Drömde illa. Vill skriva ned nu för att inte glömma. Jag stod utanför Sturecompagniet med Gurra på mitt jobb. Det var norrmän överallt. Fulla norrmän.
På Hotel Anglais stod de på varandras axlar. Fem personer. Han högst upp sjöng och knackade på Ett fönster högst upp i huset. Aprak. Det såg illa ut. Farligt.
Balkongerna var mer som utskjutande järnplattor från väggen. Och självklart.
Mannen underst kissade och när han skulle knäppa gylfen vinglade han till. Så alla föll. Han högst upp landade på järnbalkongen längst ned. Tjugo meter måste det ha varit. Det ljudet när han slog i... Dovt sjungande. Stumt. Balkongen gav liksom ingen som helst vika.
Han måste ha dött. Folk började springa mot hotellet. Och jag vaknade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Surrealism at its finest.
SvaraRaderaHaha, det är kul när man drömmer drömmar där man själv inte är i centrum utan mer iakttar andra.
SvaraRaderaGott nytt år på dig och tack för grymt trevligt bloggande.