måndag 6 juli 2009

Min dag

Var just ute i Farsta och hälsade på Polis-Jonas på polisstationen. Eller " nere på station" som jag säger numera. Han visade mig runt och jag fick hålla i en pistol och sen gick vi och åt prinsesstårta och pratade om brott och så. Jag frågade om det inte var olagligt att skriva rasistiska kommentarer. Han sa att det nog inte var det, att det beror på en massa olika saker men att det bara är förbannat korkat. Så kom vi överens om en sak - om man är rasist ska man hålla käft. Tycker man så dumt ska man hålla det fär sig själv. Gott så.

Sen åkte jag runt i mitt gamla Farsta. Krypkörde förbi mina gamla skolor Hästhagsskolan och Kvickentorpsskolan. Kände inget särskilt även om jag försökte. Krypkörde förbi tunnelbanestationen för att se om mitt gamla klotter satt kvar. "Rat". Det gjorde det inte.

Parkerade där nere vid centrum och tittade på människor. Såg en vidunderligt hemsk kvinna köra sin mor på rullstol samtidigt som både hon och hennes lika jävla hemska mamma skällde ut en liten nioårig flicka som väl var barn till den hemska och barnbarn till den andra hemska. Hon gick för nära vägkanten - det var hennes brott.

Tänkte att jag skulle skriva om det där. Att vuxna nog inte vet att sånt där sätter spår i barn. Att det kan trasa till det ganska mycket. Man säger att barn är så starka och flexibla och att de överlever allt som händer runt dem. Det där stämmer inte. Det skapar otrygghet och i bästa fall tar barnen itu med det hos psykologer i vuxen ålder, men antagligen inte.

Barn är mycket känsligare än vad man tror. Allt man gör mot barn formar dem.

Nu sitter jag i bilen på Skogskyrkogården vid pappas grav. Greta Garbo ligger mycket nära pappa. Och det kommer turister med ryggsäckar och termosar och praktiska skor och vill se hennes grav. Blir äcklad fastän jag inte borde det. De kanske tyckte mycket om henne. Dödsturisterna. Men ändå.

Nu ska jag hem och byta om och sen gå på Brüno-premiär.

4 kommentarer:

  1. Min mormor tvingade mig att gå med i barnkör när jag var liten. Kanske inte låtar som någon fara, men om man inte vill, och blir tvingad så skapas ett trauma som inte bleknar. Än idag avskyr jag körer, fastän jag älskar att sjunga. Men näär jag ser en kör så äcklas jag.

    SvaraRadera
  2. Jag måste säga att du verkar riktigt intelligent, Calle.

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt i det du skriver ang barn..
    Blev illa berörd bara av att läsa om det du såg.
    Egentligen borde man kanske säga till såna föräldrar - inför barnet - att gap och skrik inte är den pedagogik som funkar bäst.
    Att det som verkligen funkar är att i lugn och ro förklara varför det inte är bra att gå nära vägen.

    SvaraRadera
  4. Glamour Girl6 juli 2009 23:30

    Min käre Calle,

    Din blogg är en av de få jag läser dagligen. Katrin, Rahm, Alex, Calle, Mats och Nimrod står det på min bokmärkslinje.

    Håller med dig helt angående barnuppfostran. Vem behöver en idiot till förälder som skriker åt en? Hur mycket växer man av det? Förmodligen ingenting. Snarare krymper man ihop och blir en osäker liten människa.

    Denna osäkerhet kan sedan ta sig mycket märkliga uttryck. Rasistiska till exempel. Tro nu inte att jag sitter och försvarar alla idioter som skrivit något elakt om din vackra Anitha. Det gör jag absolut inte. Däremot är jag övertygad om att alla rasister haft en förälder som skrikit åt dem. Kanske för en så banal sak att de gick för nära vägkanten.

    Bry dig inte om dem. De är sorliga och mycket dumma individer. Det är du absolut inte.

    Till sist önskar jag både dig och Anitha en skön semester.

    SvaraRadera