Äntligen

Imorgon skriver jag på pappret som gör mig oberoende av allt förutom min egen arbetsinsats. Det känns mycket skönt. Om ni tycker att jag har bloggat lite dåligt och inspirationslöst de senaste veckorna så är det lite för att det där andra har tagit så mycket energi. Och för att jag jobbat så satans mycket samtidigt. Och för att det är november. Och för att hösten har varit rätt... jobbig. Motig.

Ändå har jag aldrig varit lyckligare än jag är nu. Anitha gör så bra saker med mig och hon säger att jag gör bra saker för henne också.

Vill att hon ska börja skriva. Blogga eller något. För ni skulle bara veta hur härlig hon är. Hur smart hon är och rolig. Empatisk. Och klok också. Men hetsig ibland. SNÄLL. Försöker övertala henne men hon säger att hon inte har något att säga som är värt att ta någons tid.

Kanske kan ni hjälpa till här? Tjata lite i fältet.