Ibland skriver jag saker här på bloggen helt utan att tänka. Så går det några minuter och jag tänker: "Vänta nu. Vad var det egentligen jag skrev?". Och så tittar jag och blir generad och tar bort det och hoppas att ingen hunnit läsa. Det hände nyss. Och det har hänt många gånger förr.
Jag har skrivit så mycket dumheter i mina dagar att jag vill luta mig mot en vägg.
Sitter och skriver en krönika alldeles just nu. Den blir nog bra. Men har samma känsla av genans i kroppen som jag fick av blogginlägget jag just strök. Kan jag verkligen skriva så här? Kan jag verkligen stå för det här?
Det finns något hemskt i att skriva en text som man utgår från att folk vill ta del av. Förstår ni vad jag menar? Att det är bra förmätet att skriva något och räkna med att någon har intresse OCH att ta betalt. Egentligen är det helt orimligt.
Ska skicka texten till Karin ikväll. Och bara en sån sak! Att bli bedömd av någon annan. Att acceptera förslag på ändringar. Allt talar emot allt med att försörja sig på något som ska vara kreativt.
Jag var på väg att skriva en bok förut. Pratade med redaktör som peppade mig. Är fortfarande sugen. Men VÅGAR inte. Kan inte sätta mig själv så högt upp. Det krävs en sån satans fåfänga.
Den här bloggen... Äsch. Fan vad larvigt alltsammans är. Så fort man tänker lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
nuuu tycker jag att du är lite negativ, calle.
SvaraRaderaGenansen släpper när man gör saker ideellt. Det friskriver en lite på något vis, när man inte har betalt. Man behöver inte "bära" något ansvar, inför någon.
SvaraRaderaJag har inget betalt vare sig för mitt bloggande eller krönikerskrivande. Och ja tack, jag mår bra. Ingen ånger, ingen ångest, inget ställ mig mot en vägg och skjut mig. Allt är fint.
tänk på hur många som läser din blogg, tänk på alla som varje dag går in för att läsa vad just du skrivit. Det finns en anledning till det, du skriver bra och roligt:)
SvaraRaderadu är bäst! Du kan absolut skriva en bok, jag skulle lugnt köpa den:D tro på dig calle!:)
kramar<3
Ja, man måste verkligen ha en särskild syn på sig själv och sin viktighet för att våga skriva ihop en hel bok. Kanske går det bättre om man tänker att man ska skriva en berättelse med en början och ett slut bara för att man vill. Inte för att någon annan ska läsa.
SvaraRaderaDen här bloggen kommer du tycka är rolig chefen!
SvaraRaderahttp://fortrafflig.blogspot.com/
Tänk inte så mycket. Kör bara kör
SvaraRadera"Den här bloggen... Äsch. Fan vad larvigt alltsammans är. Så fort man tänker lite."
SvaraRaderaDen där sista meningen tänker nog de flesta som bloggar, med undantag av Carl Bildt, kanske. Jag tänker nog så i alla fall, ganska ofta.
http://urbansoundscafe.blogspot.com/
Tänk inte, gör bara! Då vågar man så mycket mer =)
SvaraRaderaFeel so with you, Calle.
SvaraRaderaMen du verkar kunna vara fin och rolig, klok och smart, sprallig och eftertänksam. Och allt detta väldigt äkta.
känner igen det där. så kan jag få ibland, fast då kan det vara först dagen efter som jag sitter och tänker efter; vad fan skrev jag egentligen. så går jag in och tar bort den. det är lätt att falla in i värsta tänk-banorna, där folk inte fattar riktigt var man är.
SvaraRaderaNu blir jag ju sjukt nyfiken på vad du skrev :P
SvaraRaderaDu är bedårande.
SvaraRaderaKram
calle, min vän. varför känns det som att du är i en dålig period i livet? Du gör mig ju så glad med dina inlägg. Jag saknar dig.
SvaraRaderaÄsch... tänk inte så mycket.
SvaraRaderaDu PRAtade med en redaktör. Gör det inte. En bok är en strängbräda. Du börjar spela först bara i början och slutet och arbetar mot mitten. För helvete, prata inte med redaktörer. Då krävs det fåfänga. Jag tror du låtit dig dras med lite i det Alex predikade om i kyrkan. Well, din storebror har landat på alla fyra som pappa, det är viktigt för dig som offentlighet att göra det också.//FIlip
SvaraRaderaPrecis samma tankar som jag har haft innan! Inte pga. min blogg, utan när man skrev uppsatser på gymnasiet som skulle läsas upp inför alla.
SvaraRaderaVarför skulle det jag hade att säga vara intressant?
Klockrent inlägg! Sveriges bästa blogg, oavsett hur det går i blog awards.
Jag har alltid velat skriva en bok, men i ärlighetens namn; vem vill inte det? Idag läste jag på väg till jobbet och då fastnade följande mening: "Jag har inte tillräckligt stort ego för att vara författare". Jag har visserligen ganska stort ego, men kanske inte stort nog ändå.
SvaraRaderaKanske är det så för dig med.
Calle! Du SKA skriva en bok! SKA!
SvaraRadera