I förrgår

Den mest fantastiska dagen! Så underbart härligt. Och den verkar ha varit fin för alla - inte bara för oss. Allt var perfekt. Även det som inte var perfekt var perfekt. Har inte så många bilder, men här är två ögonblick. Lägger upp fler sen.



Här är vi på väg ut ur kyrkan efter vigseln. Så otroligt många och starka känslor i kroppen. Det kunde liksom inte bli vackrare än så här. Det var som att Gud själv gav oss en extra minut och ansträngde sig för att göra det så känslostarkt som möjligt. "Ge de här två en kanonvigsel nu" sa han till nån.

En goss-kör sjöng Ave Maria. Vår gode vän Anders Ljung anslöt sig till goss-kören och sjöng Perfect Day på ett otroligt smärtsamt enkelt sätt. Och prästen var bra och Alex läste ur Bibeln och ute var det gnistrande kallt. Jag och Anitha tog taxi till festen medan resten gick mot spårvagn och champagne. Jag såg facklorna fladdra långt där borta när vi lämnade Skansen. Där gick alla vi älskar. Och jag och Anitha fick en välbehövlig stund i taxin alldeles ensamma.

Talen! De var magnifika. Att människor ansträngt sig så mycket för att skriva super-tal var liksom lika vackert som själva framförandet. Förstår ni vad jag menar?

Erik, Stefan och Pelle släppte ut duvor i lokalen. En efter en. Som avslutning på sina tal. Den andra duvan som släpptes flög mot mig. Landade på mitt finger. Jag vill tro att det var så. Kanske har jag förbättrat detta i mitt huvud, men jag minns det så. Den flög till mig. Gud var kanske där också. "Flyg till honom" viskade han till duvan. Så gjorde den det.







Ingen man kan vara lyckligare än jag. Anitha är min. Jag vann. Det var jag som fick henne! Nu ska jag göra allt. För all den vackerhet som finns både i henne och på henne är den största. Anitha är en fantastisk människa. Jag älskar henne så otroligt mycket.