Bra. Skönt. Ni är kvar.
Vet att jag är krävande. Men det är sån jag är, bara. Om vi ska kunna leva ihop måste ni ge mig den uppmärksamhet och den bekräftelse jag vill ha.
Min fördel är att jag alltid är trogen. Den enda bekräftelsen jag behöver vill jag ha från dig. Men får jag inte det blir det smutsigt med Facebook och pokande och såna saker. Låt mig slippa den skiten. Jag har varit där. Låt oss vara lyckliga här på bloggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka ska bo i denna blogg. Amen.
SvaraRaderaPoka mig på fb och jag återvänder aldrig hit. ;)
SvaraRaderaPrecis börjar läsa, men klart du ska få den uppmärksamheten du behöver :)
SvaraRaderaKeep it up, sjukt bra blogg!
Sofie
Du gör ingen nytta i facebook-träsket. Du gör nytta här!
SvaraRaderaFacebook, pokande... nä, så ska det inte bli. Vi är här, du har vår uppmärksamhet, vår uppskattning och omtanke. Det vet du väl?
SvaraRaderaJag tror vi tar det på stekarsvenska. Du är en schön schuk schit (övers t sv: skön sjuk skit)
SvaraRaderaSåja, nu är jag också här. Nu är allt bra igen.
SvaraRaderastaaayyy with me!
SvaraRaderaÅh Calle, vi kommer bli så lyckliga här på bloggen, i vår utopi! Can you feel the love tonight *skrålar*...
SvaraRaderaHoppas du läser detta med ditt finurliga lilla leende :)
När Gud flyger till andra galaxer och ska beskriva för urbefolkningen där vad lycka är så säger han bara: Schulmania.
SvaraRaderaJag är kvar. Ta det cool. Men saknar lite nya infallsvinklar på olika saker...
SvaraRaderaMin pojkvans pappa har precis dott... han tog livet av sig efter en lang tids depression och jag bodde hos min pojkvan och hans pappa och syster de de senaste 3 manaderna. Jag hittade honom efter att han hangt sig och det har varit extremt svart att deala med saklart men jag forsoker vara dar for min pojkvan samtidigt som ju forlorat sin pappa. Hans mamma dog i brostcancer for 9 ar sedan sa han har inga foraldrar alls nu.
SvaraRaderaJag tankte att du - som nagon som har erfarenhet av att forlora en far - aven om det var under andra omstandigheter kanske har nagot "tips" eller nagot att dela med dig av sa jag kan hjalpa honom ta sig igenom detta... jag kanner mig sa hjalplos och vet inte vad jag ska gora.
Han vill mest bara bli lamnad ifred och jag forsoker respektera det men vi bor ju ihop sa det ar svart att ge honom den space som han behover.
Vore tacksam for vad som helst... nagot litet som kan hjalpa.
Tack.
Men Calle då, att du någonsin tvivlar på min trohet. Självklart är jag kvar. Det är rätt löjligt det här egentligen. Att man liksom fastnar för några bloggare. Kollar dem varje dag. Kanske skriver en kommentar eller två. Börjar tro att vi är en slags vänner. Det är vi ju inte och kommer förmodligen aldrig bli. Fast träffar jag dig på Sturehof en dag kommer jag fram och säger hej. Fegare än så är jag inte.
SvaraRaderaPoking on Facebook? Oh dear, SO 2007.
Yours GG
Vi är så lyckliga med dig och din blogg Calle!
SvaraRaderaDu skriver bättre än på länge :)
hur fan petar man någon på ansiktsboken?
SvaraRaderaSida vid sida med en schysst kille som dig.
SvaraRaderaDu har allt lyckats och fånga mig.
Det gjorde du men din finurlighet.
Jag kan se auran i min närhet.
Om 25 år, så finns auran kvar.
Om vi är tillsammans det hoppas jag, det är mitt svar.
Min aura är anledningen att jag står på mina ben.
Allt i mitt liv är bara dig, du är min scen.
Fan vilken fin dikt du skrev Markus. Ja jävlar i min lilla låda.
SvaraRaderaVi ar alla lyckliga har...vi kommer aldrig att svika!
SvaraRaderaMen självklart är jag här calle, var bara borta för en sekund. jag skulle aldrig lämna dig, vettu :)
SvaraRaderaDu å jag, Calle
SvaraRaderaSjälvklart calle :)
SvaraRadera