Mitt dygn i bilder

Anitha tog med sig en flaska champagne till torpet. Krug 1996. I korthet kan man säga att det är en av förra seklets absolut bästa årgångar. Den drack jag, hon, Nicke och Ninni igår kväll när barnen lagt sig. Och blev alla alldeles stumma av hänförelse. Typiskt, va, att dyra saker är godare än billiga. Det är ju så ganska ofta.


Så idag åkte vi till Kärnåsen. Jag och Nicke skulle inviga Klar Hälja - en evenemangsvecka som äger rum varje år och som pappa var med och startade för 40 år sen. Där fanns kor. Anitha matade dem. Jag fotade henne i smyg. Hon sa "äsch" när hon upptäckte vad jag höll på med.


Här är jag alldeles innan invigningstalet. Jag var nervös. Åt betablockerare som jag fått av Anitha. Drack hysteriska mängder med sockerdricka. Visst ser jag lite ut som Maximus Decimus i Gladiator just när han har sett fågeln flyga och plötsligt blir mycket allvarlig när han inser att ett viktigt slag är nära. Anitha är min fågel. Invigningen är mitt slag.


Här står jag och Nicke och inviger. Det blev bra. Vi skojade lite och blev lite allvarliga. Jag började gråta där framme när jag skulle prata lite om pappa och Kärnåsen och alla minnen. Men det var det nog ingen som märkte.



Efteråt var jag så glad och kär och lycklig. Åt våfflor med Anitha och såvar vi så kära och jag duttade lite grädde på hennes näsa och hon sa "Åh du din...!"



Så hon hämnades med att kittla mig med ett grässtrå så där förargligt och jag skrattade och hon skrattade och vi gnabbades så där som man gör.



Så mäklade jag fred och plockade en bukett räppling, eller vad det är. Och Anitha sa "Naaaaw...!" och pussade mig och så nojsade vi.


Så lämnade vi Kärnåsen och började åka mot Anithas landställe. På vägen stannade vi och badade nakna nånstans strax innan Filipstad.


Sen klädde vi på oss och åkte vidare. I bilen fick jag veta att Charlie fötts exakt när vi badade.


När vi var framme på hennes landställe som ligger lite, lite norr om Nora dukade vi fram lite vin och smör och bröd som vi köpt på Kärnåsen. Det där smöret är det bästa jag ätit. Hemkärnat. Svinsalt. Enbart grädde och salt. Och vinet var mycket bra det också. Och brödet var också det gott.


Sen promenerade vi ned till bryggan och stjälpte i oss det sista av vinet. Vi skålade för Alex och Amandas dotter som föddes idag.


Och nu sitter jag här och är lite tipsy och skriver de här raderna och lyssnar på "Jag vill tacka livet" med Arja och allt känns så bra och jag nu tar vi en skål till för världens nyaste Schulman. Charlie. Det blir en artist av henne.