Jag vill tacka alla er som har hört av sig på något sätt med snälla och kloka ord i kommentarer och sms och mejl och samtal. Och jag märker att jag hade rätt i det att vi som råkar ut för "skammen" är oändligt många fler än vi kan förstå. Vi är det vanliga. Det är inget fel på oss. Och det är inte synd och det finns ingen anledning att skämmas. Det suger, men det händer.
Är så glad att vara i kontakt med er och att få höra era historier. För varje gång jag får en skärva av någon annans beskrivning av verkligheten blir jag mer och mer rak i ryggen. Och jag hoppas att ni blir det också. Att vi liksom hjälper varandra nu när vi vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker iaf att du är en stor hycklare som har mobbat Birro för att han skrivit om två barn, ja barn, som han mist.
SvaraRaderaDu springer och söker empati och vill förändra allt bara för att ni upplevt ett missfall efter någon vecka.
Pinsamt... riktigt pinsamt.
Men det är väl så ni fungerar du och din bror.
Sparkar på allt och alla men sen vänder vinden snabbt när ni själva råkar ut för något.
Den här människan, vars namn jag inte tar i min mun, som uttalar sig i varenda jävla media, om precis varenda liten ointressant skitdetalj i sitt liv, är inte bara ofin, obildad, ouppfostrad, pretentiös, medioker och självupptagen - hon är korkad därtill. Varför får medelmåttor detta utrymme?! Jag är chockad..Kan ingen vettig människa bara täppa till henne en gång för alla. Bra skrivet av dig, bra exempel på dumheten personifierad. Gläds åt att din bror är skild. Hoppas det går jättebra nästa gång för dig och din flicka! Det gör det säkert!
SvaraRaderaHej!
S
Jag saknar din mammas blogg. Hälsa henne det!
SvaraRaderaS
fan vad bra du är
SvaraRaderaHåller med en tidigare skribent.
SvaraRaderaBlir lite fadd smak i munnen när du och din bror först häcklar Birro för allt han gör och sen när det inträffar tragiska saker i ditt eget liv vill du ha sympati.
Hoppas att du nu slutar att häckla andra och ägnar dig åt lite vettigare saker tex ta hand om din kvinna och dig själv.
Oaktat detta är varje missfall en tragedi och jag beklagar verkligen detta.
Och du har den sista tiden visat att du är en lysande skribent.
Måhända har du och din bror mognat?
Till skillnad från tex Filip och Fredrik som aldrig verkar lämna babystadiet.
Men det är väl BRA om folk mognar och ändrar sig allt eftersom de växer, utvecklas och skaffar nya erfarenheter? Det är snarare motsatsen som får mig att må dåligt, folk som aldrig ändrar åsikt utan bara kör sitt eget race utan att reflektera över hur andra har det i livet. Som jag uppfattar Calle fiskar han inte efter sympati, utan han vill dela med sig av sin erfarenhet och sina tankar efter ett vanligt missfall. Vi är många som har varit med om samma sak som har behov av att ventilera kring det här - tillsammans. Det som Birro har gått igenom är långt värre än vanliga missfall. Jag är helt oinsatt om vad Alex och Calle har sagt/skrivit om Birro, så jag låter hela den diskussionen vara.
SvaraRaderaVille bara säga att vi fick också ett missfall tidigt i somras och vet hur det är. Men lyckan vände, vi blev gravida igen och igår var vi på UL och fick se den lill* krabaten live! Coolt! Ni kommer snart dit också hoppas jag!
SvaraRaderaHåller helt med PENNY!
SvaraRaderaAlla människor (förhoppningsvis) utvecklas, mognar och förändras. Alla ANONYMA personer som kommenterar har säkerligen också gjort dumma saker men man kan väl inte straffas för det hela livet. Särskilt inte när man redan har ändrats till det bättre!
Sen behöver man ju inte läsa här varje dag om man retar sig så hemskt mycket så att man måste skriva en massa taskiga saker...bara en tanke.
Kram!
Jag har drabbats av reumatism, 26 år gammal. Jag känner stor oro över framtiden, hur kommer mitt liv att bli nu? Kommer jag att ha ont jämt, kommer min kropp att bli stel och deformerad? Jag känner mig misslyckad som människa och jag skäms jättemycket för att berätta för någon. Jag är dessutom singel, vem kommer att vilja ha mig nu?
SvaraRaderaNär ni drev med reumatiker på 1000 apor blev jag inte heller arg, bara ledsen och skamsen.
Tänker också på Birro och hur du har HÅNAT honom över hur han sörjer sina döda barn.
SvaraRaderaDet finns en viss typ av sorgliga människor som bara kan ta saker på allvar när det händer dom själva.
Ja, det där är väl något du skrivit om tidigare och gjort dig lite lustig över. Samt över andra människor med handikapp. Nu är du där själv och blir väldigt ädel.
SvaraRaderaJag förstår Katrins poäng. Om du nu läser vad hon skriver när hon förtydligar vad hon menar. Mycket handlar om inställning när otäcka saker händer. Det handlar om att bearbeta, acceptera och gå vidare.
När jag fick missfall kände varken jag eller min man någon skam men vi ville vara i fred med vår sorg och ta stöd i varann.
Jag kan inte heller glömma det du gjorde mot Birro.Vad är skillnaden, är det mer synd om dej??????
SvaraRaderaLäste det du skrivit i Expressen häromdagen och tänkt mycket på det. För några veckor sedan stannade en ambulans utanför din port och jag bars ut och kördes iväg till SÖS. Där visade det sig att jag drabbats av utomkvedshavandeskap och så var andra missfallet på mindre än ett halvår ett faktum. Kände mig som ett stort fel som har en livmoder där alla förhoppningar om en bebis dör hela tiden. Det är vanligt med missfall, men ingen pratar om det. Skönt att någon börjar så att man ser att man inte är helt ensam. Det bor någon i samma port som varit med om samma sak ungefär samtidigt. Så vanligt är det. Ett ljus i mörkret är tänt.
SvaraRaderaTycker du ska be Birro om ursäkt.
SvaraRaderaVad Katrin gjorde mot dig är inte ens hälften av vad du gjort mot Birro.
En FET ursäkt till Birro vore på sin plats!!
SvaraRaderahej rara, jag fattar och förstår hur svårt det är. Jag och min man har fått fyra barn (utav fem graviditeter) men har ju levt med oron och tvivlet på att lyckas varje gång. Det finns ingenting självklart med en graviditet, man tvivlar och oroar sig för att det ska fastna, sedan oroar man sig för att fostret är friskt eller ej. Det finns inga regler eller förhållningssätt till detta, allt är upp till dig och den du är. Jag vill bara säga att du och din kvinna verkar ha ett mycket sunt förhållningssätt till det skedda och det är absolut inget misslyckande att få missfall, det är naturen och den rår vi inte på! Ni kommer med all säkerhet att få ert kärleksbarn....vad tiden lider.
SvaraRaderaHej! Jag skrev förut och sa att länken till artikeln hade slutat fungera, men nu funkar den igen. Jättebra artikel, Calle! Jag håller med dig om att man måste få känna sina egna känslor i så många fler olika situationer. Speciellt i såna här svåra situationer. Tack för att du tar upp det! Det är verkligen jättebra av dig. Stå på dig! Jättekram till dig och Anitha från en trogen läsare!
SvaraRaderaEn sak till, Calle. Jag tycker det var så viktigt det du skrev så jag skrev också ett blogginlägg och länkade till artikeln. Kram!
SvaraRadera