tisdag 11 januari 2011

Om när jag blev kränkt

Idag blev jag påmind om en känsla jag aldrig vill ha. En känsla som jag djupt ogillar. För något år sen var jag inne på banken på något ärende. Banktjänstemannen var extremt trevlig och liksom kramade ihjäl mig. Propsade på att jag skulle bli guldkund, eller vad de kallar det. Jag frågade vad det innebär och fick en hel drös med funktioner. Finalen var deras superkort - ett "extremt förmånligt" kreditkort. Då sa jag att guldkundsgrejen nog inte var för mig. Banktjänstemannen tjoade och trugade. Sa att det är jätteviktigt att ha ett kreditkort och jag kände mig mer och mer pressad. Jag ville inte hamna i den här situationen! Inte till något pris! Och jag skämdes när jag berättade att en kreditprövning aldrig kommer gå igenom på mig.

Året innan dess gick det nämligen åt helvete med min ekonomi. Vet inte vad det berodde på, men jag fick en olust av att betala räkningar. Jag stoppade huvudet i sanden. Och till slut kom den såklart - anmärkningen från Kronofogden. Med all rätt.

Sen den dagen försvann en hel del möjligheter. Fick inte ta bolån och fick inte ens köpa en mobiltelefon.

Ni förstår att det är ganska jobbigt att berätta en sån här sak för banken. Särskilt eftersom jag inte är ett dugg intresserad av kreditkort. Men IDIOTEN gav inte upp. Sa att han skulle kolla med sin kontakt. Jag sa att det skulle vara i onödan eftersom jag med all säkerhet skulle bli förnekad. Och för att jag inte ville stå där med skammen. Men han fortsatte. Ringde och sa "tjeeenare!" till sin kontakt och jag satt där framför honom och ville sjunka genom marken. För jag visste ju att det skulle bli nej. Och jag ville inte ens ha det där kortet. Tvingades lyssna på hans långa snack med sin "kontakt" tills de kom in på väsentligheterna. Såg hur banktjänstemannen fingrade på min legitimation, slickade sig runt munnen och sen rabblade mina personuppgifter. "Får du fram honom?" Tystnad. Sen kom "Jag fattar" och "Inte det, nej" och det där.

Banktjänstemannen försökte vara artig när han lagt på luren. Drog på mun mot mig. Men jag backade redan. När jag kommit ut ur banken och satt mig i bilen och kört några hundra meter slog det mig att jag borde ha sagt ifrån. Jag borde ha gett den jävla idioten på nöten. För den kränkningen var brutal. Särskilt eftersom jag såg den komma och försökte undvika den men blev indragen igen.

Samma känsla råkade jag ut för idag. Men inte på banken, för numera tror jag att jag kan få bli "guldkund" om jag vill. Ska inte tråka ut er med ännu en historia. Jag ville beskriva känslan bara. Känslan av att bli kränkt trots att man förnedrar sig redan innan för att inte utsätta sig för kränkningen.

Vad vill jag säga med det här? Jo. Om du ser en kränkning komma - få stopp på den innan den träffar dig i fejset. För skammen över att ha låtit sig bli kränkt är minst lika stor som kränkningen i sig. Och gör allt för att aldrig få en betalningsanmärkning hos Kronofogden. ALLT.

9 kommentarer:

  1. Jag kan inte se hur din upplevda skam skulle platsa i någon av de 7 diskrimineringsgrunderna. Det är ingen kränkning. Kanske dålig stil, men ingen kränkning.

    Fy fan för tenta i rättskunksap....

    SvaraRadera
  2. Men du måste ju berätta på vilket sätt du återupplevde känslan av kränkningen idag?

    SvaraRadera
  3. Anonym: Kan man inte bli kränkt utan att för den delen bli diskriminerad? DÄREMOT kan jag ifrågasätta det vardaglig bruket av ordet "kränkning" i alla möjliga sammanhang. Ordets värde har verkligen devalverats. Vad upplever ett våldtäktsoffer? En kränkning, i likhet med en höginkomsttagare som nekas att bil guldkund på banken?

    SvaraRadera
  4. HS:

    " DÄREMOT kan jag ifrågasätta det vardaglig bruket av ordet "kränkning" i alla möjliga sammanhang. Ordets värde har verkligen devalverats. Vad upplever ett våldtäktsoffer? En kränkning, i likhet med en höginkomsttagare som nekas att bil guldkund på banken? "

    Hahahaha. Tänkvärt..!

    SvaraRadera
  5. Om du anser att det där är att bli kränkt, då har du haft det jävligt bra grabben.
    Och om man blir kränkt för att man inte har "orkat" betala räkningarna då får man liksom skylla sig själv.
    Det är också härligt att läsa om vilken nivå dina läsare ligger på när du tipsar om att man inte ska skaffa sig anmärkningar hos kronofogden.
    Försök att tänka innan du skriver så blir det bättre både för dig och oss som läser.

    SvaraRadera
  6. Har det något med Anithas badmössa att göra? Du kanske också kört en rakpermanent..?

    SvaraRadera
  7. Men åh vad jag gillar dig!

    SvaraRadera
  8. Du är modig som berättar detta.

    SvaraRadera