Min kväll

Hemma i stan igen! Och det ärt mycket skönt. Har saknat att skriva av mig här på bloggen. Här är hela min kväll i bilder och texter:



När vi kom hem till Anitha fanns det två lediga parkeringsplatser i rad. Det händer aldrig någonsin. Sån tur har man aldrig. Vi utnyttjade båda två i ren lyx. Såg till att ingen skulle kunna parker varken framför eller bakom oss. Det kändes som en liten triumf.


När vi var på Gotland plockade vi lite Johannesört. Och så köpte Anitha en spritflaska - en sån där lantlig, ni vet. Med kork av kork. Vi lekte Lundell. Kryddade med Johannesört.


Sen var det lika bra att börja med maten. Alex brukar säga att det "ska vara roligt att laga mat". Vi följde det rådet. Ser ni vad roligt det är med sparris?


Köttet är inte lika roligt. Det är mera farligt. Det ser man på Anitha. Hon köpte en innerfilé av ren. Som var liksom inbäddad med ister.


Planen var att vi skulle grillsteka köttet framme på matbordet. Det gör man med kalksten. Från Gotland. Så här går det till att tillskansa sig kalksten:


Man åker med Anitha till Hoburgen på allra sydligaste Gotland. Man vallar Anitha på platsen på samma sätt som man vallade Thomas Quick på mordplatser för några år sen. Förr eller senare hittar Anitha en lämplig sten. Då blir hon glad.


När vi hade hittat stenen stannade vi och bara pussades. Ni vet så där som man gör när man gjort något lite, lite olagligt. För visst är det olagligt att plocka kalkstenar där? Skit samma! Tillbaka till vår kväll nu ikväll!


Här ska vi just lägga köttet på stenen som har varit inne i ugnen och är jätevarm. Visst ser det lite härligt primitivt ut? Och HERRE JÄVLAR vad gott det var!


Här sitter jag och nynnar på Tommy Nilssons "Dina färger var blå". Vad fin den är ändå. Och vad mycket sommar det var idag!


Så fingrade vi lite på vår sprit med johannesört. Men inte smaka! Den måste mogna till sig några dagar. Det måste den absolut. Men till kräftpremiären - då ryker den rackaren! Polis-Jonas ska vara med då.


Efter maten rökte vi liggandes så där som man ska göra när man... ja ni vet. När man ätit gott. Det är något visst med att röka på rygg.


Här hade jag just sagt till Anitha: "Du är bäst!" och hon sa "Nej, du är bäst!"


Och så skrattade vi åt hur fåniga vi var. Och sa "Vi är bäst!"


Jag gick för att fylla på mer vin. När jag kom tillbaka låg Anitha och bara tittade ut genom fönstret. Jag frågade vad hon tänkte på. "Hår" svarade hon. "Jag gillar inte hår."


Innan jag visste ordet av hade hon klistrat på mig klisterlappar med vax på. Mitt brösthår skulle "väck". det var så hon uttryckte det. "Det ska väck". Jag var rädd. Jag vet ju hur ont det gör.


Och visst gjorde det så där ont! Fy fan. Så ville hon ta mina vårtor också. Det vägrade jag. Det kan hon glömma.


Så badade vi. Lekte med skummet. Jag fattade inte då varför hon så gärna ville bada.


Hon ville bara att mitt hår skulle bli rent så hon skulle kunna klippa mig. Den jäkeln! Men det blev bra.


Och nu sitter jag här. Lite full och mycket kär och inget hår på bröstet och visst klippte hon mig fint?