Under mina sena kvällar när Anitha har somnat och jag tänker på alla de där sorgliga sakerna jag berättade om innan... Jag hade en ny sån vända igår.
Pratade med Polis-Jonas om självmord. Han berättade för mig hur det fungerar. Inte rent tekniskt alltså. Mer om det runtomkring. Han säger att alla som har yrken som tangerar döden i någon form vet att allra flest självmord sker när det börjar ljusna. När allt är bättre. Typiskt är en riktigt solig dag i mars. Då skenar självmorden.
Vet ni varför? Jo. För just den dagen känner de som begår självmord allra störst utanförskap. I deras huvuden är just den dagen ett bevis på att de inte behöver leva. Eftersom alla runtomkring är så glada och uppåt. Och det blir ett bevis för de här människorna. Att de trots vädret inte är glada. Vädret och de andras glädje blir beviset.
Ja. Det låg jag och funderade på igår... Men! Det fina här nu är att jag vet alla - ni är statistiskt ett bra gäng - som läser de här raderna och känner att det inte är så meningsfullt att leva FRÅN NU inte kommer att låta sig luras av en vacker dag då alla är glada. Alltså VET jag att ni aldrig kommer ingå i Polis-Jonas alldeles fruktansvärt mörka statistik. Bra!
Ni kommer komma ihåg just de här raderna. Som skulle få er att se så satans löjligt förutsägbara ut. Och så blir allt bra och är i efterhand bara en jobbig period som gick över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va fin du är Calle som skriver sådana saker.
SvaraRaderaCalle. Din blogg är som syre eller något, sluta aldrig.
SvaraRaderaMen hur gör man då? Jag är 20 år och min bror har dött, hur gör man?
SvaraRaderaCalle, din blogg är så fin och personlig. Ett skönt ställe att hänga på helt enkelt. Jag förstår att det kan vara så att många tar livet av sig när alla andra mår bra. Förresten har jag fått lära mig att man ska se upp när någon som har mått väldigt dåligt börjar må bra igen. Då är risken stor att de tar livet av sig för de kommer till insikt om att så dåligt som de har mått vill de aldrig mera må. Dessutom får de kraft att faktiskt genomföra ett självmord när de börjar må lite bättre. Nåja, hoppas inga läsare här har sådana tankar!
SvaraRaderaJag har varit där, väldigt nära avgrunden. Men jag tog mig upp igen. Allt är inte en dans på rosor, men det som är positivt överväger det negativa. Med råge. Det känns skönt att ha nått till den punkten. När man känner att livet verkligen är värt att leva.
SvaraRaderaKänsligt och tabubelagt ämne. Bra att det pratas om tror jag. Och inte bara av myndighetspersoner och läkare. Utan av oss alla. Mörka tankar har inget med framgång att göra. De kan finnas där ändå, tror jag. Det är generellt lätt att uppleva att det är sådan jävla press på att vara glad, se positivt på saker, ta sig i kragen osv. Men så enkelt är det inte. Jag har själv aldrig mått så dåligt, men det nedstämdhet och ångest tror jag de flesta vuxna människor har känt någon gång. Och det är inte kúl någonstans det heller. Mitt absolut bästa råd till dig som mår dåligt är att försöka sova ordentligt, vara snäll om dig, bjuda dig själv på god mat, vackra blommor (tänk dig en bukett färgglada tulpaner, så fint!) och tillåta sig att livet är som det är just nu. Känn ingen stress. Låt det som ont få ta sin tid. Tids nog släpper det. Och du är värd det allra bästa, alltid! Glöm inte det. Kram till alla frusna själar där ute
SvaraRadera<3 precis! tack :)
SvaraRaderaFint där, Calle <3
SvaraRaderaVad hände med min dejt med Polis-Jonas? :)
SvaraRaderaTillåt mig att småle.
SvaraRaderaCalle, jag har haft dem där mörka tankarna. Och jag känner precis som du skriver, störst utanförskap just vid den tidpunkten.
Men nu kommer ditt inlägg etsa sig fast i minnet och få mig att småle varje gång de mörka tankarna återkommer, vilket de brukar. Och även om det inte är något att småle över, så kommer jag göra just detta. Och tänka på vad du skrev.
Du är en jävla bra människa!
Fan vad du är fin Calle!
SvaraRaderaDet stämmer, utanförskapet är tyngst att bära när alla andra verkar ha det ljust och bra. Bra att du tar upp det Calle!
SvaraRaderaAnon- man tar ett steg i taget när man förlorat någon nära. Ett steg i taget, och tillåt dig själv att sörja så länge du vill.
Maria- det du fått lära dig är skitsnack. Folk tar inte livet av sig när de börjar må bra.kolla upp den infon med fler källor.