onsdag 9 september 2009

När man skrattar och ingen är där - hörs det inte då?

Det här med att vara ensam. Jag är dubbel. Kan tycka mycket om det. Att få klia mig i grenen utan att försöka låtsas om att det är i ljumsken. Att få kissa rakt ned i toalettvattnet. Att äta en Mozartkula INNAN maten. (Som är en Gorby). Allt sånt är gött.

Det blir mer komplicerat när det kommer till själv-entertainment. Som nu ikväll. Det är fotboll. Kommer jag att tjoa när Sverige gör mål? Jag vet inte. Gör jag det kommer jag att känna mig fånig. Gör jag inte det kommer jag att skämmas över att jag är så ängslig när jag är ensam. Vi får se hur jag gör. Kanske tjoar jag vid varannat mål?

Sen efter matchen tittar jag kanske på Seinfeld. Kommer jag att skratta högt då? Eller bygger det där skrattet bara på att man delar det med någon? Jag får väl testa där också.

Nu börjar matchen. Och jag ska känna på det där med tjoandet.

25 kommentarer:

  1. Du skrev ett inlägg för ett bra tag sen om att folk som skrattar nä de tittar på youtube klipp ensamma medan andra människor ser dem, bara skrattar för att visa att dem tittar på ngt roligt, de skulle aldrig skrattat om ingen sett dem... Hence man kan inte skratta åt något om man är själv.

    Har dock hittat många luckor i din teori

    SvaraRadera
  2. Tjoooa högt. Gärna med balkongendörren öppen.
    Så blev jag social med en granne en gång.

    SvaraRadera
  3. Det där är intressant. Det har jag också tänkt mycket på. Det händer att jag skrattar när jag sitter själv o kollar på nåt gammalt "Grotesco" eller nåt, men jag skrattar ju ÄNNU mer ihop med folk, man triggar varann.
    Men det är jävligt gött att sitta själv och skratta och äta chips och ha sköj på egen hand! (oj det lät ju som det lät, men låt vara).

    SvaraRadera
  4. jag hoppade i soffan när Zlatan gjorde mål sist, jag satt ensam. Du hejar bättre när du e ensam!
    de bästa garven kommer när man sitter ensam och utan på verkan av andra. Tro mig. Ikväll kommer Seinfeld överraska dig=)

    SvaraRadera
  5. Jag applåderade lite för mig själv nyss... Kändes lite patetiskt och så...

    SvaraRadera
  6. människan är ett gensträvigt släkte

    SvaraRadera
  7. till alex amanda skulle flyttat bilen

    SvaraRadera
  8. Men i bland är det liksom ganska befriande att skratta för sig själv. Har gjort det flera gånger i dag. Förstår inte riktigt varför, jag hajjar liksom till varje gång. Men det blir ju ändå på nått sätt mer ett skratt som verkligen verkligt. Man har ingen i närheten som påverkar nån stämning eller annat. Märkte i dag att det måste ju vara det mest ärligaste skrattet. Att skratta helt på egen hand. För sin egen skull.

    Som nyss tillexempel. Höll på att garva i hjäl mig när jag såg dig i dina shorts. Världklass på dem!

    Du är bäst! / Elin

    SvaraRadera
  9. Med tanke på hur Sverige spelade behövde det inte bli så värst mycket tjoande.
    Tur för dig...trist för oss!
    /Frogbrain

    SvaraRadera
  10. ensam hemma? då köper man lite chips och annat gott och laddar/köper/hyr en säsong av en tv-serie och ser hela skiten!

    SvaraRadera
  11. blev inte mycket tjoande du

    SvaraRadera
  12. Calle på blogspot 4-ever!9 september 2009 kl. 21:20

    Din blogg är den enda jag inte känner är ett slöseri med tid... Det du! :-)

    SvaraRadera
  13. Bra synpunkter. Och till sist, ett litet tips i all välmening: det heter "FÖRE maten" respektive "INNAN jag äter maten". Allt gott!

    SvaraRadera
  14. Jag pratar med mig själv hela dagarna. Vid det här laget är det jag och fyra andra som bor i min lägenhet. Min hjärna har utvecklat fem olika talcentra, allt för att tillfredställa min ensamhet. Har en reggeymössa på mig när jag går ut för att ingen ska se.

    SvaraRadera
  15. JAH SKRATTA!!!1111111111111111

    SvaraRadera
  16. Klart man ska skrika när sverige gör mål, även om det är självmål! Jag brukar prata med min fågel när jag är ensam hemma, men det räknas väl inte för då pratar jag ju faktiskt med någon?

    SvaraRadera
  17. Är det du som har gömt Svempas fisk? Det är tydligen kris och katastrof hemma hos din bror.
    Nina

    SvaraRadera
  18. Året var 1986, flickorna simmmade, pojkarna stoajade "Oj, oj, oj, sa flickan som halkade snett med lilltån i ån". Allt var frid och fröjd. Sedan blev lillen Ida 23 år och hon började undra; "Schulmanbröderna, vad är en för ena?". Gång efter gång läste hon deras berättelser, både i blogglivet och utanför det, och hon kände lycka. Glädje. Påhopp (som hon älskar påhopp). Nu fick jag hicka också mitt i allt. Var ju inte riktigt meningen, ledsen som jag förstörde det för dig. Ska inte upprepas. Men seriöst nu, sluta streta emot. Och (jaa, jag vet att det är fel att börja en mening med "och"... kanske mest är Alex som skulle tjata om det. Men ändå. JAG VET! okej? Kan vi lämna det?).. nu kom jag bort mig. Summan av kardemumman. Bra grejer.. jag gillar dig. Du verkar vara en klok, jordnära och charmig person. Dina vänner ska nog vara glada över att de har dig, tror du inte? Fan, sitta här och skriva. Jag borde sova. Får fortsätta en annan dag. Adjö.

    Ps. De första raderna ska läsas som om det vore en 50-talsfilm. Viktigt!

    SvaraRadera
  19. Jag DÖR, vilken fantastiskt fin header du har nu!!!

    SvaraRadera
  20. Heh, trodde jag var ensam om att inte kissa i vattnet när det är folk i samma lägenhet/hus/whatever. Ingen i min kompiskrets gör iallafall så!

    SvaraRadera
  21. Man skrattar ALLTID åt Seinfeld. Ensam, eller i med någon annan. Punkt?

    SvaraRadera