Pappa

Aldrig har jag haft så mycket i huvudet. Och nu tänker jag inte på vad vi pratade om här på bloggen igår. Pappa sa till mig en gång att i vår familj hetsar vi gärna upp oss över småsaker, men blir mycket lugna och kalla när det händer stora saker. Vet inte om det stämmer. Jag fladdrar lite här. Tänker på pappa och vad han hade gjort i min situation.

Har jag berättat om pappa och när han krigade i finska vinterkriget? Pappa hatade krig mer än något annat men fick ingen frisedel. Däremot fick han vapenfri tjänst som han gjorde vid den absoluta fronten mot ryssarna. Hans jobb var att underhålla frontlinjen och få dem att skratta.

På julafton kom finnarna och ryssarna överens om vapenvila. Ryssarna sket ju i det där med religion, men var ändå så stora i anden att de lät finnarna fira sin högtid i fred. Och pappa uppträdde för frontsoldaterna. Han drog av sitt bästa nummer "Masken". Minns att han berättade att han hade en randig dräkt och dansade. Tänker mig att det var litegrann som Kristian Luuks fitthår, om ni minns. Och det var väl en del fylla, berättade pappa, och han gjorde sitt jobb bra. Så soldaterna bröt ihop av skratt. De tjöt av skratt åt pappas masknummer! Så mycket att ryssarna trodde vapenvilan hade brutits av finnarna, så de anföll. Mitt på julaftonsnatten.

Efter att den omedelbara krisen ordnat upp sig fick pappa en order från högsta ort, som han alltid sparade på bästa plats. Där stod "Schulman får inte befinna sig närmare fronten än tre kilometer"

Ganska så bra betyg för en underhållare.