tisdag 21 juli 2009

Fick en lapp

Jag satt på Taco Bar igår innan bion. Pelle åt Nacho de Luxe. Och så kom Sanna Bråding förbi. För ett halvår sen eller så twittrade jag om att hon var på Riche samma kväll som hon kom ut från fängelset. Omedelbart ringde tidningarna henne och berättade för henne att jag twittrat. Senare på kvällen stötte jag på henne igen. Då frågade hon mig om det stämde att jag twittrat om något så idiotiskt. Jag nekade. Ljög henne rakt upp i ansiktet. Som att hon inte skulle kunna kolla upp det.

Mådde dåligt för det där. Och igår fick jag chansen att be om ursäkt. Hon tog emot den med öppna armar. Och jag skämdes. Så knackar någon mig på axeln. Säger att jag har tappat något. Det är en lapp. Hon som lämnat den går iväg. Jag vecklar upp lappen. "Du är den finaste killen jag sett idag" står det. Och hennes telefonnummer.

Är inte det alldeles fantastiskt?

Jag har inte så höga tankar om mig själv. Inte alls höga, faktiskt. Jag suger i största allmänhet. Tillför inget särskilt och kan nog känna mig som en fjant i största allmänhet. Kan känna det meningslösa i allt. Men den där lappen gjorde mig så glad. Och jag vill säga det - oavsett allt - tack.

Den där lappen kostade inte henne något. Förutom modet att lämna den. Men hur fel kan det gå? Vad är worst case i ett sånt läge? Nej. Det finns inget!

Vi borde alla bli bättre på att göra varandra glada. Det behöver ju inte innebära något alls egentligen.

10 kommentarer:

  1. Intresseklubben antecknar..

    SvaraRadera
  2. Hon verkar vara en störtskön människa! Gillar henne skarpt!

    SvaraRadera
  3. Hoppsan, en aldrig så liten flirt nästan.

    SvaraRadera
  4. Jag har gjort samma sak till ett par tjejer. Det där med att lämna en lapp med en komplimang (dock utan telefonnummer). Det har jag slutat med nu, eftersom alla tjejer tycker att jag är ful och inte tvekar att tala om det för mig. Tjejer gör allt för att jag inte ska vara glad, så då finns det ingen anledning att jag ska göra andra glada längre. Om en tjej skulle lämna en sån där lapp till mig, så måste det för övrigt innebära att hon har rymt från en psykavdelning.

    SvaraRadera
  5. Åh vad härligt, vi måste visa uppskattning och möjligtheten till förlåtande oftare, vi kommer bli så muycket gladare av det!
    Följ gärna min blogg från ett glammigt Dubai, nu på svenska i semestersverige!
    http://lovisahegborn.wordpress.com

    SvaraRadera
  6. Bajskorven är ju bara för gullig. Det mest crazy jag gör är typ att gå på BUP.. räknas det som psykavdelning?

    SvaraRadera
  7. tyckte att det var väldigt modigt och fint gjort av dig att be om ursäkt också! Gjorde nog hennes dag, ska du se!^^

    SvaraRadera
  8. Hejsan!
    Åh måste erkänna jag blev så rörd av ditt inlägg. Va gulligt av henne att lämna en lapp sådär! :) Jag tycker om att göra människor glad (dock lämnar jag inte lappar) men jag brukar endå vara artig och hjälpa människor om jag ser dem vara förvirrade. Det händer också att jag säger "Hej! Va fint hår du har" på pendeln även om några blir lite rädda (haha!) så blir oftast alla glada. Det är roligt att se att värmen från en lapp kan förgylla en dag!

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Eftersom att jag dagligen träffar nya männisor inom mitt jobb - så har jag som en liten "personlig-policy" att varje dag ge en främmande människa EN komplimang. Givetvis skall denna komma direkt ifrån hjärtat - och det kan handla om allt ifrån fina smycken till härliga utstrålningar eller bara "gud vad fint kläd du är idag".

    Att få se, precis den lyckan som du beskriver, är obeskrivlig. Man vet ju själv hur glad och varm man blir i själen av att få höra något fint ifrån någon (speciellt främmande människor).

    Det finns nog ingen härligare känsla än att göra någon annan människa glad. Därför håller jag med dig till hundra procent Kalle - vi borde bli bättre på att göra varandra glada.

    SvaraRadera
  10. Det var jag som tipade henne om att göra det ;)

    www.nattstad.se/paulaJ

    SvaraRadera