Den här bilden är tagen samma kväll som jag och Anitha träffades. Jag och min fina vän Rebecca Simonsson. Jag sliten. Trasig. Bruten och ensam. Tänk ändå! Bilden togs bara någon timme innan jag och Anitha krockade ihop utanför Anglais och pussen råkade hamna på hennes mun istället för på kinden och munpussen utvecklades till en kyss och vi blev alldeles tysta efteråt. Men tog varandras hand och gick vidare.
Den här bilden togs en månad senare. Gladare. Och nu har det gått ett och ett halvt år och snart blir vi tre i familjen och vi kommer alla heta Schulman. Bra!
det är vackert att minnas tillbaka..
SvaraRaderaSå fint!
SvaraRaderahur fint! det va ett tag sen jag hade fjärilar i magen, får nog ta tag i det där snart så fint som du berättar!
SvaraRaderaAnithas frilla ligger verkligen i lä om man jämför med hon där bakom, bra tryck! Grattis till lyckan förresten!
SvaraRaderaÅh vad glad man blir!! Grattis till er:)
SvaraRaderaCalle Flink hade varit roligt.
SvaraRadera