SOLO-krönika

Min senaste krönika på bästa tjejtidningen Solo. Sista sidan. I varje nummer.


Jag fyllde 31 år häromdagen. Känns rätt gammalt. Känns rätt ordentligt jävla gammalt. Kanske borde jag inte ens säga det högt här i krönikan. Kanske hör chefredaktören Karin av sig då och säger: “Du. Det här är inte en gubb-tidning. Du har skrivit din sista rad för oss, ditt jävla liggsår. Stick och dö!” Hoppas att det inte blir så. För! Jag ÄR inte så gammal! Det är inte 31-åringarna i era liv heller. De är alla barnsligare än någonsin. Kan inte tala för dem. Men:

Jag vill ha en bilbana i julklapp. Jag kommer inte få det, så kanske köper jag en till mig själv. Jag styr alltid mot vattenpölar på vägarna. Jag kissar i duschen ibland. Jag pruttar alltid när jag badar och får stora ögon av hur högt det låter. Jag gillar Bert-böckerna. Jag kastar snus så de fastnar i taket och på väggar i tunnelbanan. Jag lämnar alltid hälften av maten på lunchen och har ibland smugglat ut potatisar i fickan för att det ska se bättre ut. Jag har prövat min tjejs trosor utan att berätta det. Jag blev inte kåt eller så, men jag provade dem. Jag tycker det är ballt med militärer. Inte svenska militärer, men typ mäktiga ryss-militärer. Ibland står jag halvnaken framför spegeln med en rambo-kniv och ser tuff ut. Jag blir generad och konstig när det är naket på teve och någon sitter bredvid mig i soffan. När jag badar leker jag att min rakhyvel är ett kraschande plan. När barn får presenter vill JAG öppna paketet. Jag har busringt på grannens dörr och sprungit. Jag vill ha hål i örat. Jag har runkat på så konstiga platser att ni inte skulle tro mig. Jag fattar inte Kent, men låtsas. Jag vill bli kändis. Jag tycker mitt namn är larvigt och vill heta typ Tom. Jag vet inte om Elsa Beskow lever eller inte. Jag har en godisgömma som inte ens min tjej vet om. Jag har tjyvöppnat julklapparna som ligger under granen. Jag rapar alfabetet ibland när ingen hör.

I vår blir jag pappa. Till en liten flicka. Om allt går som det ska, såklart. Och jag tänker på det att jag kanske dömde mina egna föräldrar lite för hårt när jag var liten. Jag tyckte de var så satans vuxna och tråkiga. Men antagligen var de lika barnsliga som jag är nu. Tänk på det. Tänk om det ÄR så! Tänk om våra föräldrar går omkring som jag. Är inte det en härlig tanke? Nu hoppas jag att Karin inte kommer med det där samtalet. Låt mig vara kvar en stund till. Jag kanske är gammal, men jag känner mig som ni. Jag har mycket kvar att ge! Jag är sexton år! Jag tycker oliver är svinäckligt och jag samlar allt mitt navelludd i en ask på toaletten och jag tittar alltid på vad jag åstadkommit när jag har bajsat. Jag är ung! Age is just a number!