Closing time

Håller på att tömma kontoret. Känns som när man bott ihop med en tjej, och flyttar ut. Det har hänt mig ett par gånger. Kanske tre-fyra. Fem, om jag ska vara ärlig. Ok. Sex. Rafsat ned allt i IKEA-kassar. Hög puls. Vilda känslor. Och Hon som står i dörren och tittar och ömsom gråter och ömsom är likgiltigt hålögd.

Den här gången är det bara 1000apors webbkamera som tittar på mig när jag tar mina pinaler. Så jag stressar inte. Men jag är lite ledsen. Jag plockar ned skandal-urklipp och slänger sånt som för bara en månad sen var SUPERVIKTIGT för sajtens överlevnad. Jag slänger Alex veckoscheman. Redaktionen är ett dödsbo.

Har samma känsla som när Timmy, min gamla hund, var sjuk. Han hade rätt att få dö. Men jag ville ha honom ändå. Jag vägde mellan att vara så ego att jag ville att han ska leva trots att han hade så ont och att vara stoisk. Heter det så? Stoisk.

Timmy dog och sajten dog. Men I'm a survivor (What?)
I'm not gon give up (What?)
I'm not gon stop (What?)
I'm gon work harder (What?)
I'm a survivor (What?)
I'm gonna make it (What?)
I will survive (What?)
Keep on survivin' (What?)