Jag skriver för SOLO

Jag är ny krönikör på tidningen SOLO. Jävligt roligt. Har alltid gillat den tidningen. Och deras chefredaktör Karin skriver dessutom en riktigt bra blogg.

Så köp SOLO, för Guds skull. Låt det bli en bra affär för dem att ha mig som krönikör på sista sidan.

Här är min senaste krönika.


Fan vad ni har tappat, tjejer. Ni har verkligen det. Fram tills för några år sen var vi killar såna förlorare. Vi gjorde allt för att få tillgång till er. Gav chokladaskar och bjöd upp och bockade djupt och vattenkammade oss. I bästa fall fick vi... Äh. Det fanns inga bästa fall. Allt handlar ju bara om att vi ville ligga, men det fick vi ju nästan aldrig. Så vi runkade väl mest hela dagarna i brist på annat. Ja, men vad skulle vi göra då?! Man skulle kunna säga att ni var USA och vi var Kina. Ni kunde dansa breakdance och hade balla LA Gear och vi luktade liniment och åt bara ris och hade turkosa träningsjackor. Det var en FRUKTANSVÄRD obalans i vårt förhållande.

Så vi satte oss för att grubbla. För vad var det egentligen som gjorde att ni hade precis all makt? Vad var det som gjorde att ni stod så mycket högre än vi i rang? Varför fick ni ligga men aldrig vi? För ALLT var ju upp till er! För några år sen kom vi på svaret. Över en natt förändrades allt. Och sen dess är ingenting sig riktigt likt. Nu är det vi som har makten.

Nyckeln till allt var ju Känslor. Såklart! Ni hade dem och spelade på dem. Ni utnyttjade ju varje tillfälle att använda känslolivet för att stänga oss ute. Och vi var uppfostrade att inte visa en tillstymmelse till känsloliv. Klart att våra mammor inte ville att vi skulle få tillgång till de innersta rummen! Klart de fortsatte hålla oss ute. De var ju också tjejer!

Ja. Så vi drog också i gång det där med att visa känslor. Att hela tiden känna efter. Att gråta lite ibland. Och ni ser väl själva att det är ganska annorlunda där ute numera. Tjejer som jag normalt skulle hugga av mig en hand för att få ligga med kommer nu fram till mig och säger: “Nu går vi hem och knullar!”. Och jag har varje gång svarat något i stil med “Det känns inte riktigt rätt” eller “Kan vi inte bara ligga sked?”. Och då blir ni ÄNNU mer desperata och den positiva spiralen – negativ för er! – är i full gång. Just de grisarna vi har varit i alla år med fylla och oanständiga förslag och slem-kåtma – just de grisarna är ni nu.

Vi är liksom gärna hemma en fredagskväll och dricker te och PRATAR med våra vänner medan ni åker till Ibiza med tjejgänget och krökar utav bara helvete. Vi pratar gärna relationer och om hur kalla tjejer är. Ni pratar sex och fylla och knulla.

Jag vet det här, för jag har nyligen varit med på en tjejkväll. Eller det var nog egentligen ingen tjejkväll. Snarare två tjejer som efter en stund glömde bort att jag var närvarande. Jag satt med en tidning med hål i framför ansiktet som kommissarie Clousseau och tog del av ett alldeles typiskt tjejsnack. Jag var generad och förstummad och rodnade mig genom hela kvällen. Stämningen var så hård och kall och okänslig. Det pratades om att göra slut med en kille för att han har så liten kuk. Det pratades om hur fula vissa killar är när de kommer – deras s.k. “cumface”. Det pratades om hur man på bästa sätt tar sig hem från ett engångsligg på morgonen utan att killen ska vakna. Det pratades om hur mycket killar gillar att få ett finger i röven när de har sex. Sen pratades det om kukar igen. Allt detta prat om kukar! Fick höra om killar med å ena sidan “kuk liten som en hissknapp” och “köttstump” och “minipenis” och “blyger”.

Så pratar inte vi killar. För vi är KÄNSLIGA nu. Vi pratar om hur saker KÄNNS och VERKAR och såna saker. Vi skulle aldrig drömma om att recensera en tjejs underliv för varandra. Vi vill bara vara nära. Kan ni inte förstå det? Jag tycker att ni och vi ska prata om det här. Försöka mötas någonstans. Kanske på fredag kväll. Eller är det supa-supa-supa med polarna som gäller för er del då?