Åt frukost med Anitha på Tösse i morse. Gör det ibland. Gillar den där känslan av inga konstigheter. Det är en habil frukost. Fralla. Ägg. Juice. Man äter och går. Det finns liksom inget att diskutera.
Så kom Greger Hagelin förbi. Ni vet kanske vem det är. Han grundade WESC. Härligt märke, det där. Och Greger är en jävligt trevlig kille. Vi känner varandra lite ytligt, och han stannade upp vid mitt bord för att prata lite.
Först hälsade vi och sen hälsade han på Anitha. Och sen var det liksom min tur att säga något. Jag kände att det var min tur, och han kände att det var min tur och det VAR min tur. Fick panik. Lät ur munnen "ehhh...." och frågade efter de svettiga sekunderna: "Ska du ut i helgen eller?"
Vad är det för jävla fråga? Är jag sjutton år eller? Kunde jag inte kommit med en lite bättre fråga? Han sa att han inte visste om han skulle ut. Men att om han skulle det så ses vi kanske. Så gick han. Och lämnade mig kvar med skammen. Anitha tittade på mig med en nyfiken blick och frågade mig "Öh, killen. Ska vi ut och supa ikväll eller? " Så gjorde hon det där ljudet Oa Oa ni vet och höjde en näve i skyn och pumpade. Och jag blossade.
Jag kan inte konversera! Jag har jätteproblem. Och nu tycker väl Greger att jag är en jävla fjortis och jag vill vifta bort det där minnet och tänka att det inte har hänt.
"Ska du ut i helgen?". Fy. Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha. Made my day!
SvaraRadera*hahaha* Vänd på re. Va skulle du tyckt om honom om han frågade samma sak? Vilken bjudning....vilken humor va. Ut. Nästa gång ni ses måste du fråga om ni ska hänga. Eller ännu bättre, fråga om han vill ha lite mat, och snegla på det du har kvar på tallriken. Gogo! Bra.
SvaraRaderaHaha, klockrent av Anitha där!
SvaraRaderaAaow, det var rätt gulligtpinsamt! Ska inte Greger ut så kan du ju få hänga ut med WeSC-crewet i Falun :)
SvaraRaderaGreger är ju en legend! Sjukt najs fråga.
SvaraRaderaDu är så stört rolig Calle! Keep it up!
SvaraRaderaJag känner igen det där... Jag mötte Greger en gång i hissen på Anglais och jag kände igen honom från någonstans och han lika så. Han började prata på om L.A. och hur bra affärerna gick och jag svamlade på om något jag också. Efteråt kom jag på att jag brukade möta honom på Karlavägen på morgonkvisten när han var ute med hunden och jag var på väg till jobbet. Vi känner inte heller varandra... men kanske nu om jag springer på honom igen!
SvaraRaderaSkrattar så jag gråter här.
SvaraRaderaHaha Calle din fjortis!
SvaraRaderahahahaha :D
SvaraRaderaÄh. Det var väl inte så farligt? Var inte så jäkla Stockholms-änglig nu, Calle. Släpp loss. Det är fredag för fan.
SvaraRaderatja än har du inte stagnerat
SvaraRaderaHahaha! Jag skrattar högt här hemma! Så underbart bra! Din fråga. Hans svar. Anithas reaktion. Allt! Faaan-jävla-tastiskt!
SvaraRadera"Ska du ut i helgen?" Fem ord i rad. Inte illa. Jag klarar bara fyra. Det viktiga är inte vad man säger, utan att man säger något. Så det är nog inget att oroa sig över.
SvaraRaderaEn oskriven regel. Om Greger kom till ditt bord och stannar upp så är det upp till han att föra konversationen vidare.
SvaraRaderaSläpp det här behovet att du alltid måste snacka, acceptera tystnad.
hahah! Äh strunta i det, han minns säkert inte att du frågade d! Det ses bara som ytligt snack o kan va typ vad som helt för konverserandets skull.
SvaraRaderaMen tyvärr känner jag igen mig så sjukt mycket. Och jag tror att de e att man analysear till för mycket (eller kasnke för att man e liiite klantig). Men lite små kul o udda var frasen kanske :P Men de e GLÖMT g l ö m t nu ;) Trevlig halloween(säger man så? har det blivit något svensk nu som påsken typ? Underligt) Kram
HAHAHAHA xD Du kan trösta dig med att inte heller kan konversera! Inte sådant där halvbekant småprat. Min pojkvän är en extremt social person och han tycker säkerligen det är skitpinsamt att ha med mig ut bland folk, jag är ett riktigt socialt missfoster.
SvaraRaderaDet har på senare tid utvecklats till någon form av tics. För att jag ska slippa vara obekväm hasplar jag ur mig något halvperverst så personen jag pratar med blir obekväm istället. Meningar som "Jag tog Henrik med en strap-on igår", "Sedan hånglade jag med henne, som den otrogna horan jag är" och "Jag har fått svamp i underlivet IGEN, allt tack vare mina timslånga och tvångsmässiga onanisessioner varje dag" har blivit vardagsmat.