Sven

Sitter och bläddrar igenom mina bilder som ligger här på datorn. Hittade den här på Sven. Jag tog den när jag och Anitha var på torpet och hälsade på brorsans familj för några veckor sen. Det åskade utav bara helvete, men Sven höll sig glad och tyckte till och med att det var spännande med mullret. Då spände jag blicken i honom och sa: "Du. Varje gång det blixtrar så dör en liten pojke". Nästa gång kan det vara du, Sven".

Har aldrig sett en så märklig reaktion. Först spärrade han upp ögonen. Sen föll de ihop. Han blev så chockad av det beskedet att han blev alldeles apatisk. Då tog jag bilden. Och en minut senare sov han mycket djupt.

Då tänkte jag att jag skulle lattja lite med hans undermedvetna och liksom väste in i hans öron: "Jag är åskan, Sven. Jag tar små pojkar, Sven. Du ska vara rädd för mig."

Då blev Nicke sur och sa att sånt där sätter spår.

Ja. Vilka minnen...