När jag är borta vill jag alltid hem. Till oss. Får en melankoli i bröstet på resor. Ingenting är riktigt bra. Det gnager. Jag vill ställa väskan på hallgolvet och hångla med Anitha. Hångla är härligt. Hångla är det bästa. Hångla. Vill hångla med Anitha.
Men det tar några timmar. Ikväll middag hos Patrik och Rami. Det blir bra. För jag får sova hemma i natt.
Ni då? Är ni sköna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vill också hångla, med någon jag verkligen gillar.. Kär. Ja det kanske man borde bli! Har inte kommenterat tidigare, men tänkte att det är så dags nu. Du är ju fullständigt fantastisk och inspirerande! Ha en härlig fredag! Sara
SvaraRaderaAmen for those words Calle! Jag går och tänker likadant men mitt hångelobjekt bor i Kalifornia så han får jag mysa med först till jul, årets bästa julklapp, tills han åker tillbaka igen =/
SvaraRaderaFinns inget bättre än att hångla...
SvaraRaderaDet är ju förmodligen för att du alltid är bakis, dvs har ångest (bakisångest) när du är borta. Inget onormalt.
SvaraRadera