Jag brukar åka förbi Alex jobb på morgonen. Regeringsgatan. Han är inte alltid där, men i morse var han det. Köpte ett par muffinar och stannade till. Och det var så märkligt alltihop. Där satt Alex i sin tomma lilla lokal med Charlie bredvid sig. Någonstans ifrån knastrade Tommy Körbergs Anthem på repeat. Transistorkvalitet.
Han bjöd på en kopp kaffe och sa åt mig att känna mig som hemma. Så jag satte mig på en kartongbit på golvet och sörplade det där kaffet och Alex läste högt ur någon sorts text han skrivit om en pensel som möglade i terpentin och att han var en talong som man ska fylla i och skicka in. Jag tror att det var en dikt. Han sa att den inte var färdig.
Sen åkte jag till jobbet. Och nu är jag här. Och jag är glad och snäll och duktig också.
Dikten påminner om Pekka Heinos tolkning 'en fimp i kiss' av Hendels fjärde symfoni. Okej, jag kom inte på nåt annat skriva...
SvaraRaderaOj vad oglamorös Alex "butik" blev helt plötsligt. Jag har fått en helt annan känsla när jag läst om den på pappabloggen. Tack Calle för uppvaknandet!
SvaraRaderaDin tjej är verkligen snyggast i hela världen!!
SvaraRaderahttp://bloggfrossa.blogspot.com/
SvaraRaderaHmm...du verkar onekligen ha anledning att vara bekymrad...
SvaraRaderaFan va du är sjuuk! :)
SvaraRaderaKomiskt, men vad ska han göra med lokalen, verkar suspekt? ;)
SvaraRaderahttp://emalj.blogspot.com/
Jag hatar att man inte fyller i "kontrollsiffrorna" direkt när man skriver kommentarer. kan du fixa det, så skulle jag faktiskt kommentera oftare (a) PLZ ^^ PÖSS!
SvaraRadera