Skrev en text till Expressen Debatt för några dagar sen. Nu är den publicerad.
För några dagar sen fick jag och min tjej missfall. Jag vill skriva om det och min tjej är okej med det. Med missfallet följde nämligen en stor mängd känslor som jag antar att alla som är med om samma sak känner - misslyckande, orättvisa och skam.
Lika unika som nyblivna föräldrar känner sig - lika unika känner sig föräldrar till ett barn som blivit fel. Lika unikt misslyckade.
Jag har funderat mycket på var den där skammen kommer ifrån. Och kommit fram till att fröet till den såddes i samma ögonblick som vi fick vetskap om graviditeten.
Läs resten av texten, om ni vill, HÄR.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så trist å høre at dere har hatt et misfall. Masse lykke til videre:)
SvaraRaderaDet er en veldig fin og tankevekkende tekst du har skrevet!
gillar slutet. bra calle!
SvaraRaderaJättefint skrivet, Calle! Du slår huvudet på spiken. Det är verkligen inte tillåtet att vare sig sörja en cellklump (för föräldrarna är det ett barn!) eller att prata om en naturlig förlust. Av någon anledning ska man vara så tacksam(!) för att naturen satte stopp för ett liv som det "troligen var nåt fel på".
SvaraRaderaDe våra fick veta den positiva nyheten nästan direkt. Vi såg det som att antingen får vi chansen att glädjas tillsammans om det går bra - eller får vi sörja tillsammans om något händer.
Att missfall är så vanliga och nedtystade HOPPAS jag att alla som klämkäckt vill kommentera saker i stil med "när ska ni ha barn, då?", "är det inte dags för barn snart?", "vet inte karln din hur man gör?", ska tänka sig för j*t noga. Jag menar inte att det är skamligt att berätta hur det ligger till, men man kan lika gärna vara mitt inne i en sorgeprocess och vill inte gärna behöva säga att mannen ifråga visst det var med på biologilektionerna på högstadiet.
Jag håller alla tummar för att du och Anita snart får små rådjursögda krullhåriga knattar att gosa med och fostra. Kram!
Tråkigt att höra. Och så ofantligt korkat skrivet av Katrin. Märklig tjej.
SvaraRaderaLycka till i framtiden, lyckan kommer snart igen!
Bra skrivet Calle! Jag förstår inte heller varför man ska vänta med att berätta. Det är väl upp till de blivande föräldrarna? Skulle jag drabbas av missfall så skulle jag vilja kunna vara öppen med det så att människor i min närhet förstod varför jag var ledsen.
SvaraRaderaDags att slipa bort den där skammen nu.
Tråkigt att höra att ni fick missfall.
SvaraRaderaHåller med dig om det du skriver, jag fick missfall min första graviditet och kände otrolig skam över att berätta det för alla, och så borde det ju inte vara.
När jag fick missfall sa barnmorskan att de flesta kvinnor som som försöker bli gravida får missfall någon gång, bara det att alla inte märker det då det händer tidigt så man tror det är en vanlig menstration.
Jag blev gravid direkt efter missfallet och fick då en liten pojke.
Lycka till!
Ni kommer säkert ha en liten plutt ni med snart!
Fint skrivet! Och jag kan inte annat än hålla med.
SvaraRaderaTack Calle.
SvaraRaderaVilken fin text. Och precis så var det. Jag kände mig misslyckad och fick dåligt samvete och kunde inte begripa var de känslorna kom ifrån. Vår första graviditet slutade i missfall och vi hade berättat för ALLA när jag var i vecka 6. Det var inte så himla roligt att behöva ringa runt alla dessa sen eller träffa folk ett år senare som undrade var bebisen var... (Fast då var jag som tur var gravid igen.)
SvaraRaderaNär vi sen blev gravida igen berättade vi inte för någon, inte ens föräldrar eller bästa kompisar. Inte förrän efter ett ultraljud i vecka 14 som jag gråtit mig till. Och denna gången gick det bra.
Men något som jag tänkt mycket på är hur oerhört ledsen jag var, trots att jag visste statistiken och att det kunde bli missfall och så vidare. Jag var också ledsen länge, länge och det var svårt att hantera känslan av att det inte var särskilt normalt att sörja längre än en vecka och dessutom får höra att "det var bäst det som hände". Det tyckte verkligen inte vi!
Tack för att du skriver om detta.
Kram till dig och din kära
Malin
Riktigt bra skrivet Calle!
SvaraRaderaEller kan man skriva så? Du skriver ju bara så som det är från ditt hjärta, så... bra formulering av dina känslor!
Vill bara korrigera mitt inlägg ovan - jag menar naturligtvis inte att det gick bra andra gången för att vi inte berättade för alla att vi skulle ha barn. Vi bara hanterade det på olika sätt.
SvaraRaderaOm det inte var för detta märkliga känslor av skam och skuld hade vi berättat tidigt även andra gången.
Så ledsamt att ni fick missfall. Det är verkligen vidrigt. Jag fick själv fyra missfall innan jag äntligen fick min lilla V, något som på sätt och vis helt klart färgat mig för livet.
SvaraRaderaVisst är det alldeles för tyst om missfall. Jag själv har varit ganska så öppen med det och då märks det, när man pratar om det, hur vanligt det är. Annars är det bara tyst...
Vi åkte till SÖS en av gångerna för att kolla upp. Blev hemskickade. Åkte inte hem utan åkte till Huddinge i stället. Där fick vi veta att det var dött. Vi valde bort SÖS efter det.
Tack för att du skriver om det här och all lycka inför nästkommande graviditet!
Om det hjärt- och hjärnlösa Katrin skrev:
http://finessan.blogspot.com/2009/10/missfall-hander-bara-de-svaga.html
Om missfall:
http://finessan.blogspot.com/2009/10/tacksamhet.html
Jättefin text!
SvaraRaderaÄr gravid i v 14 nu. Är fortfarande livrädd att något ska hända, men man kan inte gå omkring och tro det värsta hela tiden för det är så fantastiskt att få vara glad åt det. Jag önskar er all lycka till!
Så starkt av dig att våga berätta! Jag håller med dig fullständigt, det är så sorgligt att det ska behöva vara något man skäms över, men det gjorde vi också. Så mycket att vi än idag inte har berättat för mer än en handfull personer vad som hände, trots att det var 2 år sedan och att vi nu har en dotter på 7 månader. Sjukt egentligen. Ett stort grattis i alla fall till den glädjen ni hade, och hoppas att ni snart får uppleva det igen! Kram till dig och din fina tjej!
SvaraRaderaJag var med om samma sak för drygt ett år sedan.
SvaraRaderaEfter ett års försök blev min fru gravid. Jag blev lyckligare än någonsin. I vecka 8 fick vi beskedet att barnet slutade växa i vecka 6.
Jag har aldrig känt så stor sorg tidigare i mitt liv. Aldrig.
Men, vi kämpade på och nu känner jag sparkar i min frus mage varje dag! Lycka!
Ledsamt att ni fick missfall... Har läst texten i tidningen och jag kan säga att jag håller med helt och hållet.
SvaraRaderaNär jag blev gravid för första gången hade vi försökt få barn i drygt 6 år. Dessa år hade inneburit utredningar och behandlingar och graviditeten var ett resultat en provrörsbefruktning.
Pga detta fick vi det positiva beskedet mycket tidigt och fulla av glädjerus valde vi att berätta för alla redan då. Vi möttes av lyckönskningar men minnet av dessa grusades rejält av en kommentar från min arbetskamrat. Hon sa: "Var inte för glad utifall det går dåligt".
Där stod jag, äntligen gravid efter 6 års väntan och längtan och så skulle jag inte vara FÖR glad! Det var det dummaste jag hört. Om man får missfall så sörjer man väl inte mindre för att man inte berättat eller varit glad de veckor barnet faktiskt levde i magen?
Jag är övertygad om att ni snart väntar barn igen och hoppas ni vågar dela glädjen över det beskedet med andra redan från början.
Vänliga hälsningar
Ann-Sofie
Mycket bra att någon äntligen tar upp detta i offentligheten. Mödravård heter det ju för att de ska vårda mödrarna och de gör de verkligen inte. Mamman är en bebisbehållare och pappan (om de ens ser att han är där) duger till att hålla handen när vårdpersonalen inte hinner.
SvaraRaderaMödravården borde ta sitt uppdrag på allvar, följa de blivande föräldrarna på deras väg vart den än leder.
Lycka till Calle och Anitha!
Tack för att du finns och orkar skriva och berätta om denna händelse!
SvaraRaderaDenna höst råkade min man och jag ut för samma sak. Det är så svårt att förstå hur ngn kan säga orden "det var bäst att det blev såhär..." Jag som var så glad!
Min bästa vän har kvar sitt barn i sin mage, vi skulle fått samma månad. Vi kände oss ensammast i världen men valde att berätta för våra nära och kära, vilken tur, för de har stöttat oss oerhört i denna sorg. Tyvärr fick även min bror och kusin missfall, "så är statistiken" men vi vill inte tillhöra denna skara...
Nu har jag ägglossning, hoppas att vi skall kunna börja om igen med ett litet frö men är rädd att det skall inträffa igen, jag som är sundast i bekantskapskretsen men det hjälper ju inte...
Tack än en gång, allt bäst till Er, njut av varandras kärlek.
Hej Calle!
SvaraRaderaVärlden är inte rättvis och bra saker händer inte bra människor.
När ni blir gravida igen så tycker jag att ni ska se till att gå till en privat gynekolog/obstetriker som genomför regelbundna kontroller (också i början!) på detta sätt är det större chans att ett missfall kan undvikas. Förlita er inte på den svenska allmänvården, tyvärr. :(
Kram!
Din känslor förmedlas i texten på ett oerhört berörande sätt. Tiden läker såren och med tiden kommer även nya chanser!
SvaraRadera¨
Lycka till Lena
Beklagar. Mycket bra artikel. Och känner att jag inte borde läst den just nu, har precis gått de där tolv veckorna och ska vara på ultraljud inom en halvtimme. Vi har hållit tyst, mest för att jag/vi inte vill först göra alla glada och sedan besvikna. Då känns det lättare på något sätt, om det skulle gå illa att berätta en dålig nyhet från början. Så känner jag i alla fall. Om en timme vet vi i alla fall besked, och då tänker vi berätta oavsett resultatet.
SvaraRaderaHar vart exakt där du och din flickvän är, det är fruktansvärt och ingen människa ska få uppleva detta.
SvaraRaderaJag läste din debattartikel på expressen och älskade den! Det du skriver om Katrin har jag tänkt på varje dag sedan hon skrev det. Har läst hennes blogg varje dag sedan hon började och alltid gillat henne, nu har hon gått alldeles för långt och hon inser inte vilken skada hon gör.. kanske någon gång i framtiden om hon själv råkar ut för missfall.
Fortsätt försöka och stötta varann så mycket ni kan, känn inte att något är fel på er. Jag och min man fick 2 missfall men är nu gravida i 9:onde månaden.. Ni kommer dit ni också!
Bra skrivet Calle. Fick själv missfall mitten på september. I vecka 12. Och det är först när man får ett missfall man inser hur vanligt det är. Jag valde att tala om ganska tidigt att jag var gravid. Och sedan var jag tvungen att tala om för alla att jag fått missfall. Jag vet inte om vi gjorde rätt eller fel. Nästa gång kanske jag väntar med att berätta.
SvaraRaderaBeklagar verkligen. Och håller tummarna för er nästa gång ;=)
Bra Calle! jag har heller aldrig fattat varför inte omgivningen kan få veta att man mår piss efter ett missfall. Helt galet.
SvaraRaderaTill Ida några inlägg upp: nej, en privat gynekolog (eller annan) kan inte förhindra missfall. Hur skulle det gå till hade du tänkt dig?
Mvh
Åsa
Med all respekt för er ( har själv upplevt 2 missfall), men vilken jävla idiot du är. Din bror med.
SvaraRaderaNi har suttit och hånat Birro, att han diskuterar missfall och sina döda barn och nu går du ut i en krönika där du skriver : " Tystnaden kring missfall är farlig"
Din dumma jävla idiot.
Karma kanske Calle?
Fy fan för såna som er ( dig och din bror)
Beklagar verkligen, du skriver väldigt bra och känsligt. Heja dig!
SvaraRaderaBlir verkligen provocerad av Katrin Z texter. Om hon visste vilket hån det är mot alla som jag som försökt få barn i 6 år med IVF-provrör och nu ev. adoption.Man skulle ju göra vad som helst för att få bli gravid. Det är verkligen en stor sorg att inte kunna "skaffa barn" som de flesta säger. Man känner sig misslyckad och mindre värd vissa dagar.
Tack för att du belyst ett ämne som det inte pratas så mycket om.
Sköt om er!
Tänkvärd text! Är verkligen ledsen för er skull, Calle. Ni kommer bli såna strålande föräldrar en vacker dag. Bara på´t igen! Ge inte upp.
SvaraRaderaVilken fin. bra, viktig text Calle. Håller tummarna för att allt går bra framöver när Anitha blir gravid igen. /Karin
SvaraRaderaSkönt att höra att en man säger de här orden högt!!
SvaraRaderaJag och min man har fått sju missfall.
Minnet av varje graviditet är klart för mig. Vet precis hur gamla barnen skulle varit och vi pratar ofta om våra barn.
Vi är mamma och pappa innom oss, även att ingen av våra barn orkat födas.
Ta hand om dig själv och din flickvän, prata mycket och låt Ert barn "leva" i Era samtal om ni orkar.
Det är en glädje som är total när man får beskedet att en liten ska komma i familjen.
Varför ska man då inte få sörja när den lille dör?
Ett av våra barn skulle varit fem år nu, stora damen, henne bar jag till femte graviditets månaden, så vi har en minneslund att gå till.
Det känns bra mitt i allt ihop, omgivningen har äntligen fattat att det är BARN det gäller, inte outvecklade geleklumpar.
Kämpa på, var rädda om varandra.
Tack för dina fina ord!!
Jag ville bara säga att det var en jättebra text. För ett år sen drabbades vi av ett MA, jag höll på att stryka med eftersom jag förlorade så otroligt mycket blod. Efter skrapningen så var det inget mer, en doktor som ringde och hörde om jag fått några krämpor, sen tyst. Jag tycker verkligen det ska pratas mer om missfall och MA, att det ska bli helt okej att prata ut om sin sorg. Nu fick man snarare gå där i det tysta och sörja för sig själv. När datumet för den beräknande födseln kom så var det som ett hugg i hjärtat. Då visste vi inte att det redan flyttat in en ny filur i magen, som idag växer sig större och större. Ge inte upp och var öppna med sorgen, snart så vänder det och allt blir ljust och glatt igen!
SvaraRaderaVerkligen ledsamt att höra vad som hänt. Men helt rätt att du skriver om det, det händer många. Du är stark som berättar!
SvaraRaderaFan vad tråkigt att hör, mycket bra skrivet. Sköt om er!
SvaraRaderahej.
SvaraRaderajag har varit med om missfall 2 gånger. jag känner igen mig i det du skriver.
och uppskattar att du offentligar dina tankar och ord.
det kommer kännas lättare. förmodligen snarare än senare. ta hand om varandra och tillåt er själva att vara så himla ledsna som ni faktiskt är. det där bandet av samhörighet/kärlek till sitt barn, tror jag uppstår i samma sekund som vetskap om graviditeten är ett faktum. det är STORT och helt fantastiskt alla de gångerna som graviditeten går bra. men samma sak gör bedrövligt ont när man måste säga hejdå till sitt barn och sina tankar drömmar om just det barnet. världens största kram!!
ps. jag har haft 2 missfall, men har också välsignats med 2 underbara små söner. ge inte upp. Ds
SvaraRaderaJag gillar verkligen din blogg och hur du skriver. jag har haft 2 missfall, och jag har tyckt att det e ngt fel med mig. men nu har jag insett att det kan ske med alla, tillochmed vackra celebrities. tack calle, i love u!
SvaraRadera|||Anna
Bli polare med Marcus Birro nu?
SvaraRaderaAngående K så fånar hon sig väl bara, på samma sätt som du och din bror gjort många gånger när ni gjort många ledsna med tanklösa uttalanden.
SvaraRaderaCalle, blev mycket berörd av din text och önskar er all lycka i framtiden!
SvaraRaderaViktigt att du skrev om det, ja VARFÖR skulle man inte berätta. Jag tror vi är rädda för sorg. Men detta skapar som du skriver skam.
Man får väl säga att man är gravid men att det är tidigt ännu. Se missfall som en del av livet, kanske blir det lite lättare att hantera då.
Jag troode lite att det var vad Katrin menade. Att om hon skulle få missfall skulle hon ta det så hårt. På samma sätt som att det för många inte är så svårt att få barn. Att det finns alla varianter. Samhället skuldbelägger den som fått missfall. Man förväntas bryta ihop på samma sätt som Katrin förväntas vara superlycklig när hon är gravid.
Formulerar mig taffligt nu men hoppas du förstår. Hur som menar jag bara värme och hoppas att du och A mår ok och att ni snart blir gravida igen om det är de ni vill!
kram
/my
Det var ett lite oväntat inlägg från dig Calle. Sitter med kaffet, och en stor klump, i halsen... Jag beklagar den sorg ni känner och lider med dig och din kvinna.
SvaraRaderaDin bästa text Calle! Så.....nära. Och insiktsfull.
SvaraRaderaDu & din tjej är i mna tankar idag.
Calle.
SvaraRaderaDu fortsätter att imponera på mig.
Du har blivit en så stor människa.
Hej Calle,
SvaraRaderaJag har aldrig förut varit inne på din blogg och helt ärligt så vet jag inte så mycket om dig alls. Men jag läste precis det du skrivit i Expressen om missfall och det var det bästa jag har läst på länge. Jag har själv inga barn, men många runt mig som är eller har varit gravida. Jag förstår inte heller varför man ska vänta med att berätta. Som du skriver, är det inte bättre att berätta och då också kunna få stöd och förståelse om något går fel!? Om jag någon gång blir gravid så tänker jag då berätta så fort jag får veta det!
Jag beklagar det som hänt dig och din tjej och hoppas att det kommer gå bra för er. Lycka till!
/Linn
Jag tror att det här har att göra med att man inte ska släpa över sina möjliga "problem" på andra. Läs Annika Marklunds krönika från aftonbladet, du kommer verkligen förstå vad jag menar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/annikamarklund/article6003040.ab
SvaraRaderaFör övrigt går du upp och ner i mina ögon, Calle. Först förvånar du mig med gårdagens idiotiska inlägg för att sedan komma med något som både är bra, genomtänkt och "riktigt". Tråkigt att höra om missfallet.
Bra text. Fint med den där Olle Ljungström-devisen på slutet också. Lycka till fortsättningsvis!
SvaraRaderaSkitbra skrivet, har upplevt samma sak.....
SvaraRadera//Fredrik.S
Mycket fin text calle!
SvaraRaderaJag läste också katrin inlägg och reagerade starkt...
TAck för en underbart bra blogg!
Jag tänker på er, all lycka i framtiden!
Hej Calle,
SvaraRaderaMästerligt skrivet. Det är precis så det är. Den sociala stressen kan vara skitjobbig.
Katrin är Katrin som bekant. Har läst hennes blogg rätt länge nu. På många sätt känner jag igen mig i henne. Vi reagerar på ungefär samma sätt när vi är ledsna eller trängda: genom att ge omvärlden en fet smocka. Givetvis baserar sig hennes uttalande endast på hennes egen rädsla för att vara misslyckad. Att allt inte ska gå vägen med graviditeten osv.
Jag tycker det var strongt av er att berätta om det här. Det perfekta livet finns inte. Fortsätt med att "ta ut glädjen i förskott".
All lycka till både dig och Anitha.
Kram
Hej!
SvaraRaderaTråkigt med ert missfall. Önskar er lycka till med barnaskaffandet men glöm för tusan inte bort varandra. Har sett folk bli maniska och glömt bort att ha sex för att de älskar sin partner.
Varför har ingen som varit med om detta tagit tag i saken tidigare då? Jag har inte varit de men även om så hade jag valt att hålla det för sig själv. Inge fel i det heller. Vill man prata så gör man det.
Fattar inte varför vissa behöver ha folk i ryggen för att börja snacka?
Skitbra text Calle.
Har också genomlevt ett missfall. Tuff skit, men man tar sig igenom det och går vidare. Kan, lite grymt, tycka att ni dock var för tidigt ute med att skaffa barn. Kalla mig elak, men med din oerhört impulsiva ådra så kan det vara bra för ert förhållande i längden.
SvaraRaderaBeklagar Calle. Men skitbra text. Katrin är inget o ha...
SvaraRaderafan du är så jävla bra calle!!!! otroligt bra skrivet. you go!! fortsätt kämpa också!
SvaraRaderaBeklagar ert missfall!
SvaraRaderaJag har haft 2 missfall varav det första, ett MA, i v.12. Det värsta tyckte jag var hur det inte blev som man tänkt sig. Som om mattan ryckts undan. På 3 månader av påtaglig graviditet hinner man ställa in sig på och vänja sig något otroligt vid att man väntar barn.
När jag berättade om missfallet visade det sig att alla (!) 30+ i min bekantskapskrets haft missfall, även min egen mamma. Ingen hade sagt ett ljud om det tidigare. Jag hade uppskattat att veta det och att man har så liten chans som under 50% att gå vidare i graviditeten.
På Irland heter det inte missfall före v.12.
Är Katrin så dum som det låter? Verkar inte riktigt stämma. Och hur skulle isåfall din bror och Bingo kunna vara tillsammmans med henne?
Bebisbehållare! Huvudet på spiken i det inlägget!
Vad har Birro med saken att göra och varför ska man bli vän med någon för att man delar ett liknande öde?? Och han har väl knappast hånats för att han fått döda barn?
Lycka till Calle och Anitha!
Beklagar sorgen Calle, kämpa vidare! Du är bäst, och ni kommer alldeles säkert leva lyckligt framöver och få barn ihop! ///Trogen läsare
SvaraRaderaJag har inte läst igenom alla kommentarer, men jag vet hur du menar, vi fick missfall alldeles innan midsommar och det var i vecka 10, vi hade då redan talat om det för blivande morföräldrar och farföräldrar, det var otroligt skönt, för då kunde de dela vår sorg också, likaväl som de skålade i champagne när de fick veta det!
SvaraRaderaVi resonerade som så att vi väntar inte ett missfall, vi väntar barn och vi vill att åtminstone de närmaste ska kunna glädjas med oss så tidigt som vi vill!
Hoppas för er skull(och för vår skull) att det gror ett litet frö snart igen!
// Linda, trogen läsare
Jag och min man hör också till den stora skara som fått missfall. I vårt fall i vecka 12 med vårt tredje barn. Ett barn som från det att graviditetstestet visat positivt var en liten individ för oss. En jättestor sorg. Vi hade berättat för alla i vår omgivning och visst var det tufft att berätta om vår förlust, men att de visste, gjorde ju att de kunde finnas där för oss. Elva månader senare hade vi en liten bebis!
SvaraRaderaDet här var tamigtusan något av det bästa du har skrivit och jag kan inte göra något annat än att hålla med i varenda ord du skriver.
SvaraRaderaFint skrivit Calle. Grymt av dig att ta upp det. Det gör skillnad.
SvaraRaderaHej Calle och Anitha.
SvaraRaderaFörst måste jag bara få tala om hur ledsen jag är för er skull.
Vilken grymt bra artikel du har skrivit. Som du skriver är det så himla mycket hysch, hysch när det gäller det här ämnet.
Jag har själv aldrig varit i er sits men jag har en mycket nära vän som har fått tre missfall. Jag har som stöttande vän varit med henne på läkarbesök när hennes sambo inte har kunnat närvara så jag känner mig ganska insatt även om man aldrig kan sätta sig in i nån annans situation fullt ut.
Tyvärr är det som du skriver väldigt vanligt med missfall men det hade ju varit så himla mycket lättare att stötta varandra om man kunde prata mer öppet om ämnet.
En sak som jag ofta reagerat på är att det alltid är "mest synd om" mamman och att pappan glöms bort. Även om det är kvinnan som är med om det rent fysiskt så har ju båda två psykisk smärta. Det kan lätt glömmas bort.
Jag är övertygad om att saker och ting kommer ordna sig till det bästa för er och jag tror att ni kommer bli alldeles underbara föräldrar, när det väl är dags.
Kram Bettan
Jag beklagar Calle. Hoppas att ni tar er ur
SvaraRaderaer svåra tid, jag är iallafall säker på att ni gör det. Jag önskar er all lycka i framtiden, hälsa Anitha det!
Och grattis till guldet
//Alexander
Jag beklagar verkligen den sorg ni känner!
SvaraRaderaLivet är inte alltid rättvist, det blir inte alltid så som man tänkt sig- men det är väl det som är livet...
Katrin är bara sorglig, det är lite som att spotta på en ganska stor del av sina med människor utan att visa det minsta tecken på ödmjukhet.
Låt inte sådana människor ta plats i ditt.
Lycka till med allt!
Kram
Tråkigt att höra Calle. Beklagar verkligen.
SvaraRaderaMen jag är säker på att detta kommer göra er starkare som par och därför kommer ni lyckas!
Ha det bra och tack för en underbar blogg!
Beklagar verkligen, Calle. Jag och min pojkvän låg och pratade om det här så sent som inatt. Jag har fått för mig att missfall är något ganska vanligt och han tror det är extremt, EXTREMT ovanligt. Vi pratade om de här 12 veckorna och han tycker precis som dig, att man ska dela med sig av sin glada nyhet direkt! Jag sa emot honom, men nu, bara 12 timmar senare måste jag faktiskt ändra mig. Man vet inte vad som kan hända och om det är så stor grupp som 20% som av naturliga skäl (det var så du skrev väl?) får missfall innan vecka 12 borde man verkligen lära sig mer om det. Många jag känner har någon gång fått missfall av olika anledningar, trots att jag och mina vänner bara är runt 20-års åldern.
SvaraRaderaDet är helt fantastiskt att du går ut med det här och ger missfallen lite strålkastarljus! Du är fantastisk, Calle och du gör stor skillnad genom att gå ut med det. Önskar dig och Anitha all lycka i världen och hoppas att ni snart känner er redo för ett nytt försök.
Jag tror det du skrev, att man ska vara precis så glad som man faktiskt är när man kan och sen ta sorgen om den kommer, kan stämma in på allt möjligt i livet.
SvaraRaderaJättebra inställning =0)
Fantastiskt bra skrivet! Lycka till nästa gång! Kram
SvaraRaderaKärlek till dig och Anitha. Jättefint och bra skrivet.
SvaraRaderaJag visste inte ens att jag skulle få en syster eller bror innan pappa samlade mig och mina syskon i vardagsrummet, och berättade att mamma låg på sjukhus. Hon hade fått missfall. Han sa att vi nog inte borde berätta för någon än, för han visste inte riktigt hur mamma ville ha det. Jag vet att de blev väldigt ledsna. Jag, tolv år, försökte gråta så tyst som möjligt inne på toaletten. Vi pratade inte direkt om det något mer. När mamma kom hem från sjukhuset dagen efter lade jag mig bredvid henne i sängen. Vi låg där alldeles tysta, kanske pratade vi lite om hur jag hade haft det i skolan. Inget mer. Tystnad.
Nu är jag sexton och tänker fortfarande tillbaka på vad som kunde blivit. Jag som alltid hade önskat mig ett syskon. Den punkten fick dock utebli från de senare önskelistorna, aldrig skulle vi ta upp det igen. Glöm nu för helvete. Glöm bort det. Men du har så jävla rätt i att vi inte kan hålla tyst, att vi måste visa att det inte är något fel bara för att lyckan byts ut till olycka. Ingen ska få känna sig misslyckad. När man har förlorat ett barn mår man väl fan redan dåligt som det är, och vi måste visa att det är okej.
Calle, du och din tjej kommer en dag att bli lyckliga föräldrar. Kanske fler än en gång till och med. Lycka till.
Fint och bra skrivet! Jag håller med till fullo. Jag förstår inte heller varför man ska hemlighålla graviditeter och missfall! Själva hade vi svårt att bli med barn. Det tog tre år och det var absolut rätt beslut att berätta för omvärlden om problemen istället för att bara undvika ämnet så fort barn kom på tal!
SvaraRaderabra skrivet calle! du har så rätt, men det är inte alla som är lika modiga som ni som vågar lägga ut sig så totalt. att säga att man är gravid från första början betyder ju, precis som du säger, att sorgen som kan komma blir synlig för så många andra. inte bara en själv och sin partner utan alla kommer få reda på det. det krävs styrka!
SvaraRaderaKände ett sting i hjärtat när jag läste det du skrivit i tidningen idag. Tror ni kommer bli underbara föräldrar.
SvaraRaderaAll kärlek till er!
Du är briljant vid ett tangentbord och du skriver exakt om det som inte andra vill ta upp. Fortsätt med det! Jag beklagar också det som har hänt er och önskar dig och din tjej all lycka!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaBlir så glad när det finns människor som vill tala öppet om det. Särskilt mer välkända människor som du. Man behöver inte känna sig ensam och det är inget skämmigt.
Tack Calle.
/
eMALj
Och en STOR KRAM till er båda!
SvaraRaderaVilken oerhört fin text du skrev i expressen Calle. Jag blev helt tagen och väldigt berörd och jag beklagar er stora förlust. Du verkar vara en härlig person och kommmer bli en fantastisk pappa en dag. Jag önskar er all lycka i livet!
SvaraRaderaåh, va bra skrivet. så geniunt och ärligt och starkt. jag har själv inbillat mej att jag inte kommer att kunna få barn, utan orsak egentligen.. men det finns en viss skamm och panik över den känslan..
SvaraRaderaSå fint och ärligt skrivet.
SvaraRaderaKänner precis igen mig då jag och min kille har varit med om samma sak.
Precis samma bemötande när vi kom in för att jag fick oerhörda kramper, de var lite nonchalanta, suckade och gav oss en tid nästa dag!
Aja, ville bara skriva att ni verkar vara ett så fint par, och att jag älskar din blogg calle!
Fint skrivet Calle. Min syster fick missfall för snart två år sedan och det gjorde så ont, men nu är hon gravid igen. Magen är stor och allt är så himla fint. Du och Anitha kommer bli fina föräldrar i framtiden. Kram!
SvaraRaderaOtroligt fin text. Mycket bra skrivet, och otroligt starkt av dig och Anitha att gå ut med det här. Modigt av er att skapa en debatt som behövs. Jag är själv läkare och är med om missfall minst ett par gånger i veckan. Det är alltid ett otroligt nederlag. Många av mina patienter står något år eller två senare, med en underbar bebis i famnen. Beklagar också det bemötandet ni fick på SÖS. Så får det inte gå till. Jag önskar er all lycka i framtiden.
SvaraRadera/Andreas
Det är det här som gör dig så stor Calle. Du har gjort väldigt mycket för väldigt många.
SvaraRaderaHar inget emot det du skriver. Men Marcus Birro kanske reagerade på samma sätt när ni hånade honom, som du nu reagerar på det Katrin skriver. Jag HATAR människor som tycker allting är löjligt/dumt/knäppt tills de inte har upplevt det själva.
SvaraRaderaHar du inte tänkt på det?
Väldigt fin och viktig text, tack! Jag tror att en annan anledning till att man kanske inte berättar tidigare handlar om att man inte vill dela eventuell sorg med vem som helst. Det är ju liksom inte vem som helst som är så bra på det där. En annan anledning kan ju också vara att vissa människor tycker att man SKA sörja eller sörja på ett visst sätt om det nu blir så att man skulle få missfall. Man funkar ju så oerhört olika.
SvaraRaderaSkickar massa energi till er båda & önskar all lycka nästa gång!
/Emma Gray Munthe
Skickar lite kärlek. Jenny
SvaraRaderaOtroligt ärligt och bra skrivet. Du är en äkta person, hycklar aldrig, och jag tror att det är precis därför vi alla tycker så mycket om dig. Beklagar sorgen, och tänker på dig och Anitha ikväll. Ni kommer gå starkare ur det här. Och en dag kommer du bli en jättebra pappa, det är jag helt säker på!
SvaraRaderaFint skrivet. Vill bara önska er all lycka i framtiden!!
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaDe starkaste människorna får de svåraste prövningarna...
SvaraRaderaFantastiskt är det enda ordet jag kan få ur mig.
SvaraRaderaÅh, vad tråkigt. Ni är inte misslyckade! Keep trying, man. Ni blir finfina föräldrar en dag!
SvaraRaderaKram,
Amanda
jag ville nästa gråta i lunchrummet på mitt jobb, du skriver så otroligt vackert calle! du är grym, och massa tankar till dig och anitha!
SvaraRaderaOroa er inte ni kommer snart bli med barn igen.
SvaraRaderaHar själv haft missfall och lärde mig allt om hur befruktning, kroppen och graviditet funkar. Egentligen är det helt otroligt att det går att skapa ett barn med så mycket som ska stämma in.
Synd också att det är så tabu att prata om missfall.
Som sagt, lycka till och jag tror och hoppas att ni snart väntar barn igen.
/mamma till två guttar
ville bara säga att det var jättebra skrivet. SÅ HIMLAS BRA!
SvaraRaderamkt bra skrivet!
SvaraRaderaBravo Calle & Anitha!
SvaraRaderaUnderbart att ni ens vågar skriva om det, eftersom ni också är ett "kändispar". Jag tror att frågan kommer att bli större nu, vilket är jättebra!
SvaraRaderaHoppas ni kommer fortsätta att försöka, ni båda kommer att bli undebara föräldrar. Precis som Alex och hans fruga! :D
Vad fint skrivet! När jag väntade mitt första barn höll jag också allt hemligt i 12 veckor. Jättekämpigt. När jag väntade andra barnet berättade jag för jobbet redan två veckor efter att jag fått beskedet. Det var så skönt. När folk frågade varför sa jag: Andra tragedier som skillsmässa och dödsfall får ju alla ens jobbarkompisar reda på. Varför ska just missfall vara en hemlighet? Om jag råkar ut för det så vill jag ha folk i min närhet att luta mig mot.
SvaraRaderaLycka till i fortsättningen! Det sägs att är man med om ett missfall så är det inte så troligt att det händer igen.
Så jädra bra skrivet Calle.
SvaraRaderaJag stod på mitt jobb i en sunkig liten mataffär och bläddrade igenom tidningarna innan stängning som jag alltid gör innan dom ska tillbaks. Det här var det första jag läst som fick mig att tänka till, verkligen. Och känna något.
Du är fin Calle, Anita också! Ni är fina och allt kommer att bli fint!
Riktigt bra skrivet:) hoppas att allt går bra nästa gång och att ni får (minst) en liten bäs! :)
SvaraRaderaHej Calle och Anitha!
SvaraRaderaJag är verkligen ledsen för er skull. Det är svårt att kommentera det här.. Men jag vill att ni ska veta att jag tänkte på er och att jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa. Hälsa Anitha, många kramar/Anna
Hej Calle!
SvaraRaderaLedsen att höra om er förlust. Ni verkar så lyckliga ihop. Och både du och Anitha verkar så härliga människor. Hoppas ni blir gravida igen.
Jag skulle gärna läsa artikeln men länken fungerar inte.
Stor kram!
Förmodligen det bästa du någonsin skrivit. Sorgligt naturligtvis, har inte själv gått igenom ett missfall, men däremot kämpade vi i 2.5 år för att bli med barn (är i v 37 nu) och vet allt om hur det är att längta efter en liten bebis... Krama Anitha och lycka till i framtiden, snart är det eran tur!
SvaraRaderaJag beklagar missfallet, det är sorgligt. Men jag beundrar din styrka att skriva om det - många har gått igenom samma sak och vet vilken sorg du skriver om. Dina ord betyder mycket för många.
SvaraRaderaJag önskar att ni snart blir gravida igen - ni kommer att bli fina föräldrar till ett mycket lyckligt lottat barn.
Varma hälsningar.
Jättevackert skrivet Calle, hoppas att ni snart blir gravida igen. Har en känsla av att du och Anitha blir underbara föräldrar.
SvaraRaderaDet var mkt fin skrivet. Jag är ledsen för er skull och hoppas att ni snart snart vågar försöka bli gravida igen!
SvaraRaderaMycket rörande och klok text Calle. Och mycket modigt skrivet. Jag önskar er all lycka till framöver. Och jag vill säga att jag är mycket glad att du funnit kärleken. Vårda den.
SvaraRaderaBry dig inte om Zytiomerska, hon vräker alltid ut dumheter, jag kan fortfarande inte fatt vad en sådan bildad man som din bror såg i henne. Hon är bara en kaxig brud med vid käft och tom hjärna och tomt hjärta. Saknar total empati, tänker sig aldrig för.
Jätteledsen för er skull. En del små änglar vill gud ha tillbaka på en gång - så han hann väl ändra sig helt enkelt och tog ert barn tidigt. Det blir er tur snart. Kramar/Carolin
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Fick själv missfall i vecka 10 och för mig var det, just då, ett enormt hårt slag. Så här i efterhand ser jag det förstås helt annorlunda. Jag vet nu hur vanligt det är med missfall - jag hade verkligen ingen aning om det tidigare. Då såg jag det som att jag förlorade ett perfekt barn, som skulle ha kommit till världen i november 2005. Jag var så inställd på att allt skulle gå bra, och jag var så lycklig. Sen blev jag plötsligt mycket orolig. Något kändes annorlunda. Jag kände mig inte längre illamående och gravid. Jag möttes av skepsis från Sahlgrenskas gynakutmottagning. Varför var jag ens här - jag blödde ju inte! Men mycket riktigt hade graviditeten avstannat ungefär en vecka tidigare, men inget missfall hade kommit igång av sig självt. Vi fick vänta ytterligare en vecka, sedan valde vi kirurgisk abort för just då kändes det mer skonsamt än medicinsk abort. Jag sörjde enormt över det barn jag längtade efter. För mig var det inget missbildat embryo, utan det var förväntningen om ett framtida barn. Sedan dess har jag som sagt förstått hur vanligt det är med missfall, särskilt i den första graviditeten. Jag har nu två barn och har inte fått några fler missfall än den där första gången. Erfarenheten var jobbig, men kanske nyttig. Man blir ödmjuk och man har lätt att förstå andra som drabbas av samma sak. Man skulle aldrig uttala orden att missfall bara drabbar misslyckade eller att det är en enkel sak att skaffa barn. Din före detta svägerska har en hel del att lära och eftersom hon verkar beundra och tycka om dig kanske du kan få henne att lyssna.
SvaraRaderagud vad du är bra calle! kram och lycka till :)
SvaraRaderaTack Calle för denna text!
SvaraRaderaPrecis så här känns det. Grät när jag läste den, grät för dig och din flickvän, grät för mig själv - för, som sagt, precis så här är det.
Har försökt få barn i 12 år, haft fler missfall än jag orkar räkna. Gravid igen, men denna gång ska jag glädjas för varje dag. Arbetsnamn Rut t o m. Det kanske inte kommer fungera, men jag har basunerat ut till hela världen denna gången. Gjorde det idag. Med stolthet.
Tack än en gång!
Tack för din text, detta "att hålla det hemligt" är något jag själv funderat över länge. Fantastisk skrivet!
SvaraRaderaFantastiskt att någon äntligen bryter tystnaden.
SvaraRaderaNär jag var 15 år gammal blev jag gravid och påkörd av en moped. Fick missfall och när detta kom ut blev mopedföraren hyllad för att ingen 15 åring vill väl ha ett barn? Själv visste jag inte ens om att jag var gravid när detta hände. Men just skammen som du beskriver fick jag känna på. Varför skämdes jag? Jo för att det är sådan jävla tabu om detta.
Min största mardröm var att någon skulle få veta detta, efter en månad pratades det öppet om mitt missfall i skolan och ingen undrade hur jag mådde.
När jag gick till sjukhuset och fick reda på att jag fått missfall fick jag höra att det var nog det bästa i allafall.
Du är så modig som skriver om detta helt öppet och jag önskar att fler gjorde det så vi som är med om det slipper skämmas.
Lycka till med framtida barn. Du kommer bli en underbar förälder.
Alltså Calle, det där berörde verkligen! Jag tycker att du har helt rätt. har heller aldrig förstått varför man inte får säga något till någon. men hade det varit jag som var gravid så hade jag vägrat hålla käften om det. jag HADE skrikit ut det, och jag önskar fler gör det. Som du säger, man får i alla fall glädjas en gång!
SvaraRaderaEn av de tungaste krönikorna jag någonsin läst. Ord är överflödiga.
SvaraRaderaJag önskar er all lycka!
Hej Calle!
SvaraRaderaJag är väldigt sen med att kommentera förstår jag. För vad det nu är värt att höra det från en främling: jag önskar er all lycka inför framtiden. Du och Anitha har fått en uppgiven tjuginåntingkille i Göteborg att se fram emot kärlek, som in i satan. Om det nu betyder något.
Vidare tycker jag att din text i Expressen var det bästa du fått publicerad. Du är bra du. Hälsa Anitha (om man kan hälsa från en anonym bloggläsare? Gör det iallafall. Ni är fina ni.) Jag håller på er.
Adam
Blev glad då jag precis läste din artikel om erat missfall. Glad för att du skriver öppet om något som det tyvärr är alldeles för mycket hyshpysh kring. Är ledsen för eran skull att det blev ett missfall, men jag önskar er all lycka till med nästa graviditet.
SvaraRaderaHade själv ett missfall tidigare i år, jag har berättat ganska öppet om missfallet. Jag tror att många inte förstår varför jag berättat, men för mig har det känts bra att folk vet om våran sorg. Nu är jag gravid igen, i v5, och jag önskar att vi vågade berätta om våran glädje som vi upplever nu, vare sig det blir missfall eller ej igen.
Calle, jag är så ledsen för din skull. Jag hoppas att du och Anitha kommer att få många barn i framtiden. Tusen kramar.
SvaraRaderaJättebra skrivet! Bland det bästa jag har läst på mycket länge
SvaraRaderadu verkar så lekfull kalle du kommer säkert bli en underbar pappa
SvaraRaderaTill Anitha: kan du inte bara trycka till den där obildade Katrin så vi får ett slut på hennes idiotiska teorier. Jag råkar veta att du är sjukt mycket mer verbal och smartare än hon. Snyggare också för den delen. Snälla börja blogga igen!!!
SvaraRaderaFin och bra skrivet. Jag har aldrig ens tänkt på allt det där, men när jag läste det så gick det upp för mig: det är ju sant!
SvaraRaderaBra att du vågar Calle, och ta hand om er
förr elr senare kommer er efterlängtade bebis.
SvaraRaderaJag har gått igenom 2 missfall...det tog oss över 1 år att ens bli gravid.
Men nu sitter jag här och är mamma till en 6 månaders liten Algot.
Min tanke vid första missfallet var att inte gräva ner sig, utan upp på hästen igen =)
blev gravid igen, och fick ett till missfall, vi blev oerhört ledsna..och jag sätter mig in i de du skriver.
men jag betsämde mig tidigt för att jag skulle kämpa vidare, jag hade ju fotbollen att gå tillbaka till så de kanske gjorde de enklare för mig.
stå på dig, snart har ni ett litet mirakel, och den dagen kommer vara den vackraste i ert liv.
Helt fantastiskt. Vilket avslut.
SvaraRaderaJag tog nästan till lipen
Fantastisk text! Sättet du skriver det på är faktiskt ganska otroligt berörande... precis fylld 18 och känner redan vilken sorg det måste komma med ett missfall-- men som du säger, låt andra stötta och vara med i processen.
SvaraRaderaBästa stycke text jag läst på länge!
Fantastiskt skrivet.
SvaraRaderaRåkade själv ut för ett missfall för drygt ett år sedan och fick höra av kvinnokliniken när jag ville komma och kolla saken att "du är välkommen när du börjar blöda eller har ont". Inte förrän dess alltså. Dagen efter började jag blöda och sedan fick jag konstaterat missfall, det efter att jag förklarat för 3 barnmorskor att något inte stämmer, jag hade ingen gravidkänsla trots 3 positiva gravtest.
Magen var tom. Kroppen trodde att jag var gravid, alla utom jag trodde det verkade det som.
Nu, drygt ett år senare ligger det en liten kotte i sin vagn och sover. Blev gravid direkt efter missfallet och snart fyller han 4 månader :)
All lycka till dig och fina Anitha, ni kommer igen för det gör man!
så himla tråkigt för er! Håller verkligen med om allt du skriver. Har själv varit med om några missfall och det är inte missfallet i sig som är jobbigt, eller det är ju jobbigt när det pågår, men mest är det allt runt omkring som är jobbigt. Till och med mina vänner har haft svårt för att kommentera det hela utan har mest låtsats som ingenting, vilket också blir så fel. Inte för att jag vill prata om det, men det är inte förbjudet och nämna det liksom. Det är tydligen ett tabubelagt ämne. Jag har varit öppen med vad som har hänt mig och det känns ändå bra. Blev så glad att någon som du också vågade vara det. Hoppas allt blir bra för er och tänk på att ta hand om din flickvän lite extra även fast hon säger att hon inte behöver det. kram
SvaraRaderaÅh så bra skrivet! Har själv varit med om ett missfall och upplevde att många i min omgivning hade svårt att prata om det, utan istället sa de att det säkert kommer att gå bättre nästa gång. Som om de skulle minska min sorg. Det är viktigt att prata om det som är jobbigt. Tack för en bra blogg!!!
SvaraRaderaBättre sent än aldrig; bra skrivet. Vi har en helt annan form av sorg då vi vet att vårt barn är allvarligt sjukt, och vi har 50 % chans att barnet överlever. Vi vet inget mer förrens barnet kommer ut. Och jag tror på att prata!! Det är bättre att dela sorg och glädje. Man behöver alltid stöttning.
SvaraRadera// Hanna
Tack så oerhört mycket för din artikel. Kändes som om du skrev med mina ord. Jag är just nu mitt uppe i mitt tredje missfall. Vårdpersonalen "tröstar" med att säga att: det var nog nåt fel på ert foster, vad bra att det hände nu och inte om säg fyra månader, det finns de som har haft 6-7 missfall som senare fått flera barn osv. Men hur hjälper det mig? Ringer man till sin gynmottagning och ber om att få boka en samtalstid för att få svar på alla sina oroliga frågor om hur man kan minska risken nästa gång - ja då finns det inga tider de närmsta två månaderna. Akuttider då? Nja, men detta är väl inte akut..? Suck, återigen avvisad.
SvaraRaderaDu har så rätt calle - de som är gravida tas emot med glädje och stora famnen. Vi andra är obekväma att hantera, ett slags b-lag som ingen vill spela med. Kram Jannike