måndag 31 januari 2011

SOLO-krönika



Min senaste krönika på bästa tjejtidningen Solo. Sista sidan. I varje nummer.


Jag fyllde 31 år häromdagen. Känns rätt gammalt. Känns rätt ordentligt jävla gammalt. Kanske borde jag inte ens säga det högt här i krönikan. Kanske hör chefredaktören Karin av sig då och säger: “Du. Det här är inte en gubb-tidning. Du har skrivit din sista rad för oss, ditt jävla liggsår. Stick och dö!” Hoppas att det inte blir så. För! Jag ÄR inte så gammal! Det är inte 31-åringarna i era liv heller. De är alla barnsligare än någonsin. Kan inte tala för dem. Men:

Jag vill ha en bilbana i julklapp. Jag kommer inte få det, så kanske köper jag en till mig själv. Jag styr alltid mot vattenpölar på vägarna. Jag kissar i duschen ibland. Jag pruttar alltid när jag badar och får stora ögon av hur högt det låter. Jag gillar Bert-böckerna. Jag kastar snus så de fastnar i taket och på väggar i tunnelbanan. Jag lämnar alltid hälften av maten på lunchen och har ibland smugglat ut potatisar i fickan för att det ska se bättre ut. Jag har prövat min tjejs trosor utan att berätta det. Jag blev inte kåt eller så, men jag provade dem. Jag tycker det är ballt med militärer. Inte svenska militärer, men typ mäktiga ryss-militärer. Ibland står jag halvnaken framför spegeln med en rambo-kniv och ser tuff ut. Jag blir generad och konstig när det är naket på teve och någon sitter bredvid mig i soffan. När jag badar leker jag att min rakhyvel är ett kraschande plan. När barn får presenter vill JAG öppna paketet. Jag har busringt på grannens dörr och sprungit. Jag vill ha hål i örat. Jag har runkat på så konstiga platser att ni inte skulle tro mig. Jag fattar inte Kent, men låtsas. Jag vill bli kändis. Jag tycker mitt namn är larvigt och vill heta typ Tom. Jag vet inte om Elsa Beskow lever eller inte. Jag har en godisgömma som inte ens min tjej vet om. Jag har tjyvöppnat julklapparna som ligger under granen. Jag rapar alfabetet ibland när ingen hör.

I vår blir jag pappa. Till en liten flicka. Om allt går som det ska, såklart. Och jag tänker på det att jag kanske dömde mina egna föräldrar lite för hårt när jag var liten. Jag tyckte de var så satans vuxna och tråkiga. Men antagligen var de lika barnsliga som jag är nu. Tänk på det. Tänk om det ÄR så! Tänk om våra föräldrar går omkring som jag. Är inte det en härlig tanke? Nu hoppas jag att Karin inte kommer med det där samtalet. Låt mig vara kvar en stund till. Jag kanske är gammal, men jag känner mig som ni. Jag har mycket kvar att ge! Jag är sexton år! Jag tycker oliver är svinäckligt och jag samlar allt mitt navelludd i en ask på toaletten och jag tittar alltid på vad jag åstadkommit när jag har bajsat. Jag är ung! Age is just a number!

25 kommentarer:

  1. Hej Calle! Lysande skrivet (hade redan läst den i sambons Solo tidning)! Forsätt i den stilen. Det är absolut inte bara Alex som kan det där med att skriva ;) Du blandar högt med lågt. Trogen följare sedan "första" schulmania!

    Ha en riktigt bra dag trots måndag (föreslagen låt "I don´t like mondays - med bob geldoff"!

    http://www.youtube.com/watch?v=VMx9BU9BOps

    Ha de Calle!

    SvaraRadera
  2. http://blogg.aftonbladet.se/sofissnapshots/2011/01/schulmania#comments

    SvaraRadera
  3. Hörrdu grabben, jag är 40, har 3 barn och är minst lika barnslig som du, så ta det lugnt, du blir inte vuxnare än vad du är nu.

    SvaraRadera
  4. Hu, det där var rätt sunkigt faktiskt, men men. Du lär få kul med din dotter! I alla fall de första fem-sex åren, sen är hon nog förbi mentalt sett. =)

    SvaraRadera
  5. Bruttonationalprodukt31 januari 2011 kl. 11:29

    Kul. Du skriver bra. Den konsten vill jag också behärska.

    SvaraRadera
  6. Du är en galen man
    http://dagarutandig.blogspot.com/

    SvaraRadera
  7. Oj, ja du är yngre än mig i alla fall och jag är 20! Fast jag är i och för sig tjej...

    SvaraRadera
  8. Bra krönika! Underhållande kontrast till föregående inlägg också, där du låter extremt "vuxen" för att inte säga gränsfall till gammal (erektionspassusen undantagen) ;)

    SvaraRadera
  9. Du skriver så fruktansvärt bra! Ska spara den här texten och läsa den om 10 år så får vi se om jag känner detsamma!

    SvaraRadera
  10. Beklagar sorgen efter din vän Jon.

    SvaraRadera
  11. Jag beklagar Jon S´s bortgång, ni verkade vara fina vänner och lider med dig.

    SvaraRadera
  12. Beklagar sorgen Calle =(
    Tänker på dig.

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8492001.ab

    SvaraRadera
  13. Vad fint skrivet!! Det är ju precis så det är! Man blir äldre i siffror men den lilla tonåringen finns alltid kvar i kroppen och tittar nyfiken ut. Tyvärr hemlighåller man ofta detta och busar lite grann bara i smyg. Mer bus åt folket tycker jag. Kram

    SvaraRadera
  14. Vad var det där om potatisar i fickan? Det fattade jag inte. Allt annat gör jag också, jag är snart 28 och har barn och sörjer att det bara är med mina "gamla" kompisar som jag kan vara barnslig, alltså dom jag lärde känna när jag var barn/tonåring. Med mina nyare vänner vågar jag inte erkänna såna saker, tänk om dom tycker jag är värsta freaket?

    Eller så är dom likadana själva ;)
    Kram

    SvaraRadera
  15. haha mej oj och förlåt! Jag va helt säker på att du började närma dig 40, att du va sisådär 38år gammal.. hehe

    SvaraRadera
  16. Beklagar sorgen Calle.
    Jon verkade ha varit en bra människa.

    SvaraRadera
  17. Jag hoppas att du slapp få reda på nyheten om Jons bortgång genom tidningarna och att någon hunnit kontakta dig tidigare. Jag kan inte göra annat än att beklaga sorgen och önska dig välmående trots omständigheterna.

    SvaraRadera
  18. Jag beklagar sorgen Calle. Tänker på dig och hans andra
    Nära och kära!

    SvaraRadera
  19. Tror du missuppfattat det hela. Man är inte ung, bara för att man beter sig sjukt och konstigt.... :o)

    SvaraRadera
  20. Buuu. En dylik text kommer man bara undan med i en tjej-tidning. Och kommentarerna väller in: "Gud vad gullig du är". Det du precis beskrev var inte gulligt. Det var inte barnsligt. Det var pubertalt - om ens det. Om du hade varit krönikör i exempelvis King eller Café, hade du lämnat ifrån dig den texten då?

    SvaraRadera
  21. Är övertygad om att folk som verkligen är vuxna har varit så i hela sina liv. Folk som är barnsliga är som de alltid varit. Allt är som det alltid varit. Inget förändras, bara förädlas. Jag förmodar att du är sjukt mycket skickligare nu på att prutta i badet än när du va 8.

    SvaraRadera
  22. Anitha vet visst om din godisgömma! Hon skrev det bara häromdan

    SvaraRadera
  23. Du gör hela blaskan! ;)

    SvaraRadera
  24. Det finns olika sorters barnslighet den ansvarslösa-e opålitliga-e m.m.Den andra sorten är en livsbejakare en gladlynt en med respekt,förankringar i bra värderingar .När man var i skol och ungdomsåren då skulle man vara --- som vuxen och mogen --- annars var man impopulär och förblev ensam.Min Mormor sade alltid att,; gör du allt som barn har du inget" nytt" kvar till du blir vuxen,var nu barn och glädjs åt det,jag tyckte ofta att dom som spelade vuxna hade ett tråkigare liv än jag hade.När jag blev äldre kunde barn säga att; du är så snäll,för du kan leka på vår nivå och tycka det är Roligt.E----

    SvaraRadera