Rami och Patrik

Jag var på middag hos mina vänner Rami och Patrik igår. Det är egentligen Anithas vänner, men herregud vad de är härliga. Jag tar dem!


Pratade länge med Rami. Han är israel. Och en extremt duktig florist. När jag frågade honom om vilken som är hans favoritblomma fick han något blankt i blicken och liksom skulpterade hela blomman framför sig. Berättade hur den spricker upp och faller ned genom att fälla små blå korn över hela bordet. Jag är avundsjuk. Vill ha en sån passion!

Så pratade vi vidare och det visade sig att han är fransk mästare i Bikram Yoga. Ja, man kan vara mästare i det! Världstrea till och med! Jag ska gå på det med honom på tisdag. Hur är det?

Förtydligande

Känner att jag måste förtydliga en sak. Jag har aldrig tänkt en ond tanke om Marcus Birro och det han gått igenom. Har nämligen läst en del kommentarer som menar att jag borde be honom om ursäkt för att jag ska ha hånat honom för missfall. Jag har aldrig nämnt hans barn och jag skulle inte drömma om att ens tänka en ond tanke om honom rörande det. För Guds skull.

Sen är jag och han inte bästa vänner. Så måste det väl få vara? Men vad gäller något som helst som gäller missfall har till och med jag alltid haft den goda smaken att inte lägga mig i.

Visar alltid leg

Jag visar alltid leg innan de hinner fråga efter det på Systemet. Vet
inte varför är väl rädd att bli ombedd, bara. På det här sättet
får jag kontrollen. Allt sker på mina villkor.

Numera får man minttabletter som tack för att de slipper fråga. Är
inte det ganska konstigt? Att man får alkoholistens bästa vän när
man är på Systemet. Ja förutom spriten i sig då.

Tack!

Jag vill tacka alla er som har hört av sig på något sätt med snälla och kloka ord i kommentarer och sms och mejl och samtal. Och jag märker att jag hade rätt i det att vi som råkar ut för "skammen" är oändligt många fler än vi kan förstå. Vi är det vanliga. Det är inget fel på oss. Och det är inte synd och det finns ingen anledning att skämmas. Det suger, men det händer.

Är så glad att vara i kontakt med er och att få höra era historier. För varje gång jag får en skärva av någon annans beskrivning av verkligheten blir jag mer och mer rak i ryggen. Och jag hoppas att ni blir det också. Att vi liksom hjälper varandra nu när vi vet.

Behöver hjälp!

Jag söker ett medium som kan prata med döda människor. Jag vill att den här personen ska kunna få kontakt med specifika döda människor vid ett givet tillfälle redan imorgon här i Frihamnen.

Personen som kan hjälpa mig med det här får givetvis ersättning.

Hjälp mig med detta! Hör av er till calle@schulmangruppen.se

Förlåt honom

Läser om Rikard Palm och att han åkt fast för rattfylla. Blir så ledsen av det här. Att han hängs ut. För här är det uppenbarligen inte fråga om något annat än en obetänksamhet. Det som hände honom kan hända alla. Det var dagen efter några öl. Och promillehalten var så extremt jävla låg att det hade varit svårt för var och en av oss att känna av.

Och det måste vara hemskt för honom att hängas ut på det här sättet. Jag är ledsen för Rikard. Och hoppas att allt blir bra.

Förlåt honom. Låt det passera. Döm honom inte. Så känner jag.

Pappa

Aldrig har jag haft så mycket i huvudet. Och nu tänker jag inte på vad vi pratade om här på bloggen igår. Pappa sa till mig en gång att i vår familj hetsar vi gärna upp oss över småsaker, men blir mycket lugna och kalla när det händer stora saker. Vet inte om det stämmer. Jag fladdrar lite här. Tänker på pappa och vad han hade gjort i min situation.

Har jag berättat om pappa och när han krigade i finska vinterkriget? Pappa hatade krig mer än något annat men fick ingen frisedel. Däremot fick han vapenfri tjänst som han gjorde vid den absoluta fronten mot ryssarna. Hans jobb var att underhålla frontlinjen och få dem att skratta.

På julafton kom finnarna och ryssarna överens om vapenvila. Ryssarna sket ju i det där med religion, men var ändå så stora i anden att de lät finnarna fira sin högtid i fred. Och pappa uppträdde för frontsoldaterna. Han drog av sitt bästa nummer "Masken". Minns att han berättade att han hade en randig dräkt och dansade. Tänker mig att det var litegrann som Kristian Luuks fitthår, om ni minns. Och det var väl en del fylla, berättade pappa, och han gjorde sitt jobb bra. Så soldaterna bröt ihop av skratt. De tjöt av skratt åt pappas masknummer! Så mycket att ryssarna trodde vapenvilan hade brutits av finnarna, så de anföll. Mitt på julaftonsnatten.

Efter att den omedelbara krisen ordnat upp sig fick pappa en order från högsta ort, som han alltid sparade på bästa plats. Där stod "Schulman får inte befinna sig närmare fronten än tre kilometer"

Ganska så bra betyg för en underhållare.

Just nu

Jag sitter kvar ensam här på jobbet. Häftar lite kvitton. Dricker en Nespresso. Eldar lite doftljus. Jag fyller år snart, förresten. Önskar mig ett nytt doftljus. Gillar den där Bibliotheque från Byredo. Heter den så? Gillar den.

Önskar mig en termometer också. En digital en. Så jag kan se hur kallt det är ute på morgonen.

Det är nog det. Nu vet ni, släkt och vänner!

En sak till. Nej två!

Läste just igenom det där jag skrev nedan. Och vill egentligen bara understryka att det faktiskt är Anitha som står i mitten av alltihop även om jag tog tag i pennan och skrev om saken. Det är Anitha som är hjälten.

Och! Det är inte synd om oss. Vi fixar detta. Ett missfall är i alla fall ett tecken på att det går över huvud taget. Vi är inte ledsna. Och ni - läsare - är grymma.

Texten jag skrev

Skrev en text till Expressen Debatt för några dagar sen. Nu är den publicerad.


För några dagar sen fick jag och min tjej missfall. Jag vill skriva om det och min tjej är okej med det. Med missfallet följde nämligen en stor mängd känslor som jag antar att alla som är med om samma sak känner - misslyckande, orättvisa och skam.

Lika unika som nyblivna föräldrar känner sig - lika unika känner sig föräldrar till ett barn som blivit fel. Lika unikt misslyckade.

Jag har funderat mycket på var den där skammen kommer ifrån. Och kommit fram till att fröet till den såddes i samma ögonblick som vi fick vetskap om graviditeten.


Läs resten av texten, om ni vill, HÄR.

Vad sa ni nu?

Vad sa ni nu då, göteborgarjävlar?

VI ÄR ÖVERALLT!

Min förmiddag

Jag löste det! Lotta tar hand om Trollet under matchen - går på teater med henne och har det bra. Det kostade en spikmatta. Men det är det värt.


Mötte opp Thomas Hall på Zink. Försökte pressa honom på vem som är ny programledare för Melodifestivalen men han var knäpptyst.


Och nu är jag här! Jag och hunden Karin! Dr Pepper och Malteser-kuler. Och lite leftover-chirre från igår. Nu vinner vi detta.

Vad ska jag göra?

AIK-Göteborg idag. Och Anitha har bestämt att vi ska gå och se på Morgan Alling på Rival. Vet inte riktigt hur jag ska göra här. Hörlurar? Är det ok?

Och det är ändå lite lustigt, det här. För när jag fick veta att det var samma tid trodde jag att Anitha skulle säga: "Men herregud. Klart du ska se matchen!" Men hon gjorde inte det. Hon sa: "Men du hinner ju se nästan hela första halvlek".

Hur ska jag göra här?