarna, som det heter.

Jag har inga bilder från festen. Dumt. Jag borde ha tagit bilder. Ska kolla om någon tog.

Till alla som var inblandade: tack! Till Amanda och Anitha - det ni gjorde för mig är ovärderligt.

Vilken jävla grej det var!

lördag 5 december 2009

Anitha ordnade en överraskningsfest för mig igår. Och jag är så
lycklig. Som har henne och min familj och alla mina vänner. Den bästa
och varmaste kvällen i mitt liv.

Tack Amanda för allt jobb jag vet att du lagt ned.

Tack alla som kom. Ni är underbara.

Och tack Anitha. Jag älskar dig så mycket och ingen har någonsin
gjort så fint för mig.

fredag 4 december 2009

De nya reglerna!

Tänkte bara lite på det där med överviktiga som flyger. Och är så glad över att jag måste godkänna alla kommentarer numera.

Anledningen till att jag har börjat med det är inte att jag blir ledsen över elaka påhopp. Jag tar gärna skit. Grejen är att negativa och elaka kommentarer som publiceras och blir läsbara skapar en rå känsla på bloggen i stort. Det blir feel bad istället för feel good. Jag vill inte ha det så.

Därmed inte sagt att det gärna får vara vilda diskussioner! Alla kommentarer som tillför något publiceras. Alla kommentarer som enbart bidrar med negativitet raderas. Gillar att det är så.

Jag får min beskärda del av skit i vilket fall som helst - grejer jag inte publicerar. Så de här nya reglerna är inte till för mitt egos skull utan för stämningen på bloggen.

Så har ni något att tillföra - skriv en kommentar. Vill ni bara spy skit - skriv en kommentar. Bara en kategori publiceras.

Nu gör vi helg!

Senaste Schulman Show! Kolla när ni vill!

Inte så många avsnitt kvar innan jul. Här är det senaste! Tycker det blev riktigt bra. Vad tycker ni?

Ont i hjärtat



Läser att en flygvärdinna har tröttnat på tjocka passagerare och tog en bild i kabinen för att peka på problemet. Och jag får ont i hjärtat. Flygbolagen - SAS också - vill att överviktiga passagerare ska betala för två säten. Och det har ju inte så många råd med. Det gör mig ledsen.

Det känns liksom som att flygbolagen vill göra sig en hacka på det här. Visst måste väl flygbolagens uppgift vara att transportera människor från en plats till en annan. Jag menar - det handlar inte om kött och kilo. Det handlar om människor.

Tycker att flygbolagen ska bjuda på ett extra säte. För jag tror inte att överviktiga passagerare ser det som att de gör sig en hacka när de bara vill betala för en biljett.

torsdag 3 december 2009

Vilket straff va?



Läser om norrmännen i Kongo. Vet inte - de kanske är skyldiga och så. Men det känns lite väl hårt att dömas till fem gånger dödsstraff OCH 3,4 miljarder i böter. Visst känns det som att det bara är en dom en femåring kan ge?

"Vet du. Vet du. Du dör fem gånger om! Och vet du. Du ska betala tre ån halv miljarder också!"

Nä. Tycker vi ska hämta hem norrmännen och straffa dem här i Skandinavien. Norges sak är vår!

SMS-ROULETTE DEL 2!

Pissdag

Vilken dag, va? Har en irritation i mig som liksom inte får ordentligt utlopp. Imorse var det en idiot på macken ute i sjöstan som vägrade låta mig åka - som blockerade min väg och klev ur bilen och började tanka. Jag knöt näven, för jag fick inget tillfälle att peka finger.

Sen upptäckte jag att någon jävla idiot ryckt torkarbladen från min bil. Inte bara så jag var tvungen att köpa nya torkarblad. Det ser ut som att hela anordningen är trasig. Knöt näven igen.

Och nu kommer en tjomme från huset och anklagar mig och de andra som jobbar med Schulman Show för att ha stulit champagne ur ett kylskåp där nere i studion. "Det är ju märkligt, för den fanns där just innan och den var borta just efter att ni var där". Blir helt galen av såna där vidriga jävla antydningar. Knöt näven när tjommen gick.

Ge mig en motgång till och jag blir galen. All min vrede jag har samlat på mig under dagen kommer att få utlopp. Och det kan MYCKET VÄL resultera i både ett och två ihopskrynklade papper.

Just nu - God morgon!


Alla små röda grejer är en person som läser Schulmania i just detta nu.

Schulmania sträcker på sig, gäspar, vecklar ut sina vingar och säger:

God morgon, världen!

onsdag 2 december 2009

Missa inte!

Missa INTE nästa avsnitt av Schulman Show! Det är det enda ag vill säga med den här bilden.

Ledsen men glad

Fan vad dumt att raka av sig. För jävla dumt. Ser ut som - och känner mig! - tio år yngre. Fuck. Det ska växa ut omedelbart. Medelst bovetemjöl och a-fil eller vad man nu kan använda.

Tröstar mig med mina nya puppor som jag designade hos Nike. Unika i världen! Tyvärr fick jag inte använda bokstaven Ö...

Rakade mig

Rakade mig imorse. Anitha tycker att jag ser tio år yngre ut. In a bad way. Det är därför jag ser lite moloken ut. Ville ju bara bli fin. Nu är frågan: vad tycker ni?

tisdag 1 december 2009

Halv Åtta

Jag är ett stort fan av Halv åtta hos mig på TV4. Jag var väldigt tidigt ute med att gilla det där programmet. Gillar det trivsamma. Gillar att jag inte blir utmanad. Det är tryggt och fint.

Helge Skoog är ljuvlig. Ger verkligen programmet ytterligare en dimension utan att det egentligen tar uppmärksamhet från ämnet.

Men den sista tiden har det där gått till överdrift. Förut fnissade jag hysteriskt varje gång Helge låtsades vara den som ställde frågorna. Men nu har man gjort en för stor sak av det här. Från att det var ett sjukt lyckat experiment som kom fram i redigeringen har det nu tagit över. Nu instruerar man deltagarna och ber dem svara på putslustigheter redan på inspelningsplatsen. Så synd!

Det var mycket roligare när man fick bilden av Helge i ett speakerbås som helt enkelt fyllde upp tysta luckor.

Jag har två tankar nu. Programmet är fortfarande mycket roligt, men det är synd att de gjort en för stor grej av det där. Och det är fånigt av mig att blogga om det.

Vilken jävla grej det var ändå

Ibland är man med om saker liksom i hettan så man inte får tid att stanna upp och tänka: "Vad i helvete är det jag just är med om?!"

Här är en sån grej. Tänk ändå. Jag flög i Iron Maidens egna plan Ed Force One från Rio till Sao Paolo i Brasilien. Bruce Dickinson rattade planet. Och på plats i Sao Paolo fick jag vara med om min enda äkta kortege hittills. Polisen stängde av hela motorvägen. För typ mig och bandet.

Det - det är ett minne för mitt liv.